Sista april

Sista april. Valborg. Valborgsmäss. Valborgsmässoafton. Vad säger ni? Jag inser att mitt spontana namn på denna dag är det förstnämnda, för så kallades firandet i Uppsala när jag var liten. Det var en av årets bästa dagar när jag var barn, för det hände så himla mycket roligt då. På studentområdet där jag växte upp samlades barn och vuxna till sillunch, och sen gick vi ner på stan och tittade på den spexiga forsränningen i Fyrisån och studenterna som sprang nedför backen vid universitetsbiblioteket Carolina Rediviva. Det bästa av allt var att man fick köpa en stooooor gasballong av en ballongförsäljare på gatan. Det fanns så många roliga sorter att välja mellan, men jag valde oftast en kanin med stora öron. Det sämsta av allt var att man inte allltid kom hela vägen hem med den där ballongen...

I vuxen ålder har jag inte direkt haft några speciella valborgstraditioner. Det har blivit lite olika år från år, och vad man skulle hitta på i år behövde man ju inte direkt fundera så mycket på. För maken och mig blev det ett varmt bastubad efter jobbet, korv och mos till middag och en egen brasa i spisen. Ett alldeles förträffligt sätt att fira sista april, det också. Men jag hade gärna velat ha en sådan där kaninballong...

Dreamy White och Apricot Foxx

Gårdagens inlägg gjorde mig själv nyfiken, hihi! Vad är det egentligen för tulpansorter som kommer upp i rabatten vid uteplatsen? På bara två-tre dagar har de slagit ut ännu mer, och nu börjar man ändå kunna skönja vilken färg de drar åt, men vad det är för sorter har jag inte lagt på minnet. Tur att man kan backa bakåt i sin egen blogg och titta efter!

Låt mig presentera Dreamy White och Apricot Foxx! Vilket paket som innehöll flest lökar framgår med tydlighet av bilderna...

Det kommer dock några aprikosfärgade till, där borta bakom Chokladpojken. (Han är för övrigt lite sur just nu, för det är noen som har lævet lort på hans hoved, hihi!) Vidjehortensian längst bak är lite svårväckt i år. Den ser mest pinnig ut, tycker jag. Fast jag glömmer att det fortfarande bara är april, så det kanske är fullt normalt. Om det är så att den faktiskt har gett upp i vinter lär jag ju bli varse vad det lider. 

Mina 15-kronors rea-pioner är också på gång. De är så himla vackra i färgen, nu innan bladen slår ut på riktigt. För tillfället matchar de mina rostiga blomsterstöd väldans bra.

Jag ska ta några helhetsbilder för min egen dokumentation, så att jag ser var jag kan fylla på med nya lökar till hösten. Nästa vår vill jag ha HELA rabatten full av blommande tulpaner!

Vårskrik

Så grönt det har blivit, bara de senaste dagarna! Träden och buskarna, där grenarna var alldeles nakna bara för en vecka sen, är nu så där skirt gröna som det blir precis när bladen slår ut. Det är den här tiden på året jag förvandlas till Ronja Rövardotter: "Håll för öronen nu, för nu kommer mitt vårskrik: Aaaaaaaaaaaaaaaaaaa!!!"

I år mer än någonsin är jag så evigt lycklig över att jag har min trädgård. Om man inte kan planera och drömma om så mycket annat inför sommaren, så kan jag iallafall fantisera om alla härliga trädgårdsdagar jag har framför mig. För nu ligger de ju helt orörda framför mig, som pärlor på en lång tråd.

Jag hittar nya saker som har slagit ut i trädgården varje dag. Som längs husgrunden på framsidan, där klockhyacinterna blommar för fullt. Jag har lärt mig att skillnaden mellan engelsk och spansk klockhyacint är att på den första varianten sitter blommorna i klasar på ena sidan stjälken, medan den senare varianten (som uppenbarligen är den jag har) har blommor som sitter runt hela stjälken. Hos oss är de en kvarleva från trädgårdens historiska dagar. Som en hälsning från den tid som flytt. Så fint. 

Och titta där! Vid kopparbaljan i "boomerangrabatten" (som är mer långsmal än vad det ser ut som på bilden) vid uteplatsen kommer minsann tulpanerna jag satte hösten 2018, som aldrig riktigt blev något våren 2019. Jag har redan glömt vad det var jag satte, så färgen blir en överraskning när blommorna slår ut. Jag får ta en ny bild och visa er då. 

Min trädgård, min trädgård. Vilken lisa för själen ändå. Och vilken trygg plats att vara på dagar som dessa. I ärlighetens namn planerar och drömmer jag ju aldrig om att vara på så många andra ställen på min semester, så för mig kanske sommaren 2020 ändå inte blir så annorlunda. 

Som en grillad marshmallow på pinne

Årets första magnoliablomma är precis på väg att slå ut. Den har redan blivit lite bränd i kanterna efter de senaste veckornas soliga väder. Lite som en grillad marshmallow på pinne, hihi! Men det där med skyddande fiberduk bryr jag mig inte om. Då får man ju inte se blommorna alls.

Den lilla blomman är inte ensam. Så många sprickfärdiga knoppar som busken har i år, har den aldrig haft tidigare. Snart kommer hela busken stå i blom, hurra! Om bara Kung Bore har vett att hålla frosten borta om morgnarna... 

Vitsippor, gräsklippning och nytt pumpdrama

Vi började vår söndag med en liten promenad längs gångstråket genom skogen nere vid Helge å. Vart man än tittade var marken full av vitsippor. Blir det med vårigt än så? Jag tror nästan inte det. Någon sa att om man vill ha vitsippor i sin trädgård, ska man plocka en bukett och bara slänga den på marken där man vill att de ska växa. Det provade jag iallafall inte idag. 

Efter lunch klippte jag gräset för andra gången i år. Jag älskar faktiskt att klippa gräs. Det är så meditativt att gå där i sina egna tankar eller kanske med en trevlig podd i öronen. Att gå miste om det är egentligen min enda invändning mot att skaffa robotgräsklippare. Och nog är det något tillfredsställande i att se resultatet av sitt arbete på en gång.

För övrigt har pumpdramat gått in i fas 2, då elfelet från i fredags har kommit tillbaka. Först fick vi igång den igen, men när den stannade en andra gång gick det inte att få liv i den igen.Inget rinnande vatten på Solhäll idag alltså, men vi har hämtat några dunkar hos våra snälla grannar, så det går ingen nöd på oss. Som tur väl är kommer rörmokaren tillbaka redan imorgon förmiddag för att byta ut den trasiga delen. Tills dess så finns det ju torrschampo, hihi! 

Blomsterkornell 'China Girl'

För att stötta de lokala handlarna delade min kommunala arbetsgivare ut årets julklappspresentkort i förtid. Dubbelt upp dessutom! Det enda motkravet var att pengarna skulle spenderas på studs, innan april månads slut. Vilken lokal handlare jag valde att gynna med min julklapp är nog inte så svårt att räkna ut. Växtmästaren så klart, hehe! Där hittade jag något jag haft på önskelistan länge: En kinesisk blomsterkornell av sorten 'China Girl'.

I nuläget ser den lilla stackaren kanske inte så imponerande ut, men på sikt kommer den förhoppningsvis bilda en 2-3 meter hög buske, som blir lika voluminös på bredden. Busken blir full av stora gräddvita blommor i juni och sedan vackert röd i bladen på hösten. En nackdel är att den växer långsamt och tar tid på sig innan den börjar blomma, men den som väntar på något gott väntar aldrig för länge. Jag dristar mig att låna en bild från Pinterest, så att ni får se hur den ser ut i full glans. Vansinnigt vacker, eller hur?

Bild från Pinterest

Jag ska nog plantera min i närheten av uteplatsen, där den även är synlig både från köket och från matrummet. Sen ska jag nog spana efter ytterligare en blomsterkornell, fast med rosa blommor. Ska man vänta länge på blomningen är det ju lika bra att man planterar två på en gång.

Helgbukett och pumpdrama

När jag hade betat av allt på min jobbdator, slog jag igen locket och traskade ner till byns finaste lilla blomsteraffär. De har så fiffiga helgbuketter, som man tingar ett exemplar av via Facebook och Instagram och som är färdig att bara komma och hämta. Om man inte vill hämta själv kan man till och med få buketten hemkörd gratis, men jag behövde röra på sittfläsket, så för min del blev det en liten promenad ner till byn. Veckans innehåll: Ros, kvistros, pion, nejlika, hypericumbär, nerine, pistage, eucalyptus och olika gräs. Så vackert! Och som alltid fint inslaget i silkespapper och tidningspapper.

Jag kom tillbaka hem samtidigt som maken svängde in på uppfarten. V skulle just slänga oss i soffan och ta helg, när vi upptäckte att vattenpumpen i källaren var stendöd. Inget vatten i kranen halv fem en fredag eftermiddag känns ju inte direkt som någon partystarter... I sådana lägen är man ändå extremt glad att man bor i "Glesbygd", där hantverkarna både bor nära, är extremt duktiga och benägna att alltid svara i telefon. Tjugo minuter senare hade hjälp anlänt, och efter lite pillande med magiska fingrar startade pumpen igen. Puh! Och NU tar vi helg!

Somrigt helt plötsligt

Eftermiddagens sista digitala konferens körde jag hem och genomförde sittandes med öppen dörr nere i vår lilla bastustuga. Sen satt jag där inne och kikade ut på solen som värmde upp gruset och citronfjärilarna som fladdrade förbi. I bakgrunden blandades ljudet av tjirpande sparvar och knattrande mopeder, och termometern visade på nästan 23 grader. Så otroligt somrigt det kändes helt plötsligt. 

När mötet var slut prick 16.30 stängde jag av datorn och klev ut i omedelbar efter-jobbet-ledighet. Vi drog igång bastun, satt där tills det kokade i både kropp och knopp och doppade oss sedan ute i badtunnan bakom planket. Kontrasten mellan iskall utsida och fortfarande bastuvarm insida är otroligt energigivande, fast för mig var det faktiskt årets premiärdopp. 

Imorgon jobbar jag hemifrån tills veckans alla måsten är klara, och sen loggar jag ut från jobbdatorn och tar helg. En helt oplanerad sådan, men helt plötsligt är det ju legitimt att vara världsfrånvänd och osocial. Man får bara låtsas att man har valt det själv, så går det bra. 

Wellibob

Idag kom det ett paket på posten med mina nya gummistövlar. Modellen heter Wellibob och kommer från brittiska företaget Tom Joule. Jag har haft span på dem länge, och när de plötsligt dök upp i min storlek på ett av de stora internet-postorderföretagen, så levde mitt klickfinger plötsligt sitt eget liv.

Kartongen de kom i (som skymtar i bakgrunden på bilden här ovanför) var också så vacker, så det kändes som att få en extra premie på köpet. Den ska jag nog spara och förvara fröpåsar och annat smått och gott i. 

Helt perfekta gummistövlar för en blomsternörd, eller hur? Men så fina att jag egentligen inte vill ha dem och gegga runt med i trädgården. Kanske spar jag dem till finpromenader när det regnar, hihi!

Stallampa äntligen på plats

Så kom den äntligen upp; den vackra stallampan från Byggfabriken i Malmö, som maken köpte för ett födelsedagspresentkort redan i somras. Sedan dess har den legat och väntat på montering i golvskåpet inne i stugan. Först var vi lite sega med att ringa en elektriker, och när vi väl hade fått tummarna ur, så dök den vi ringde aldrig upp. I fredags ringde jag helt sonika en annan lokal firma, som skickade världens trevligaste elektriker på hembesök igår, och som sedan kom tillbaka idag och skruvade upp och installerade lampan medan maken och jag var på jobbet idag. När vi kom hem satt den på plats, och det blev så himla bra!

Det syns kanske inte riktigt på just den här bilden, men lampan sitter precis under taknocken på ena hörnet av södersidan. Där ska den ska få lysa upp vår lilla innergård när vi bastar under mörka höst-, vinter- och vårkvällar, eller när vi tar ett bad i badtunnan för att svalka oss under varma sommarnätter. Vi har redan varit nere och tänt den, och nu väntar vi med iver på att det ska bli mörkt, så att vi får tassa ner och beundra den "i direktsändning". 

Plank, pallkrage och mahonia

För att få plats med så mycket skräp som möjligt på det hyrda släpet i lördags, gick maken loss med släggan. När han hade slagit sönder delar av en jättestor träpall, drabbades jag plötsligt av en insikt. "Stopp!" skrek jag, innan han hann slå vidare. "Den där blir ju ett jättebra litet plank framför växthuset!" Och så bar jag tillbaka skräpet igen, haha! Med hjälp av några stolpar och lite skruv, så blev det faktiskt nästan så bra som jag tänkte. Lite snett kanske, men det kan man ju justera i efterhand. Det ser kanske inte så roligt ut än, men jag ska nog kunna "fiffa" till det lite. Fast jag vill nog faktiskt inte måla det, för träet är redan så där silvergrått och fint som det blir efter ett par år utomhus. (Typ två år bakom en lada...)

Igår hjälpte vi grannarna att flytta deras studsmatta. För en minuts jobb fik jag ett par pallkragar i betalning. (Jodå, jag tar bra betalt för mina tjänster.) En av dem var till en halvpall, och det kändes lite kul att låta en av odlingsbäddarna ha en annan form. Lite jord här, så kan jag odla något kul i den höga sektionen och kanske lite ruccola eller spenat till husbehov i den låga. 

I bakgrunden på bilden här ovanför skymtar jättestubben, som står allra längst ner hörnan av vår tomt. Här stod det tidigare en gigantiskt stor stendöd alm, som vi fick hjälp att fälla för 10 år sedan. Mot stubben växer det nu något som jag tidigare trodde var järnek, men som jag sedan har fått lära mig är en mahonia. Den har planterat sig själv där, och jag har klippt ner den rejält i flera olika omgångar. I år är den riktigt fin!

Jag läste någonstans att mahonian kallas för "Nordens mimosa", och det förstår man ju nu på vårkanten, när den blommar med vackra gula blommor. Bladen är vintergröna och skiftar i vackert vinrött. De är dock supervassa i kanterna, så man får akta sig så att man inte skär sig på dem.

På hösten får den blåa bär, som man kan använda till gelé och marmelad. Fast så huslig är inte Fröken Grön...

Ikväll var jag nere i växthuset och stoppade ytterligare en kasse dahliaknölar i krukor. Jag sätter in dem direkt i växthuset nu och håller tummarna för att det iallafall inte blir frost där inne i vår. Jag har två kassar till i källaren att förbarma mig över, men det gör jag en annan dag, för nu orkar jag inte mer idag. Over and out.

Under päronträdet

Det har varit ännu en härlig trädgårdsdag här hemma. Jag har pysslat med lite av varje, varav en syssla har varit att ge Putte (ja, hon heter så) nytt friskt badvatten. Det får hon bara en gång om året, så hon passade på att njuta lite extra. Snäckdammen börjar släppa igenom den gamla knallturkosa färgen, men snart är vattnet smutsigt igen, och när grönskan växer upp ser man inte de fula kanterna heller. 

Jag samlade ihop alla påskliljor i kruka, som fanns lite varstans här hemma sedan påskhelgen, och grävde sedan ner alla lökar på ett och samma ställe under päronträdet. Blommorna är mer eller mindre vissna, men bidrar fortfarande med lite gul fägring. Tillsammans med forsythian i bakgrunden blir det onekligen extra maffigt. Jag läste någonstans att gult är på väg tillbaka, efter att ha varit en usch-och-fy-färg i många trädgårdar i flera decennier. Trevligt ändå, även om jag hör till dem som helst kör en mesigare färgskala i mina rabatter.

Här under päronträdet är det verkligen en trevlig vårrabatt just nu, med nunneört, ormöga och julrosor. Två tuvor blad från de överblommade snödropparna är fortfarande riktigt frodiga och fina. Jag grävde ner två små sockertoppsgranar och två ännu mindre mjukenar, som får bidra med lite vintergrönska tillsammans med murgrönan. Om de blir för stora på sikt får jag väl gräva bort dem.

Så lovely med en riktig trädgårdshelg! Jag har pysslat lite nere i köksträdgården också, men det har jag inte hunnit fotografera, så det får jag visa en annan dag. 

Sopor, kulor, bellis och julrosor

Idag tog vi tjuren vid hornen och körde med allt skräp till soptippen. Vi hyrde ett släp på macken i grannbyn, och så fyllde vi det med diverse bös två gånger om. Om jag tyckte att vi hade mycket skräp i högar utomhus, så var det ingenting mot vad vi hade inne i ladan...

Någon social distansiering på återvinningscentralen var det inte direkt tal om, för jag tror nästan att halva "Glesbygd" var där idag. Att röja hemma är tydligen det folk gör så här i Corona-tider. Någon hade slängt hela sin kulsamling i containern för rena massor. Så ledsamt, när man lika gärna hade kunnat lagt dem i återbrukscontainern, där grejerna går till loppis. När de väl är slängda får inte ens återvinningspersonalen plocka upp dem igen. 

Strax efter halv ett var vi färdiga och hade resten av dagen till fri lek. Jag körde till mataffären och handlade läskeblask och ytterligare en kruka med bellis. Jag har ju nämligen TVÅ sådana där urnor, och jag tänkte att det kunde vara trevligt med samma i båda. 

Sen var jag ute resten av eftermiddagen och smågrejade lite här och lite där i min trädgård. Julrosorna som jag hade i kruka grävde jag ner i rabatten runt päronträdet. De håller på att blomma över, och kronbladen har övergått från vintervitt till ljust limegrönt. Nästan lika fint det!

I bakgrunden blommar marktäckande ormöga, och kombinationen grönt och blått känns himla härlig. Kvällssolen gör också sitt till för färgskalan på bilderna. 

Jag var ute ända till 17.30 och hade nästan kunnat stanna ute ännu längre. På något sätt är det extra rofyllt att vara ute i trädgården och skrota, när världen ser ut som den gör. Det känns så tryggt och rofyllt, på något vis. Jag längtar redan till imorgon, när jag får dra på mig trädgårdskläderna och tassa ut igen. 

Badkrukor, pussgurkor och surpuppor

Gjutjärnsgrodan som brukar sitta i baljan på brunnslocket har visst hoppat iväg i vinter. Jag hittar den iallafall inte. Fast det kan ju också bero på att det är bra mycket annan bråte i ladan. Badkrukan Siw får hoppa in som vikarie så länge, och hon gör det så bra att jag tror att hon får stanna kvar där. Hon behöver lite ny färg på badmössan, men i övrigt är hon fin som hon är. 

Siw är gjord av Skellefteå-konstnärinnan Malin Östlund, som har väldigt mycket läckra saker på sin repertoar. Titta bara på skulpturen Surpuppa! Är hon inte ljuvlig?

Eller hennes syster Pussgurka, som jag tycker är så lik skådespelerskan Helena Bonham Carter, hihi!

Jag gillar de humoristiska skulpturerna allra bäst, för de fyller mig verkligen med något som nästan kan beskrivas som ömhet, men Malin Östlund målar även jättefina tavlor. Hon porträtterar vackra starka kvinnor...

... men även blommor och sagolika landskap.

Kanske är det de tydliga trädgårdsreferenserna i måleriet som jag lockas av. Hur som helst så tycker jag att bilderna är jättefina! Visst vore det trevligt att servera lemonad på en läcker bricka i sommar?

Idag är alla bilder utom den första är lånade från Malin Östlunds hemsida. Inlägget är dock INTE ett samarbete, utan som vanligt är Fröken Gröns åsikter helt gratis. Varsågoda! 

Bellis

I dessa tider är man ju inte direkt överdrivet glad för att åka kollektivtrafik, men eftersom jag hade tillgång till bil idag passade jag på att köra och jobba på min arbetsplats. En stängd skola är alltid ett ganska dystert ställe, men det var iallafall väldigt trevligt att få hänga lite med några av mina kollegor, som jag annars bara har sett i videoformat den sista tiden. 

På vägen hem körde jag inom mataffären här hemma i byn för att handla lite. För att undvika trängsel vid ingången (ja, vi kan väl säga att det faktiskt var en ren försiktighetsåtgärd och inget annat), dröjde jag mig kvar på blomstersektionen utanför butiken. Där hittade jag en stor kruka med vitrosa bellis, som åkte rakt ner i kundvagnen. Tänk så det kan bli. 

När jag kom hem stoppade jag ner dem i en av mina gamla urnor på fot. Det blev nästan som en rosafluffig gräddtårta! Man förstår ju varför den här blomman även går under namnet tusensköna. Precis vad man behöver i dystra tider som dessa.

Dvärgpersika

Precis i början av påskhelgen började mitt lilla persikoträd att blomma. Det är av sorten 'Amsden' och planterades på södersidan av huset sommaren 2011, då jag fick det i födelsedagspresent av mina två tjejkompisar i Malmö. 

När jag planterade det såg jag framför mig hur läckert det skulle bli med ett uppspaljéat träd, som skulle bli 2-3 meter högt och få växa upp mellan fönstren på kortsidan av huset. Riktigt så har det inte blivit, men på snart 9 år har det iallafall växt förbi källarfönstret, hihi!

Kanske det inte riktigt gillar sin placering. Kanske hamnar det lite i skymundan, när de höga perennerna tar över i rabatten. Kanske borde jag gräva upp det och flytta det någon annanstans. Kanske är det en helt ny och oupptäckt sort, som egentligen borde heta "dvärgpersika". Men det blir faktiskt en 2-3 persikor på det varje år. Och när det blommar på våren är det ju så ljuvligt precis som det är!

Fulhörnor deluxe

"Fulhörnor" i trädgården har vi väl alla. Ni vet, sådana där ställen där man samlar sådant man inte vet var man ska göra av. Problemet hos oss är att vi har vi flera sådana ställen. På gaveln till ladan har vi samlat en hög med alltifrån trasiga trädgårdsbord till torra pilspaljéer till ett sönderblåst parasoll till träemballaget som badtunnan levererades i. På uppfarten har vi ett par gamla EUR-pallar, som jag inte ens minns hur de hamnade där, och bakom badstugan står det också grejer som är "kvarglömda" från förra sommarens plankbygge. Det mesta ska till soptippen. Frågan är bara när. Det är ju egentligen ett ganska litet projekt, men ack så tråkigt.

Ett annat projekt, som förvisso är lite större men också ack så tråkigt, är att fixa till komposthörnan i köksträdgården. Fast kompost kan man nog egentligen inte kalla det, för det är mer som en enda stor ogräshög. Här behöver vi gräva ur hela högen och fixa till lite vettigare kanter på sidorna och i framkant. Stolparna med hönsnät håller inte länge till, och de gamla brädorna jag hade satt i framkant tidigare murknade och gick sönder för flera år sedan. Någon fin anordning med olika fack blir det nog ändå inte. En enda stor hög funkar utmärkt för mig, men ogräset kan man ju vara utan. 

Det är inte så ofta jag visar upp mina fulhörnor här på bloggen, men så här ser det alltså också ut hemma hos oss. Vissa hörnor i vår trädgård är riktigt fina, men lika många hörnor är rejält fula. Vilken tur att det finns zoomobjektiv, hihi!

Överraskningar

Och på den femte dagen vilade Fröken Grön. Mestadels under en filt i soffan, tittandes på hajpade "Tiger King" på Netflix. (Var i allsin dar hittar de alla dessa märkliga människor?) Efter påskens alla flitiga utomhusinsatser har det varit riktigt skönt att göra ingenting. Fast å andra sidan har vädret idag verkligen inte inbjudit till några längre vistelser utomhus, eftersom det har varit både kallt och blåsigt. I skrivande stund faller det till och med SNÖ. Ingen vidare trevlig överraskning...

Tur att jag fotade den lilla klungan med kungsängslilja redan igår. Hux flux bara fanns den där, alldeles vid sidan av grinden till köksträdgården. Som vanligt hade jag helt glömt bort att jag faktiskt stoppade ner några överblommade kruklökar där förra våren. Det var onekligen en överraskning av det trevligare slaget.

Nymålade pallkragar

De två senaste dagarna har jag stökat runt nere i min köksträdgård. Den ligger i det nordöstra hörnet av tomten, och när vi satte upp kastanjestaketet för snart fem år sedan blev den liksom en egen liten trädgård. Ibland går jag dit och låtsas att jag är på min kolonilott. Just nu finns det inte mycket till grönska här, varken i pallkragarna eller runtomkring, men det står nog inte på förrän det blir lummigt och grönt.

Pallkragarna var i sorgligt behov av lite ny färg, då flera av dem hade blivit rejält nötta av väder och vind. Jag bytte dessutom några av dem förra året, som det sedan aldrig blev av att jag målade. Falu rödfärg införskaffade vi igår morse på byns lokala bygghandel, och hälften av pallkragarna (som är 8 x 2 till antalet) målade jag redan då. Resten av dem fick färg idag. Det var lite trixigt att måla dem direkt på plats, men när jag krattade gruset åt sidan gick det bättre att komma åt nertill. Den här gången målade jag också in metallhörnen, och det blev faktiskt trevligare så.  

En av pallkragarna hade murknat helt, så den var jag tvungen att ta bort. Naturligtvis var den placerad nederst, så jag fick flytta bort en hel del jord innan det gick att lyfta bort den. Det får vara en singelkrage här så länge. Det funkar bra för spenat och ruccola. 

Gaveln på ladan hade också behövt en omgång falu rödfärg. Alla andra sidor har vi målat, men inte den. Det har varit en punkt på att-göra-listan i 12 år nu, hehe! Men hemmakarantän gör en onekligen lite kreativ, så kanske är det i år det faktiskt händer.