Plymspirea

En perenn man förknippar med riktigt gamla trädgårdar är plymspirean. Den kallas ibland lite skämtsamt för "astilbe på stereoider", och när man ser den förstår man ju varför, för den en ser verkligen ut som en gigantisk astilbe. Helst ska den stå som solitär mitt ute i gräsmattan, så att den verkligen får ta plats. I vår trädgård står den mitt i rundeln framför köksträdgården, och nog tar den plats alltid. 

Jag köpte den på en växtmarknad i Degeberga för fem år sedan, och försäljare var den skånska trädgårdsprofilen Inka Johansson. Då var den bara en pytteliten planta, men Inka rådde mig att planera väl var jag valde att plantera den, för den får nämligen en extremt stark pålrot, som är svår att gräva upp när den väl har etablerat sig. Det sägs att det här är en perenn som kan bli uppemot 100 år! Inte mig emot.

De gräddvita blommorna är verkligen maffiga, men när de är överblommade vill man helst klippa bort de vissna stänglarna, för då ser det mest tråkigt ut. 

För övrigt har jag nu stämplat ut för semester, men här på bloggen dyker jag säkert upp nästan som vanligt. Men over and out för idag. 

Trädgårdsinlägg för hela slanten

Det blir mycket trädgård här på bloggen nu, men det är ju å andra sidan det nästan hela mitt liv kretsar kring så här års. Och så här i tider av coronakarantän händer det ju liksom inte så himla mycket annat i övrigt. Mina datorproblem kan jag ju inte blogga om varje dag (även om jag fortfarande får köra copy - paste på både 'p' och 'å'), och att jag dessutom har spenderat halva min arbetsdag på att migrera min jobbdator intresserar väl ingen. Nä, trädgårdsinlägg för hela slanten får det bli. Mer trädgård åt folket! Tycker ni att det är trist, får ni väl hoppa över mina inlägg fram till september, hihi!

Igår var det ju Tusen Trädgårdar - evenemanget då privatpersoner i hela Sverige öppnar upp sina trädgårdar för allmänheten. Det brukar vara himla trevligt, fast i år valde jag av förklarliga skäl att stanna hemma. Jag tycker ju ändå bäst om min egen trädgård, hihi!

Imorgon jobbar jag min sista dag innan en 40 dagar lång semester tar vid. Jag älskar verkligen mitt jobb, men nog ska det bli skönt att få stänga av hjärnan ett tag och bara vara. Förmågan att göra just det där sista är en av mina sanna talanger, faktiskt. Men ett och annat litet trädgårdsprojekt ska det nog bli också. Fast det är ju i och för sig också väldans vilsamt. 

Rabattjox och bristen på 'p' och 'å'

Över natten har sommarens första dahlia slagit ut. Det här är en riktigt gammal knöl, som kommer från en äldre dams trädgård. Vilken sort det är vet jag faktiskt inte, men färgen är gul som nästan övergår i aprikosrosa. Sorbetfärg, helt enkelt. 

Så typiskt mig att börja joxa i en helt annan rabatt, fast jag har ett jätteprojekt som står och väntar  ett annat ställe. Idag fick jag nämligen för mig att jag skulle möblera om lite grann i rabatten vid uteplatsen. Det blev ingen jätterokad direkt, men lite purpurklätt och stjärnflocka i mitten.

Sen klippte jag faktiskt av alla blommor på mina lammöron. Jag tyckte att det var lite too much, och det är ju egentligen de silverfärgade bladen man vill ha. 

Den här rabatten är som en ö som man kan gå runt, så det gäller ju att se till att det är hyfsat fint från alla håll. Just nu blommar det mycket i rosa, men snart kommer det anisisop och lila nävor också. Hortensian och rosen i rostornet blir vita.

Mitt tangentbord har fortfarande inte hämtat sig från gårdagens Fanta-dusch. Jag fick börja det här inlägget med att kopiera ett 'p' och ett 'å' från ett gammalt inlägg. Inte så praktiskt, om man säger så. Fast datorn är 10 år gammal och levde redan på lånad tid. Kanske semesterns första projekt får bli att skaffa en ny. Suck, så trist...

Stefanandra, gargoyle och läskincident

AC i bilen känns ju lockande, när det är närmare 30 grader varmt ute. Och när man ändå sitter i bilen kan man ju passa på att köra till en plantskola, hehe! Jag hamnade på Blomsterlandet i Hässleholm, där jag tänkte att jag kunde hitta något trevligt litet träd att plantera i mitt pågående planteringsprojekt nere vid bastustugan. Det gjorde jag inte, så min blomsterkornell i zinkbaljan får hoppa in som stand-in, mest för att jag ska få en känsla för hur det skulle kunna bli. Nog vore det väl trevligt med lite grönska på höjden där.

Däremot hittade jag liten stefanandra, som lär vara en utmärkt marktäckare på svåra platser. Ingenting har kommit i jorden än, men däremot har vi spettat upp ytterligare några rejäla stenbumlingar och lagt ut i slänten. På en av dem har jag placerat min lilla trädgårdsgargoyle Hilda, som får sitta där och titta ut över hela härligheten. Om hon blir kvar där återstår att se, men jag tycker hon är ljuvlig, där hon sitter och filosoferar. 

Några fina lejonkrukor ville visst också åka bil med AC. Klart de fick åka med. Nu innehåller de vit och blå daggsalvia och lavendel. 

Dagens blogginlägg kom lite sent. Det är sånt som händer, när man spiller Fanta Zero över hela sin dator. Den var inte riktigt på hugget efter det, om man säger så. Och nu fungerar inte å-tangenten, så den bokstaven har jag kört en copy-paste på från ett annat gammalt inlägg. Hmmm...

Trädgårdsdrottningarnas drottning

Sedan en vecka tillbaka blommar trädgårdsdrottningarnas drottning: Moderna engelska buskrosen Constance Spry. Fast hos oss växer den som klätterros, uppför rosportalen som leder ner i moraset nere vid köksträdgården. Jag har sagt det i så många inlägg förr (minst SJU, för den är planterad 2013) och jag säger det igen: Det här är utan tvekan rosornas ros!

Constance Spry är engelska ros-gurun David Austens första ros och togs fram av honom redan 1961. I England kallas den "The Original English Rose". Vem verklighetens Constance Spry var skrev jag om i DET HÄR inlägget.

Det här är verkligen en extremt snäll ros, som i princip inte behöver daltas med alls. Den växer bra även på magra jordar, och det bästa av allt är att den är skuggtålig. Och så luktar den gott!

Min ros är inte så tät i år som den brukar vara, eftersom den var i behov av rejäl gallring i våras. Tillväxten är det dock inget fel på, så den är nog snart tät och fin igen. 

Nere i moraset är det åter uppväxt och grönt. Planen för säsongen är att snygga till slänten till höger utanför bild med buskar och träd, men det grönskande partiet som skymtar längst bak i mitten på bilden får nog förbli ängsmark även den här sommaren. Det finns ju alltid en gräns för hur mycket man orkar och hinner göra, och hos oss får trädgården växa fram lite i taget. Men på något sätt är det ju fint med vildmark också. Eller "moras", som vi kallar det. 

Sportbil och cykelbacke

När kvällen började svalna, körde jag en runda med vår nya fina "sportbil". Ja, klippte gräset med vår nya gräsklippare alltså. Den är verkligen en fröjd att använda. Startar utan tjafs och rullar på så fint av sig själv när man trycker in gashandtaget. (Heter det så?) Och som vanligt känner jag mig odrägligt nöjd efteråt. Allt i trädgården känns ju så himla prydligt, när gräset är nyklippt.

För övrigt blir jag alltid lika imponerad av folk som orkar cykla hela vägen upp för backen utanför vårt hus. Den är lång, och det suger rejält i låren, kan jag säga. Och då bor vi bara på mitten. Nerför är mer min melodi, hehe! 

Härjande tonårsgäng

Säsongens nykläckta kajor har blivit äldre, men hänger fortfarande kvar i vår trädgård. Likt ett gäng stökiga tonåringar härjar de med sin mamma, slåss med varandra, skriker fula ord till förbipasserande, skränar och ställer till allmän oreda i min trädgård. 

För att inte tala om hur de skitar ner. Snart skaffar de väl moppe också... Det är inte annat än att man längtar efter den dagen, då de flyttar hemifrån. 

Välbetald kvällsinspektion

Jag tog mig just en liten kvällsrunda ner i moraset för att inspektera gårdagens etapp av arbetet med slänten. Igår fick en gulgrön spireabuske flytta dit från hörnan som ändå ska tömmas uppe vid uteplatsen. Den får fylla ut  och ljusa upp lite längst bak där uppe mot det redan befintliga buskaget av praktspirea. Spirea, spirea överallt! De finns i många olika färger och varianter och är både lättskötta och fina på alla sätt och vis. 

Ormbunkarna jag köpte på Oppmanna plantskola fick ju också komma i marken här igår. De ser inte mycket ut för världen just nu, men det blir nog fint bara de får växa till sig. Den roliga stubben tiggde jag till mig redan för ett par år sedan, när grannarna sågade ner en storväxt häck. Den ser nästan ut som en hand med fingrar. Förvisso bara fyra sådana, men handen kanske tillhör Musse Pigg, hihi!

Vid stenen nere på hörnan blommar min nya älskling, nejlikroten 'Mai Tai'. Det verkar vara hela trädgårdsvärldens nya lilla It Girl, för jag vet inte i hur många inlägg på bloggar, Instagram och Facebook-sidor den har dykt upp den senaste tiden. Men det är klart att jag inte kan ha ensamrätt på att tycka om den, för den är ju helt bedårande!

I slutet av min lilla trädgårdsrunda fick jag betalning i form av egenodlade jordgubbar, som har mognat bara så där pang bom de senaste två dagarna. På samma sätt som mycket annat frodas som aldrig förr i trädgården, så ser det ut att bli ett riktigt jordgubbsår på Solhäll. Egenodlade solmogna jordgubbar är det ändå inte mycket annat som slår. Mums!

Fler trädgårdskvällar lär det bli i veckan, för nu drar det ju in ett riktigt högtryck över Sverige. Uh, oh, those summer nights!

En vagn kommer lastad

Måndag efter midsommar brukar jag alltid unna mig en ledig dag, trots att det egentligen är nästan två veckor kvar till den riktiga semestern. Det är skönt med en riktig långhelg, och så är det ju alltid superduper-rea på Oppmanna plantskola den här dagen, och det får man ju bara inte missa. Jag tyckte jag var duktig och lade band på mig i år, men min vana trogen kom jag ändå hem med hela bilen full. Det är onekligen svårt att låta bli, när alla perenner kostar 15 kronor och när det är 50% på alla sommarblommor. 

I år var jag ändå duktig och försökte köpa mycket av samma sort, istället för att "dutta" med en av varje. Det blev bland annat vit pion 'Alba Plena', astilbe japonica 'Washington' och vit höstanemon japonica-hybrid 'Tiki Sensation'. Sen köpte jag faktiskt vanlig hederlig träjon (ormbunke), som jag redan har planterat i en stor grupp i slänten bakom bambun nere i moraset. Det kan nog bli fint där, när den får växa till sig. 

Det känns som en extra bonus att det har varit så fint väder idag. Jag har varit ute och grejat mest hela eftermiddagen. Grävt, planterat, planterat om, flyttat sten, grävt lite till. En helt perfekt ledig dag, med andra ord. 

Rosa snöbollar

Förlåt att jag tjatar om våra snöbollsbuskar, men de har verkligen varit makalöst praktfulla i år. Dessuom bjöd de på en överraskning när de började bli överblommade: Istället för att gå direkt från gräddvitt till visset brunt, så hade de en period på en hel vecka, då de helt plötsligt var rosa!

Båda buskarna fylldes av stora fluffiga rosa bollar. Som hortensior eller syrener. Eller som stora rosa pelargoner! Jag kan inte minnas att det har blivit så här tidigare. 

Och nog för att blommorna har varit makalöst vackra i vitt, men det här var ju nästan snäppet tjusigare. Kan inte någon plantskola försöka ta fram en snöbollsbuske som blommar i rosa redan från början? Då skulle jag vara kund nummer ett!

Sen kom regnet på natten mellan midsommarafton och midsommardagen, och nu är de vackra rosa bollarnas saga all. Men jag ser redan fram emot att se om samma fenomen upprepar sig nästa sommar. Jag håller tummarna för det!

Midsommardag

Jodå, det utlovade åskregnet kom till slut. Över kvällen, natten och midsommarmorgonen fick vi nästan 30 millimeter. Och mer ska det visst bli under hela helgen. Trädgårdstanten tackar och bockar!

Trädgården jublar också. Aldrig luktar den så gott, som efter ett varmt sommarregn. För oj, så kvavt det fortfarande är ute. Tyvärr är det inte bara växterna som glädjer sig, utan även sniglar av alla de slag. Jag är brutal och klipper huvudet av allt som inte har snäckskal på ryggen. Midsommardagen 2020 kommer nog gå till snigelhistorien som "Massakern på Solhäll"...

Jag var faktiskt lite förutseende för en gångs skull och ställde ner lådan med min galet blommande tvillingsporre under utebordet innan jag gick och lade mig igår kväll. Den är så småblommig att det mest brukar bli gegga kvar om det regnar för kraftigt på den. Medge att ordet "skär" verkligen visar sig i sin dubbla betydelse mot den vinröda japanska lönnen i bakgrunden, haha!

Jag knipsade av några regntunga pioner och tog med mig in. Ofta är jag dålig på det där, att faktiskt våga klippa av "trädgårdens drottningar" (som Fredrik på Eklaholm skulle ha uttryckt det) och använda dem till snitt. Men det är ju väldans trevligt att ha sällskap av dem inomhus också. 

Idag kör vi en runda till grannbyn för att uppvakta en 50-åring lite snabbt på hans gårdsplan. På grund av de rådande omständigheterna är det planerade kalaset uppskjutet till nästa år, men en 50-årsdag är ju ändå en 50-årsdag. Sen tänker jag nog mest ligga i sängen och läsa böcker och käka chokladpraliner. Ett värdigt slut på midsommarfirandet 2020. 

Midsommarafton

Midsommar 2020 skulle bli en regnig midsommar med åskskurar under hela dagen, men efter ett stilla sommarregn på förmiddagen, så har det inte blivit mer  av den varan. Än iallafall. Trädgården visar sig verkligen från sin bästa sida just nu, både visuellt och doftmässigt. Det är så mycket som blommar, och det luktar så gott när man sitter ute. 

Maken och jag åt midsommarlunch utomhus, vid vårt extra långa bord, som införskaffades förra sommaren just för att rymma alla midsommargäster som brukar vara är. Det fungerade dock utmärkt för bara två personer också. Vi hittade till och med några gamla minisnapsflaskor, som har legat bortglömda i kylskåpet sedan anno dazumal. De smakade för bedrövligt, haha! Det där med snaps är verkligen inte min grej, men är det midsommar så är det. 

I vår matbutik kostade jordgubbarna 69 kronor litern, när vi var och handlade igår. Helt galet, men jag har hört att det är ännu värre prislappar på de ädla bären på andra ställen i Sverige. Men ingen midsommar utan svenska jordgubbar, så det var ju bara att hosta upp pengarna. Vi åt dem med andakt till eftermiddagsfikat, med en skvätt ovispad vispgrädde. Jag är benägen att erkänna att det faktiskt var värt vartenda öre. 

Utan att ha någon som helst anknytning till vårt grannland i öst, körde vi finsk midsommarbastu på eftermiddagen. Det låter märkligt, men det är faktiskt riktigt skönt att basta när det är varmt ute. Efteråt blir man så härligt sval i "systemet". Fast jag medger att jag låg både länge och väl i badtunnan mellan varven. Den där tunnan kommer verkligen bli min melodi i sommar.

Glad midsommar på er!

Picknick, kallbad och midsommarväder

Paris har Eiffeltornet, New York har Frihetsgudinnan, London har Big Ben och Osby har Apan och Kaninen. Nere vid sjön, blickandes ut mot vattnet, står de sida vid sida, och man kan ju inte annat än bli varm i hjärtat när man ser dem. Namn har de också. Apan heter Göran och kaninen heter Lisa. Jag och mina kollegor besökte dem idag för en picknicklunch tillsammans i solskenet, så här dagen innan midsommarafton. 

De härliga statyerna är skapade av komikern Peter Apelgren och kom till i TV-programmet "Konstkuppen" för några år sedan. Då blev de väldigt omdebatterade i kommunen, men nuförtiden finns de till och med i en stiliserad silhuettbild, som bland annat används på kommunens hemsida.

Det var riktigt varmt nere vid sjön, och vi skruvade upp temperaturen lite extra med en volleybollmatch i sanden. Efteråt önskade man nästan att man hade haft badkläder med sig, men som kompensation tog jag mig ett dopp i badtunnan när jag kom hem. Plötsligt kändes det ännu mer meningsfullt att vi faktiskt har en kallbadtunna. Vilken befrielse det kommer bli att ha den varma dagar i sommar!

Där nere har jag för övrigt planterat min hängsälg i den gamla whiskytunnan från Jem&Fix. Det blev fint med lite grönt på höjden mot planket. Jag ska nog försöka fixa till fler sådana inslag framöver. 

Innan middagen skålade jag för trädgården, sommaren och livet med ett glas Pimm's. Jag är absolut ingen alkoholromantiker och dricker egentligen helst alkoholfritt, men det där är ju verkligen löjligt gott. Och så sitter jag där och känner mig som en engelsk trädgårdstant, hihi!

Imorgon bryter vi alla traditioner och firar midsommar ensamma här hemma på Solhäll. När det är vackert midsommarväder i resten av landet är det nämligen utlovat åska och regnskurar under hela dagen över nordöstra delen av Skåne. Vårt lilla hus har förvisso rymt 25 personer inomhus tidigare under regniga midsomrar, men i den rådande situationen är det ju inte direkt läge för det. Fast vi gillar läget och ser fram emot en mysig dag på tu man hand. 

Vroom vroom

Här vilar vi inte på hanen. Efter jobbet idag plockade jag upp maken hemma vid grindhålet, och sedan körde vi raka vägen till såg- och motoraffären här i byn och tittade på en ny gräsklippare. På önskelistan stod en som inte var för stor och klumpig, som var självgående och som gick att köra både med och utan uppsamlare. Nu har vi en sådan, och den är minsann redan invigd. Det var som att köra runt en sportbil i trädgården, hihi! 

Det finns nästan inget som är mer tillfredsställande än en nyklippt gräsmatta och den där prydliga parkkänslan som infinner sig i trädgården. Nu när vi har en "sportbil" kanske gräset kan bli klippt lite oftare. 

Rullande rabatt och gräsklipparblues

Ett annat fynd som fick följa med hem från vårt besök i Ryd i söndags, var en liten vagn med fällbara träkanter och rejäla gummihjul. Den var ju så oemotståndligt charmig! Väl hemma samlade jag ihop alla småkrukor jag hade, och vips så hade jag ordnat en rullande rabatt. Tänk så praktiskt att bara dra vagnen med sig till olika ställen, beroende på var man vill ha lite blomsterfägring just då, hihi!

Det blev lite "man tager vad man haver", med sådant jag redan hade hemma: Petunia, penséer, grusnejlika, tvillingsporre, en övervintrad silvrig sak och en halvvissen rosa marguerit. Den lilla gröna växten längst fram till vänster är en överblommad pärlhyacint, vars fröställningar är som små ljusgröna blommor i sig. Fint!

Att dra runt vagnen i ett knallblått plastrep känns ju i och för sig mindre pittoreskt, men ska jag nog kunna hitta på något annat vad det lider. 

När det är dags för vattning drar jag bara fram hela härligheten till källartrappan, där vattenslangen ligger. Muchos fiffigt! Ja, jag vet att jag är en riktig tramsebyxa (skånska för "barnslig person), men jag vill ju att det ska vara lite roligt i trädgården!

Igår fick vi för övrigt det sorgliga beskedet att vår trogna gamla gräsklippare är bortom all räddning. Ja, iallafall om man inte vill lägga tusentals kronor på en ny växellåda, en ny axel till knivbladet och gud-vet-vad, och det vill man ju inte. Dags att skaffa en ny, alltså. Trist, men nödvändigt. Det blir iallafall ingen robotklippare än, för det är något med artificiell intelligens som jag tycker känns lite läskigt. Jag hävdar bestämt att jag faktiskt blev JAGAD av en lömsk robotgräsklippare, när jag var på Skarhults slott förra sommaren, hihi! Vi får väl se vad vi hittar. 

Ljuvligt blommande och frodig

Så ljuvligt blommande och frodig som vår trädgård är i år, tror jag bestämt att den aldrig har varit. Det kan ju i och för sig bero på att mycket av det som blommar i rabatterna inte ens fanns här för tre år sen, men även våra blommande prydnadsbuskar levererar som aldrig förr. 

Näst efter en vild honungsros, är gallicarosen 'Duchesse de Montebello' först ut att blomma av rosorna. Vi fick två fina buskar i bröllopspresent när vi gifte oss 2013, och nu är det deras åttonde sommar på Solhäll. Jag klippte ner buskarna ganska rejält i maj, men de kommer igen med ny kraft utan att gnälla. En frisk och härlig ros, vars blommor doftar citronsockerkaka. Mmmmm!

Pionerna blommar i omgångar, beroende på var i trädgården de står. Först ut var de på framsidan av huset, och nu lagom till att de har blommat över, så tar den vita pionen i hörnet nedanför uteplatsen vid. Jag har slarvat bort namnet på den, men jag tror att det kan vara en 'Festiva Maxima', för blommorna har liksom fläckar av mörkt ceriserött i mitten. 

Just den här plantan ska jag faktiskt flytta på när den har blommat över. Jag vill ju "dra upp" hela det där hörnet, så att det blir mer avrundat och kommer närmare uteplatsen. Men det får nog bli ett senare projekt, för det kommer mängder av nya knoppar. De ser ut som mumsiga godisklubbor!

Mängder av pioner kommer det att bli i rabatten vid rostornet. Jag köpte ju ett helt gäng plantor av sorten 'Edulis Superba' för ynka 15 kronor styck, när det var rea på plantskolan efter midsommar förra året. I den här rabatten har jag tre plantor, och i synnerhet en av dem kommer verkligen att leverera blomsterfägring inom kort. Oj, så många knoppar på en och samma buske!

Snöbollsbusken blommar för tredje veckan i rad. Jag kan verkligen inte se mig mätt på den och kan inte låta bli att önska att den blommade så här HELA sommaren...

Det har blåst så himla mycket den senaste veckan, så sedan bilderna togs ligger det "snö" på marken under båda buskarna. Vemodigt, men vackert det också.

Schersminhäcken mellan oss och grannarna i norr blommar också för fullt nu. Bilparkering, cyklar och soptunnor till trots, så är den en syn för gudar. För att inte tala om doften, ahhhhh! Vi sover med öppet sovrumsfönster, och när doften letar sig in i ens drömmar är känslan snudd på religiös. 

Det är precis som om trädgården känner på sig att man liksom behöver det lite extra i år. Att vara uppmanad att hålla sig hemma så mycket som möjligt känns verkligen inte särskilt betungande, när man får vistas i sin ljuvligt blommande och frodiga trädgård.