På workshop i blomsterbrunnen

Igår kväll var jag och en kollega från jobbet på workshop i floristfröken F:s läckra blomsterbrunn. Som jag berättade i ett tidigare inlägg har hon gjort verklighet av en dröm och förvandlat vad jag tror är en gammal gödselbrunn till ett orangeri med glastak. Vilket ställe, alltså! Och så vackert inrett! Det var som att kliva rakt in i en sagovärld med doft av glögg, barrväxter och stearin. Helt magiskt! Jag hade kunnat betala hela workshopavgiften för att bara få sitta där och insupa atmosfären och titta på allt det fina, men syftet med kvällen var ju ändå att vi skulle binda kransar, så jag fick skärpa till mig lite. 

Floristfröken F. började med att visa några läckra do-it-yourself-arrangemang för både blommor och fågelmat, och efter det flyttade vi sittbänkarna åt sidan för att kunna stå vid långbordet och greja. Det hade dukats fram både halmstommar, sektörer, ståltråd och handskar till oss, och som pricken över i en hel godisbuffé av tallris, granris, enris, ädelgran och mängder av vackra dekorationer att välja mellan. Medan alla gick in för skapandet med liv och lust, så serverades det glögg och godsaker. Mums!

Min krans blev en rufsig skapelse med kvistar av både gran, en, tall och ädelgran som bas och näverstjärnor och små lärkkottar som dekoration. Kanske ovanligt sparsmakat dekorerat för att vara jag, men å andra sidan maxade jag på rejält med antalet. Jag provade med lite röda detaljer också, men då såg det mest ut som amerikanska flaggan, hihi! 

Till jul kanske jag ändå sätter dit några paradisäpplen, men som adventskrans tycker jag det känns finare med en lite mer naturell look. Och tänk, en spik på dörren hade jag redan, så det var bara att hänga upp skapelsen direkt när jag kom hem. 

Tack för en fantastiskt härlig kväll, F! Det här känns som en given ny årlig tradition, så jag hoppas det blir en ny omgång workshops nästa år. Och tänk så synd att jag redan har fyllt 50, för annars vet jag precis var jag skulle vilja ha festen, hihi! Kan man boka in sig för ett 60-årskalas om en sisådär nio år, månntro?

"Lånad" matta och kransbindarkurs

Mattan vi köpte till röda rummet för ganska exakt två år sedan var verkligen inget bra köp. Den var förvisso både snygg och Fair Trade-märkt, men den blev luddig och konstigt noppig på ingen tid alls och var verkligen hur svår som helst att hålla efter. En ny matta har sålunda stått på önskelistan ganska länge, och när jag var hemma hos mina föräldrar senast föll det sig så lägligt att jag hittade en riktigt snygg och nästintill oanvänd ullmatta i deras vindsförråd. Den "lånade" jag med mig hem, och tänk, både måtten och färgerna passar ju hur bra som helst. Törs man hoppas på att den fortsätter att hålla sig lika fin i vår ägo? 

Ikväll väntar kransbindarkurs hemma på gården hos förträffliga floristfröken F. Under sommaren har hon förvandlat en gammal uppmurad gödselbrunn till en inglasad "blomsterbrunn" för kursverksamhet och diverse andra tillställningar, och den ser jag verkligen fram emot att få se. En krans att hänga på verandadörrarna hoppas jag också få med mig från kvällen. Kanske hinner jag också ta en och annan bild att visa er framöver. 

 

Besök av min hemliga tomte

I lördags vid lunchtid kom min hemliga tomte på återbesök. Bara så där, mitt på blanka dagen fast vi var hemma. Maken och jag satt och åt smörgås framför TV:n, när han plötsligt fick syn på en figur med uppdragen kapuschong som passerade utanför fönstret. "Nu kommer det någon", sa han. Jag reste mig upp för att gå och öppna, för jag trodde det var grannen, men sen knackade det aldrig på dörren. När jag öppnade var det ingen där, men jag hörde hur någon sprang iväg runt knuten. Kvar på trappan stod en tygpåse innehållandes 24 inslagna paket på ett snöre. 

Tack kära lilla tomte, vad du är snäll mot mig! I år var det himla nära att jag tog dig på bar gärning, men som vanligt var du snabbare än jag. Nu hänger din fina julklappskalender på en av dörrarna här hemma, och jag ser fram emot den första december när jag får öppna den första klappen. En stor varm julkram skickar jag dig här genom cyberrymden. 🤎

Första advent

Jisses, vilken slö första advent jag har haft. Maken körde iväg tidigt på uppdrag, och efter att ha varit uppe en sväng och tänt alla adventsstakar, så somnade jag om i flera omgångar och klev upp först en bra bit efter att morgonen nästan övergått i förmiddag. Än kan tanten sova som en tonåring, hihi! Första ljuset tände vi först till eftermiddagskaffet, då maken hade hunnit komma hem igen. 

Årets adventsljusstake blev tillslut en låg kruka i gammal stil, som jag köpte för två guldtior på Affari Outlet förra helgen. Jag lade ett stort oasisblock i botten och grön mossa ovanpå, och sedan tryckte jag ner ljushållare i svart smide som jag hade hemma sedan tidigare. Egentligen tycker jag kanske det är finare när ljusen står på rad, men i år blev det alltså så här. Jag gillar ju när julen går i grönt, och med några paradisäpplen vid sidan av blev temat ännu tydligare.

Något utepyssel har det faktiskt inte blivit idag. Ja, inte så himla mycket innepyssel heller för den delen. Istället har jag haft en riktigt slapp och skön dag med kaffe och dokumentärer på Netflix. När jag väl kom ur sängen, så var tempot för dagen liksom redan satt. Skönt med sådana dagar!

Julmarknader och adventsstök

Mitt i adventsstöket tog jag mig en liten tur till två närliggande byar, där det var julmarknad idag. Den första var i Östanå, som är en pittoresk liten by intill Helge å i den nordostra delen av vår kommun. Här låg tidigare ett pappersbruk med anor från 1700-talet, som gick i graven på 1980-talet. I byn finns många vackra gamla byggnader, och julmarknaden ägde rum i en av dem: Stenhuset från 1781. Byggnaden ser nästan ut som ett hus på den engelska landsbyggden, tycker jag. Väldigt vackert, indeed. Julmarknaden var ganska liten och jag köpte ingenting, men det var fint att bara gå runt i den vackra miljön och titta. 

Marknad nummer två ägde rum i en lada på Tydinge Sjögård. Här fanns det fler utställare och lite större utbud att välja på. Det var verkligen stämningsfullt inne i ladan, som var dekorerad med höbalar, granar, ljusslingor och levande ljus.

Förträffliga floristfröken F (som har byns finaste lilla blomsteraffär) fanns på plats med allehanda vackra blommor och arrangemang. Jag köpte mistel och två små gröna tomtenissar från Danmark. Jag kunde inte annat än undra om hon hade tänkt på mig när hon beställde hem dem, hihi!

Ikväll lyser stakar, stjärnor och adventsträd på Solhäll, och med mörkret infann sig den riktiga adventsstämningen. Imorgon ska jag pyssla lite utomhus också, och sen ska jag försöka hinna fotografera lite grann innan dagsljuset försvinner. Men nu tar vi kväller i stugan. 

Trollskog

Efter lunch idag hoppade jag i gummistövlarna och åkte med maken ut i skogen. Vi bor ju i "Skånes Norrland", så man behöver inte köra så långt för att hitta riktig trollskog. Här ute mellan träden är mossan grönare än grön och dämpar ljudet så att det känns som om man är inne i ett ljuddämpat rum. Det är verkligen magiskt vackert. 

På ett ställe hade det nyligen avverkats träd på ett stort område. Allt timmer var redan bortforslat, men det låg kvar stora högar med avklippt tall- och granris, som vi kunde plocka med oss av hem. Helt perfekt ju. Det mesta ligger kvar ute i skåpbilen än så länge, men imorgon ska jag fixa lite med det både inomhus och utomhus.

Jag har börjat plocka fram lite stakar och stjärnor, men jag tänder ingenting förrän allt är på plats imorgon. Den som väntar på något gott..

Tegelformar och tändsticksfår

Jag har inte riktigt bestämt mig för hur årets adventsljusstake ska se ut. Förra året tryckte jag ner ljus och kuddmossa i en tegelform i trä. Inga dekorationer mer än så, men i det enkla bor det vackra, som exorcisten sa. (Apropå gårdagens inlägg, hehe!) Jag köpte för övrigt tre till sådana där formar på grossisten Affaris stora outlet förra helgen, då de bara kostade 20 kronor styck. Man kan ju ha dem till mycket fiffigt. En har redan hamnat på köksbänken och härbärgerar olja- och vinägerflaskorna. 

Den här tiden på året brukar tändsticksfåren börja ploppa upp på Tradera. Eller Putzlamm, som de heter på tyska. Ett tag hade jag som tradition att köpa ett nytt  litet får varje år, men förra året kan jag inte minnas att det blev något. Jag har ju förvisso redan en hel liten skock, men de är ju så söta att man vill ha precis hur många som helst. Fast kilopriset är onekligen hårresande, när man ser vad nätauktionerna landar på...

För övrigt har vi fått vinterdäck på skåpbilen idag, så nu är båda bilarna redo för vinterväglag. Imorgon står bilbesiktning av tidigare nämna bil på schemat, och sen blir det mossplockning och lite helghandling. När det är gjort ska jag adventsstöka resten av helgen, hurra!

Lite onsdagstrams

Idag har jag inte mycket vettigt att komma med. Men när jag scrollade igenom mitt bildgalleri på mobiltelefonen, så hittade jag mängder av tramsiga skärmdumpar som jag helt hade glömt bort att jag hade sparat. De genererade iallafall en liten ryckning i mungipan, och jag tänker att jag kan bjuda er på detsamma. Så häpp, här får ni några av bilderna rätt upp och ner. Inga förklaringar, inga kommentarer. 

De tre sista bilderna känns ju redan ganska daterade, eller vad säger ni? Humor är nog trots allt en färskvara. Det här blev ju för övrigt ett lagom begåvat blogginlägg. Jag lovar skärpning till en annan dag. 

Lite riktig adventslängtan

Med snön som kom igår (som förvisso redan har börjat smälta bort idag) började jag äntligen komma in i lite riktig adventslängtan. Det ska bli riktigt mysigt till helgen, när jag får börja stöka så smått med stakar, stjärnor, ljus och mossa. Inte för att jag kör full jul på en gång, men ett och annat pynt får nog ändå komma fram. Det lilla rådjuret från 70-talet till exempel, som verkligen har blivit en av mina julfavoriter. Varför jag klassar det som julpynt kan man ju undra, men det har bara blivit så. En gummileksak från 70-talet är ju verkligen ett pittoreskt inslag som man inte vill vara utan, hihi!

På fredag ska jag nog lura med mig maken ut i skogen och plocka lite mossa och kottar. Min inneboende stadsjänta tycker fortfarande det är lite läskigt att vara ensam ute i den stora tysta skogen...

Snö och koskämt

Idag kom snön som inte kom igår. Förvisso ganska blötslaskig sådan, men tillräckligt mycket för att jag ändå fick pulsa lite grann när jag gick till och från körövningen ikväll. (Sångövning alltså, inte bilskola, hihi!) Vi får väl ändå hoppas att det inte fryser på över natten, för då blir det snorhalt i den långa backen där vi bor. Den är förvisso inte jättebrant, men på vintern händer det ganska ofta att bilar som inte har tillräckligt mycket fart när de kommer nerifrån byn blir stående med slirande hjul någonstans där på mitten.

För övrigt skrattar jag fortfarande åt en av rubrikerna på Rapport idag: "Arla stäms av KO." Ibland blir det kul fast det inte var meningen. Fast någon intervju med den upprörda kossan kom inte med i sändningen, hihi!

Söndag utan snö = shoppingtur

Eftersom väderprognosen visade att snöovädret skulle gå en bra bit söder om Kristianstad, så dristade jag mig till en liten söndagsutflykt just dit. På shoppinglistan stod att hitta ett nytt ljusträd till glasverandan, eftersom det gamla är kaputt och inte går att laga. Jag tittade på nästan alla billighetsvaruhus som ligger ute på köpområdet i Härlöv, men inget föll mig i smaken. Många av dem var helt enkelt för stora, och så var flera av dem svarta och såg väldigt trista ut. Jag ville helst ha ett brunt träd, gärna med lite snö på grenarna, och lampor med varmt ljus. Till slut hittade jag vad jag letade efter ute på Solhaga Garden. Visningsexemplaret vaktades av en valross i läder. Bedårande!

På vägen hem stannade jag på den fina lilla antikaffären på Färlövs Prästgård. Mysigare ställe får man leta efter. Butiken är inhyst i flera rum i en gammal gårdsbyggnad, och så här års sprakar det alltid en varm och god brasa i den gamla bakugnen. Här finns något för alla plånböcker, och Ing-Marie som har butiken är alltid så himla trevlig. 

Jag hittar nästan alltid något här, och idag körde jag hem med en riktigt julig 5-liters mjölkspann. Ing-Marie var gullig och skickade med innehållet också, så nu är det ju redan pyntat och klart, hihi!

När jag kom hem skruvade jag ihop mitt nya träd och smygprovade att tända det ute på glasverandan. Jag är jättenöjd! Det är lagom stort, har alldeles lagom många lampor (48 st) och ljuset är varmt och fint. Ja, inte helt olikt det jag hade innan, faktiskt. Nästa helg får ni se hela, men fram tills dess låter jag sladden vara urdragen. 

För övrigt har jag faktiskt planterat tulpanlökar idag. Jag insåg nämligen att de jag köpte tidigare i höst låg kvar i sina påsar nere i källaren, hrmmm... Jag tog in en stor zinkbalja som det redan var jord i och lät den tina ute i smatten, och nu ikväll tryckte jag ner alla lökar i den. Till våren får jag förhoppningsvis en flyttbar tulpanrabatt  proppfull med 'Copper image' och 'La Belle Epoque'. Maj gådd, jag längtar redan!

Lyktljus i mörkret

Vid ett besök på en av byns fasta loppisbutiker idag hittade jag två svarta lyktor i samma modell men i olika storlekar. Först tänkte jag att det var ett onödigt köp och åkte därifrån, men efter några andra ärenden i nejden så åkte jag tillbaka och köpte dem iallafall. Tur var väl det, för de är verkligen fina. Allra helst när de står tillsammans sida vid sida. 

Jag hittade några högsmala blockljus i en låda i källaren, som jag stoppade in i dem. Så himla stämningsfullt med stearinljus i skymningsljuset. Jag drog på mig långkalsonger, tjocktröja och toppluva och stod ute och tittade en lång stund, hihi! 

Nu har jag ändå slängt in lyktorna i ladan, ifall det kommer snö. Dags att ta lördagkväll i stugan. Trevlig helg till alla och envar!

Snökorn i luften

En kort stund på förmiddagen lyste solen in i stugan, men plötsligt vände det tvärt och höstens första snökorn började yra i luften. Förvisso bara en kort stund och uppblandat med regn, men iallafall. Maken och jag gjorde en snabb insats på eftermiddagen och svepte in utemöblerna i en presenning, och tillsammans bar vi ner ett par krukor till växthuset. Nu ikväll har temperaturen sjunkit ner mot noll, och det är riktigt ruggigt ute. Jag har tänt ljus och tagit på mig underställ och fårskinnstofflor och ligger i soffan och räknar ner timmarna till nästa avsnitt av engelska "The Split" på SVT. (Ja, jag vet att den ligger ute på SVT Play, men en fredagstradition är en fredagstradition.) Jag älskar Nicola Walker!

Imorgon finns det flera alternativ på aktiviteter, om man skulle vilja sysselsätta sig med något utanför grindstolparna. Det är julmarknad  på en närliggande gård med inredningsbutik, och så är det stor outlet på Affari of Sweden i Osby hela helgen. Jag skulle också kunna tänka mig en tur till stan för lite inför-advent-shopping. (Mitt ljusträd gick inte att laga...) Vi får väl se hur lång utflykt vädret tillåter. 

Chilifrukt och blomning

Nere i växthuset har jag inte gjort ett endaste dugg inför vintern. De vissnande tomatplantorna står kvar i sina krukor, men det finns annat som fortfarande lever och frodas. På chiliplantorna hänger det äntligen sent mognade chilifrukter, och den uppstammade rosmarinbusken blommar för fullt med små ljust blålila blommor. Jag vet faktiskt inte ens om jag har sett en rosmarin i blom förut. Jag har lite annat som jag behöver ställa in på vinterförvaring i växthuset. Helst redan i helgen, för framemot söndag ska det visst bli kallare. Normal novembertemperatur, kanske man borde tänka. 

Och tänk, i krukor utanför växthuset blommar gyllenlacken fortfarande. Det har den gjort nästan oavbrutet sedan i mars-april. Fast jag är inte så förvånad, för det brukar vara så med gyllenlacken varje år. Tåligare planta får man nog faktiskt leta efter. Jag har läst att den faktiskt går att övervintra, om man ställer den svalt och frostfritt. Den är nämligen tvåårig, så det kanske kan vara värt ett försök ändå. Fast då behöver jag ställa in den inomhus någonstans, för i växthuset blir det inte frostfritt om det blir en kall vinter. 

Imorse var jag för övrigt på vårdcentralen och tog bort stygnen i nacken. Det gick jättebra, men jag får erkänna att jag var sjåpigare idag än i samband med själva operationen. Huuu för att dra bort plåster, haha! Fast sköterskan och hennes sköterskeelev gjorde ett utmärkt jobb, och jag överlevde det också. Skönt iallafall att det är gjort. 

Pallade paradisäpplen?

Under vår lilla söndagspromenad på Stumholmen i söndags, gick vi förbi mängder av söta små paradisäpplen som låg på marken. Eftersom träden var kommunalt planterade, och eftersom frukterna verkade vara helt lämnade åt sitt öde och ändå låg där och höll på att ruttna, så tog jag mig friheten att plocka med mig ett helt gäng hem. (Räknas det som att palla äpplen? Näää...) De är vackra i en skål precis som de är, men jag tänker också att de går att använda som dekoration både i julkransar och i diverse blomsterarrangemang till jul. 

För övrigt sitter jag här och försöker komma över min upprördhet över att "Trädgårdsmästarna" är ersatt av "Bachelorette Sverige" på Sjuan klockan åtta ikväll. En smärre katastrof, if you ask me... Vad ska jag nu göra på onsdagskvällarna framöver?

Granola i brevlådan

Imorse gick det minsann lätt att komma upp. Redan vid 6-snåret (medan jag fortfarande låg i sängen) fick jag nämligen ett SMS från leveransföretaget Early Bird, som talade om att de just hade hängt ett paket med tre olika sorters mumsig granola på vår brevlåda. Ja, det där med granolan skrev de ju inte, men det fattade jag ändå, för den hade jag klickat hem från en stor apoteknäthandel så sent som i söndags. Jag är ständigt på jakt efter god granola, och just den här sorten har jag läst så många lovord om på diverse bloggar den senaste tiden. Vad märket heter får ni själva läsa på bilden, för det här är inget som helst sponsrat inlägg, men efter att ha testat den till frukost kan jag bara instämma i lovsången: Precis så här ska granola vara, både i smak och konsistens. Mumsfaktorn är verkligen hög.

Nu kan man ju tycka att det är fullständigt idiotiskt att köpa färdig granola, när det egentligen är superenkelt att göra egen. Men vet ni, ibland bara orkar man inte vara duktig. Fast jag tänker idka lite industrispionage också och se vad det är för ingredienser i de här lyxiga påsarna. Sen, någon dag när jag orkar vara duktig, ska jag kopiera innehållsförteckningarna rakt av, hihi!

Oplanerat släckta adventslampor

Jag drabbas plötsligt av en insikt: När julen åkte ut i januari trillade stickkontakten på mitt lilla adventsträd av någon märklig anledning av från sladden. Det är en sådan där stor klumpig kontakt som väger två ton, och sladden är tunn och svart och inte som vanliga lampsladdar. Kan man koppla om en sådan själv, tro? Jag älskar ju det där ljusträdet. Jag ska nog svänga inom lampaffären på min jobbort och fråga om de kan hjälpa mig. Annars måste jag nog försöka hitta ett nytt träd att ha på verandan, och det vete tusan om jag har lust att engagera mig i.

Jag drabbas av ytterligare en insikt: När jag klippte björkspirean under päronträdet i somras, så klippte jag av sladden till ljusslingan som sitter på rosportalen. Ja, jag hade låtit slingan sitta kvar, eftersom jag tänkte att det var onödigt att ta ner den. (Läs: Eftersom jag var för lat för att orka snurra av den.) Jag kanske bara kan vira en ny slinga ovanpå, hehe! 

Fast man kan ju också tänka att man borde spara el och strunta i det där med adventsbelysning helt och hållet. Men gud, så tråkigt det skulle vara... Det är ju det enda nöjet man har den här tiden på året. Å andra sidan har jag läst någonstans att en adventsljusstake med 5 lampor som är tänd 15 timmar per dygn kostar 4,76 kronor per vecka, och belysning med LED-lampor kostar ju ännu mindre. Den eventuella ekonomiska besparingen tänker jag nog i så fall lägga på något annat. Det blir helt enkelt inget gymkort den här månaden heller, hihi!

Fars dag i Karlskrona

Idag har jag varit i Karlskrona för att fira Fars dag hemma hos mina föräldrar. Vi började med förmiddagsfika och tog sedan en liten promenad längs kajen nedanför deras hus. Fyren på andra sidan Stumholmskanalen har alltid varit min favoritbyggnad. Så charmig! När jag var barn drömde jag om att bo i den.

Vi fortsatte över bron över till Stumholmen, som verkligen är ett spännande område. När jag var ung och bodde i stan var hela ön militär, och det fanns en grindvakt vid brofästet som man under lång tid inte fick passera som civilist. Med tiden lättade restriktionerna, och när jag gick på gymnasiet kunde man bli släppt genom den där vakten för att få gå till militärens badplats på ön och bada. Verkligen ett toppenbad mitt inne i stan, och för mig var det ju bara ett par hundra meter hemifrån. 

Så småningom öppnades ön upp helt, och man byggde privata bostäder i flera av de gamla militärbyggnaderna, vilket sedan mynnade ut i Bomässan 1993. Idag är Stumholmen en egen stadsdel i Karlskrona med bostäder, hotell, kontor, marinmuseum, vandringsstigar, parkområden och en liten strand. Och ja, den gamla badplatsen finns också kvar.

I det rosa huset där borta på Kungsbron bor landshövdingen. Ingen pjåkig tjänstebostad, får man säga. 

Mot muren på mina föräldrars gata blommar fortfarande rosorna. (Det gula huset i bakgrunden på bilden här nedan är det andra huset till höger på bilden här ovan, om ni vill orientera er lite.) På parkeringen här hittade vi för övrigt ett körkort, men efter lite detektivarbete på Internet hittade vi så småningom ägaren till det. Slutet gott, allting gott.

Sen blev det god fars-dags-middag med efterrätt. Mums! Jag hade vag plan om att stanna på EKO-hallen i Fjälkinge på vägen hem och titta på deras stora julavdelning, men det struntade jag i. Istället lyssnade jag på "Röda vita rosen"- podden via bilens airlink och körde raka vägen hem. Dags att börja ladda om inför en ny arbetsvecka. 

Högtryck och högtryckstvätt

Vi blev inspirerade av det rådande högtrycket (14-15 grader idag med) och drog ut högtryckstvätten. Dels hade det blivit grönt av alger på den vita putsen på ett ställe på framsidan, dels var vår murade trappa på baksidan ingrodd till oigenkännlighet. Med fem stygn i nacken gör jag mitt bästa för att hålla mig ifrån alltför tunga arbeten, så jag stod mest vid sidan av och kom med glada tillrop medan maken skred till verket. Det var verkligen löjligt tillfredsställande att se hur smutsen fullkomligt rann iväg under den hårda strålen.

Och nog får man säga att det är skillnad mellan före och efter. Fast piffa till det på trappan orkade jag inte riktigt engagera mig i. Det får vänta ett par veckor till, för då är det ju ändå dags att adventspynta.

På putsen på framsidan fick vi bort det värsta, men där behöver vi i första hand få hit en plåtslagare som kan fixa till hängrännan. Den är nämligen boven i dramat, eftersom den sluttar framåt så att vattnet rinner över kanten ner på fasaden när det ösregnar. Usch, så mycket trista saker man måste greja med när man har hus... Kan man inte bara få göra de roliga sakerna?

"Signature"

Ooops, jag råkade visst lyxkonsumera lite... Jag fick nämligen syn på de vackra vaserna "Signature" från danska Kähler i någon inredningstidning, och när de sedan dök upp i ett reklamsvep från Cervera tillsammans med fin rabatt på rabatt, så slog jag till utan att blinka. Jag kunde inte bestämma mig för om jag skulle ta den större (20 cm) eller den mindre (15 cm), så det bar sig inte bättre än att jag klickade hem båda. Och inte är jag det minsta ledsen för det, nu när de har kommit. De är som små retrokarameller, och båda kommer med en superfiffig löstagbar keramikplatta med hål för arrangemang av enstaka kvistar. Fast några blommor behöver man nästan inte, för vaserna är verkligen prydnader i sig. 

Vaserna är designade av den danska duon Kristine Meyer och Sabine Lavigne, som båda är utbildade vid Det Kongelige Danske Kunstakademi. Deras keramik är ofta både lekfull och färgglad, men ibland också med mönster inspirerat av naturen. Om man tittar extra noga på den större vasen, så ser man att det ser ut som mossgröna kaveldunliknande strån som sträcker sig uppåt halsen. Båda vaserna är handmålade och gjorda i stengods. 

Bildkälla: https://www.1x1textil.dk/meyer-lavigne/

Den större av vaserna kom till användning direkt idag, när jag köpte med mig en bukett tulpaner och eukalyptus när vi var och storhandlade i Hässleholm. Buketten fyllde ut bra på egen hand, så jag behövde inte använda hålplattan den här gången. Tulpaner i november känns ju onekligen lite udda, men så är det ju faktiskt 14 grader varmt ute också. Det är en ding ding värld... (Och ja, jag förstår vad det beror på.)

För övrigt har jag startat en ny fredagsrutin: Först sovmorgon, och sedan kaffe i sängen medan jag tittar på "Husdrömmar Sicilien" på mobilen. En skön start på min lediga dag.