Omtag vid snäckdammen

I söndags tittade jag till Putte (ja, hon heter så) som sitter kvar i sin snäckdamm och blickar ut över en vintertrist trädgård. Hon ser ju inte ut att klaga precis, fast vattnet både är skitigt och kallt. Efter januaristormarna har några murkna grenar från päronträdet fallit ner i vattnet. Det trillar av grenar med jämna mellanrum, men jag tycker att de är vackra och brukar lägga ut dem lite varstans i rabatterna. Den där snäckdammen är ett gammalt loppisfynd, och som ni ser är den knallturkos i grund och botten. Maken ska nog få ta fram sina sprayfärger och måla om ovansidan på kanterna lite i vår. 

Den här delen av tomten lämpar sig egentligen inte jättebra för plantering. Det är både skuggigt och torrt och fullt av kirskål, som föga förvånande är ett riktigt otyg att få bort helt. Jag har fått göra omtag på planteringen här många gånger, fast jag accepterar att det får vara så. Ungefär vart tredje år har jag gjort rejäla rockader här och försökt hitta nya lösningar på växter. Jag tittar i mitt bildarkiv och inser att Putte har sett många varianter på planteringen komma och gå genom åren. Ska vi ta oss en titt på några av dem?

Den här delen av trädgården var en av mina allra första större och riktiga utgrävningar. Det var helt igenväxt av muterade buskar (en forsythia, en snöbollsbuske och en paradisbuske), som bara mådde bra av att bli rejält nerklippta. I tomrummet som uppstod föll det sig naturligt att vilja göra något annat, och så skred jag till verket med spaden. De första åren var det rena rama parkplanteringen här, med mustiga färger i limegrönt, grönt och vinrött. Det var riktigt ståtligt, om jag får säga det själv. Speciellt andra och tredje året efter nyplanteringen, men så är det ju med allt man planterar. 

Stenarna kom till redan från början, dels för att vi hade mänger av stenar i säckar på uppfarten från ett annat projekt, dels för att de kamouflerade de fula kanterna på dammen på ett bra sätt. När bilderna här ovanför och nedanför togs hade vi inte byggt bastustugan än, och vi hade inte heller någon portal och grusgång till den nedre delen av trädgården. Man ser tydligt hur "vildmarken" tränger på bakifrån. 

Tulpanlökar har jag haft här i flera olika omgångar, och det är ju verkligen jättevackert. På bilden här ovanför hade jag planterat en sort som heter 'Angelique'. I höstas satte jag dock inga lökar, eftersom jag visste att jag förmodligen kommer att behöva göra en större omgrävning här i år. Planteringen har nämligen varit ganska trist och eftersatt de senaste två åren, så det är dags att göra något åt det nu. 

Nävor och gräs har klarat sig ganska bra här från år till år, men så fint som nävorna blommar på de här bilderna har de inte gjort på länge. Den vita axveronikan här nedanför blev inte särskilt långvarig alls, men den var himla fin så länge den varade. 

De ljuvligt blåa irisarna klarade sig riktigt fint i många år, men de senaste åren har det inte blivit några blommor alls på dem. Jag har mest låtsats att det är ett gräs, hihi!

Funkia klarar sig tacksamt nästan överallt, och så även här. Det rosa löjtnantshjärtat har också stått här i många år, och nu är den nästan stor som en buske. Det tråkiga med den är att den brukar bli vissen och trist ett tag efter att den har blommat över, och då får jag klippa ner den. 

Våren 2018 stod bastustugan på plats, och vi hade så smått börjat jobba med att binda ihop den nedre delen av trädgården med den övre. Som ni ser på bilden här nedanför, passade jag även på att gräva om och plantera lite nytt runt dammen, som sockblomma och alunrot. 

När jag tittar i mitt bildarkiv, så framgår det tydligt att större delen av mitt trädgårdsfokus har legat på helt andra ställen än här de senaste åren. Putte och dammen finns inte med på så många bilder, men jag har desto fler från de nya delarna vi har skapat runt uteplatsen och nere runt bastustugan. Putte har i ärlighetens namn fått sitta ganska ensam där i sin damm, och det som en gång var en välplanerad rabatt har mest övergått i något som ser lite halvvilt ut. Men det har ju varit frodigt och grönt iallafall. 

Fast i år känner jag alltså att det får bli ett omtag på den här delen av trädgården. Kanske lyfter jag upp allt som går och rädda, gräver om marken rejält igen och satsar på ordentlig jordförbättring. Det skulle helt klart behövas. Jag får väl ta ett snack med Putte och se vad hon tycker vi ska hitta på. 

"Ett litet liv"

Jag är ju inte direkt först på bollen, men nu har även jag läst "Ett litet liv" av den amerikanska författaren Hanya Yanagihara. Den här romanen har varit rejält omtalad och hajpad sedan den kom ut 2015, och nu när jag har läst den förstår jag varför. Det var länge sedan jag blev så totalt uppslukad av en bok, fast jag måste erkänna att det inte alltid har varit en angenäm läsupplevelse. Emellanåt har det varit riktigt jobbigt att läsa faktiskt, och det beror varken på att boken är 732 sidor lång eller att den är långtråkig, utan att handlingen stundtals är som en käftsmäll. En känslomässig berg-och-dal-bana. En historia man inte kan ta ledigt från mentalt. 

Boken handlar om de fyra vännerna Jude, Willem, Malcolm och JB, som träffas på college och vars vänskap sedan löper genom boken under flera decennier. Som vuxna har de alla framgångsrika karriärer i New York och är egentligen väldigt olika varandra, men ändå är de varandras valda familj. En bit in i boken förstår man att Jude är huvudkaraktären som allt och alla kretsar kring, och trots att han själv gör allt för att hålla sin bakgrund hemlig både för sina vänner och för läsaren, anar man tidigt att allt inte står rätt till. 

Författaren berättar inte saker i kronologisk ordning, utan hoppar framåt och bakåt i tid under mer än fyra decennier. Hon återkommer till olika sekvenser som man fått bitar av tidigare, och som läsare får man hålla sig på tå för att lägga ihop historien bit för bit. Det finns en poäng med att boken är så lång som den är, för karaktärerna hinner verkligen bli människor av kött och blod. Jag är en av personerna i deras nära omgivning och får uppleva vad de upplever på nära håll. På gott och ont. De tvåhundra sista sidorna grät jag mer eller mindre konstant, och efter 732 sidor sörjer jag på riktigt att vi inte ska träffas mer, samtidigt som jag känner stor lättnad över att vår tid tillsammans äntligen har kommit till vägs ände. En märklig känsla. 

Jag vill inte avslöja för mycket av bokens handling, men vill man veta mer kan man bara googla. På ett sätt kan det rentav vara bra att veta lite grann om vad man ger sig in på. Det här är inte en bok för alla, och har man det minsta anlag för självskadebeteende ska man inte läsa den alls. Berättelsen är verkligen tung att bära, och man bär den med sig vare sig man vill eller inte. Jag har haft turen att ha en arbetskollega som har läst boken samtidigt, och vi har båda varit i stort behov av gemensam debriefing varje morgon på jobbet. Samtidigt är vi rörande överens om att det här är en läsupplevelse ingen av oss vill ha ogjord. Jag kommer bära den med mig länge.  

Nästan vår i luften

Jag tog ett varv i trädgården igår eftermiddag. Den första i år, om jag ska vara ärlig. Min av-och-på-knapp när det gäller trädgårdsintresse har varit inställd på "Av" sedan i slutet av september, och så brukar det vara varje år. Igår kändes det dock nästan som vår i luften, så då kände jag hur trädgårdslusten började spira igen. Men usch, så trist och sjavigt allt ser ut så här års. En vissen hortensia var det vackraste jag kunde hitta. 

Fast det är fint ändå att den torra bruna blomman på bilden här ovanför har varit en av de vita fluffiga blommorna på bilden här nedanför. Lite som att titta på ungdomsbilder av sig själv, hihi!

Om dagarna fortsätter att gå lika snabbt som tiden faktiskt har tickat på nu under januari, så lär det ju inte dröja länge till innan man tassar barfota i gräset igen. Vilken alldeles underbar tanke. 

Loppistur till Lönsboda

Eftersom jag hade lovat dyrt och heligt att inte jinxa bronsmatchen i handboll genom att titta, så blev det en eftermiddagstur till Lönsboda istället. Där finns nämligen tre av nordöstra Skånes i särklass bästa loppisar. Alla tre har en blandning av loppisgrejer och gamla bruksföremål från gårdarna runtomkring i trakten, som väl nästan får räknas som antikviteter. Åtskilliga skatter har fått följa med mig hem härifrån genom åren. 

Gamla trätråg är lätta att förälska sig i, och idag hittade jag ett som fick följa med hem. Kanske blir det ett fruktfat, kanske använder jag det för något fint och vårigt blomsterarrangemang. Det ena utesluter ju inte det andra. Jag har skurat det grundligt med linoljesåpa, så nu är det iallafall rent och fint. 

Jag hittade även en skål med tillhörande kanna från Gefle, som jag inte heller kunde motstå. Färgerna är så dämpade och fina, och tomten ser så himla snäll ut. Så synd att de åker rätt ner i jullådan, hihi!

Skålen har samma motiv i botten. Jag har försökt ta reda på mer om det här porslinet, men har inte riktigt hittat någon fakta om det. Däremot hittar jag en skål med samma bård, fast med ett annat tomtemotiv i botten. Kanske är det en hel julserie med olika tomtar?

En söndagsutflykt till Lönsboda kan jag alltså rekommendera, om ni bor i krokarna och är sugna på loppis. Alla ställen ligger mitt inne i byn (två vid ICA och en vid Coop), och kommer man efter 13:00 så är alla tre öppna. Jag tror de håller öppet andra dagar också. Googla "loppis Lönsboda" så hittar ni säkert alla öppettider. 

En sväng till Kristianstad

Någon tur in till Hässleholm har det inte blivit idag, för det blev en sväng till Kristianstad i sällskap av maken istället. Vi gick på stan en liten runda och njöt av att det faktiskt var sol. Någon större shopping blev det inte, men jag hittade fina gröna ljus på Indiska som fick följa med hem. Ljuskonsumtionen är fortfarande stor om kvällarna här hemma, så det gäller att fylla på när man kan. 

Vi åt lunch på Sumo Sushi, och när maten kom in serverades den med rykande kolsyresnö på tallrikarna. Effektfullt så det förslog. Jag var tvungen att ta en bild. Lite som när man fick ett tomtebloss i sin banana split på 80-talets charterresor, hihi!

Vi passade på att storhandla, när vi ändå var i stan. Jag smög ner en liten murgröna i kundvagnen, som jag sedan planterade om i min lilla fårkruka från Quail när vi kom hem. Det var ett tag sedan jag hade den där krukan framme, men den är ju faktiskt ganska charmig. 

För övrigt får jag be hela Sverige om ursäkt för gårdagens resultat i handbollsmatchen mot Frankrike. Jag tittade nämligen, och nu är jag mer säker än någonsin på att min teori stämmer: Sverige vinner inte, när jag tittar. Bronsmatchen ska jag absolut hoppa över. Ni kan tacka mig sen. 

Glödande persikorosa

Väderrapporten för de kommande timmarna ser dyster ut, med ösregn och hårda vindar. Men då får man ju se till att det är extra trevligt att vara inomhus, som till exempel genom en härlig helgbukett. Jag har redan varit nere på byns finaste lilla blomsteraffär och inskaffat den. Eftersom jag inte kunde välja bland allt det fina i blomsterkylen, blev det lite av varje. Nejlikor, krysantemum och gud-vet-vad, i en härligt samstämmig färgskala. Vad kallar man den? Glödande persikorosa?

Nejlikor är på god väg att segla upp som min nya "it-flower". Den smutsrosa nyansen är en favorit sedan tidigare, men idag hittade jag en ny variant som verkligen var kärlek vid första ögonkastet. Den är varmt puderrosa i botten och är melerad i en skarpare rosa färg utåt kanterna. Så vansinnigt vacker! 😍

Nu ska jag ta mig en timmes siesta innan maken kommer hem, så får vi se om vi vågar oss ut mer idag. Det är ju ändå lönehelg, så "gamlingarna" kanske ger sig ut på en äventyrlig fredagkväll på stan. (Läs: Tidig middag och hemma igen vid 19-snåret, hihi!) Fast å andra sidan är det ju handboll på TV, så vi kanske blir kvar hemma och kollar på den. Ibland undrar jag dock om det är ett faktum att svenska landslag i alla sporter spelar bättre när jag inte tittar. Kanske bäst att jag gör riket en tjänst och låter TV:n vara avstängd...

Bakåtblick och framtida renovering

Jag tänkte göra ett sådant där bakåtblickande inlägg om dagens datum för att se vad jag har gjort den 25 januari tidigare år. Jag kom bara till den 25 januari 2022, när jag insåg att jag hade gjort exakt ett sådant inlägg då. Vad är oddsen för att jag valde exakt samma datum två år senare? Det gamla inlägget om 25 januari hittar ni om ni klickar HÄR. Så nu slipper jag ju blogga idag, hihi! Fast nu kan jag ju lägga till den 25 januari 2023. Då trycktes det minsann fram fiber i ledningarna som hade grävts ner nästan 10 månader tidigare. Sen dröjde det ju ytterligare ganska lång innan tekniken kom igång för användning inne i huset, men sedan dess måste jag ändå säga att vår uppkoppling har förändrats till det bättre. Framförallt märker jag det på tiden det tar att ladda upp bilder här på bloggen. Förr var det segt som attan och jag fick ladda upp dem en och en, men nu tar det ingen tid alls. 

Glasverandan var orenoverad vid den här tiden förra året, och när jag tittar på bilden här ovanför, så ser jag ju hur ledsam den faktiskt såg ut. Desto gladare är jag över hur den ser ut idag. Nästa stora renoveringsprojekt borde absolut bli att göra något åt taket både invändigt och utvändigt. På vinden behöver vi isolera, för där är det helt oisolerat nu. Därmed läcker taket värme som ett såll, och det är ju himla dumt att elda för kråkorna. Vi lät måla om yttertaket sommaren 2014 (det traumat minns ni kanske, hihi!) och köpte oss därmed 10 års respit, men nu är plåten snart framme vid vägs ände. På ganska många ställen är den tyvärr redan där. Ett himla tråkigt projekt, men nödvändigt. Kanske delar vi upp det i etapper, men vi borde nog börja med någon del redan i år. Ja, och så lite dränering på det. Inte kul det heller, men torrt huvud och torra fötter är ju liksom a och o på ett hus. 

Den här veckan har rean (50% på alla gröna växter) på Blomsterlandet äntligen börjat, så det blir kanske en sväng dit i helgen. Nu vill man ju fylla stugan med så mycket grönska man kan. För min del innebär det ett besök i Hässleholm, för Blomsterlandet i Kristianstad stängde tyvärr i höstas. "Tuffa tider" löd motiveringen. Det känns obegripligt, med tanke på hur mycket pengar jag har spenderat där de senaste åren...

Fyra hinkar tövatten

Ösregn och mängder av snö som har töat bort över en natt är ingen vidare bra kombination. Jorden i marken är så otroligt mättad redan att den inte kan ta upp mer vatten, så ikväll har vi fått moppa upp fyra fulla skurhinkar från golvet i pysselrummet i källaren. Inte så kul...

Vi behöver helt klart dränera om längs norrsidan i vår, så nu blir det till att hitta någon som kan komma och gräva. Tänk, när man har hus är det high life nästan jämt.

Kulturtant 2024

Blir 2024 året då jag äntligen blir en kulturtant på riktigt? Förutom Bokmässan och en och annan konsert per år har jag inte varit så flitig på kulturfronten sedan vi flyttade från "Storstad" för snart 14 år sedan. Nu är jag vansinnigt sugen på att öka mitt intag av konstutställningar, författarsamtal, bio, konserter, opera, teater, you name it. Jag går ut hårt redan från början på året och har redan bokat in tre kommande kulturupplevelser.

Den första av dem är "Hair" som är makens och min gemensamma favoritmusikal. Uppsättningen som spelades på Göta Lejon i höstas beger sig ut på arenaturné i vår, och när vi hörde att Klara Söderberg från First Aid Kit ska ta över rollen som Sheila, köpte vi biljetter direkt till föreställningen i Helsingborg i början av mars. Det kan ju inte bli annat än bra. Rollen som Berger spelas för övrigt av Viktor Norén från avsomnade Sugarplum Fairy, tillika lillebror till Gustaf Norén.

Lite senare i mars ska jag och min lundaväninna gå på Hippodromen i Malmö och se dramatiseringen av Torbjörn Flygts roman "Underdog" från 2001. Det var en bok jag tyckte väldigt mycket om när jag läste den, och den belönades välförtjänt av Augustpriset det året. Om boken skriver författaren så här på sin hemsida: "... en varm och humoristisk generationsroman för alla som vuxit upp med fluortanter och mindervärdeskomplex. Vi får följa familjen Kraft från sjuttiotalets början, där Ralf Edström var allas idol, till åttiotalets mitt, då idolen plötsligt hette Börsen och fotbollsskorna byttes mot loafers med peng. Men det är också en skildring av den enorma samhällsomdaning som pågått ända sen dess."

"Joyride the Musical" har premiär på Malmö Opera i höst, och jag och mina två malmöbästisar har redan köpt biljetter, eftersom de redan håller på att sälja slut. Det är en nyskriven feelgood-musikal baserad på Roxettes låtkatalog, och det vill man ju absolut inte missa. Per Gessle är involverad i framtagningen av musikalen, vars handling grundar sig på den engelska succéförfattaren Jane Fallons relationskomedi "Got you back". Fast storyn känns faktiskt sekundär. Det är ju musiken man vill höra!

Tre härliga kulturupplevelser inbokade redan, alltså. Och året har ju bara börjat. Förutsättningarna för en transformation till riktig kulturtant är alltså goda. Gudrun Sjödén-kläderna har jag ju faktiskt redan, hihi!

Guldkant på tillvaron

Man gör ju vad man kan för att sätta guldkant på tillvaron så här års. I förra veckan beställde jag en sådan där låda med blandade skönhetsprodukter, som man kan prenumerera på. Det var 50 procents prova-på-rabatt på första lådan, och innehållet var faktiskt inte så dumt: Två hårprodukter, en superbra hårborste, ett vårdande läppstift, en påse med återanvändbara rengöringspads, en ansiktskräm och en färgglad sminkväska. Kanske är man lättlurad, men det känns onekligen vardagslyxigt med lite nya trevliga produkter. I just den här lådan var allt dessutom väldigt användbart. 

Att unna sig en bukett blommor varje vecka de tråkiga månaderna på året är också ett vinnande koncept när det gäller att få till den där guldkanten. Jag har det som nyårslöfte varje år, och det är värt varenda krona. Både handlandet och havandet är synnerligen angenämt. 

Bastubadet varje söndagkväll (och ibland även på andra dagar) är njutbart för både kropp och själ. Det är avkopplande och energigivande på samma gång. Det känns nästan lite meditativt och sakralt. Ibland strömmar vi relaxmusik (tänk asiatiskt spa-musik) på högtalaren i stugan, och då och då tänder vi ljus och marschaller utomhus för att bygga upp stämningen ännu mer. 

För mig känns det också ofta rejält lyxigt att komma i säng tidigt om vardagskvällarna. Det är inte så ofta jag faktiskt somnar tidigare, men det är oftast inte heller syftet med varför jag går och lägger mig tidigt. Jag älskar att ligga under mitt fluffiga täcke och bläddra i en tidning, läsa en bok eller spela ett spel på mobiltelefonen. "Åh, min säng!" är min i särklass mest upprepade replik, hihi!

Att stänga av TV:n och istället slå sig ner med en god bok ger också mervärde till vardagen. Det finns nästan inget härligare än att bli så där fullkomligt uppslukad som man kan bli av en riktigt bra bok. Det blir man i och för sig inte så ofta, men det beror nog mest på att jag läser alldeles för få böcker på ett år. Fast jag tänker att all läsning är av godo, och jag känner att den får mig att må bra. 

Basta gjorde jag igår, men ikväll ska jag absolut smörja ansiktet med den nya lyxiga ansiktskrämen och bädda ner mig tidigt i sängen med en bok. Vardagslyx när den är som bäst. Kanske sätter jag veckans tulpaner på nattduksbordet också, för säkerhets skull. 

Veckans Tradera

Jag fick lite blodad tand av att veckans Tradera-försäljning gick så pass bra. 121 kronor fick jag för lådan med de små gafflarna och skedarna. Det är onekligen ett himla praktiskt sätt att sälja saker på. Vi har som bekant ett helt hus fullt av loppisfynd, och även om jag fortfarande gillar alla mina fynd, så finns det ju ändå en gräns för hur mycket grejer man kan ha. Till och med om man heter Fröken Grön... En Tradera-auktion i veckan tänker jag att jag lätt kan få till. Och helt skamlöst tänker jag att jag kan göra reklam för mina auktioner här på bloggen, hihi! Den här veckan vill de två filurerna på bilden här nedanför hitta en ny ägare. Kanske det är du? Auktionen hittar du i så fall HÄR.  

Det "värsta" med Tradera är att det är lika lätt att köpa saker som att sälja dem. Det återstår att se om jag kan hålla klickfingret under kontroll. Det kan jag inte alls lova... 😊

Snöskottning, tulpaner och lördagsgodis

Jo tack, lite snöskottning har det blivit idag. Iallafall så pass mycket så att vi kan få ut bilarna och så att postbilen kan köra fram till brevlådan. Nackdelen med att bo längs en väg är att kommunens plogbilar vallar upp mängder av snö över hela trottoaren, så att skotta upp ett gångstråk där är snudd på omöjligt. Det är nästan bara utanför kommunhuset och ålderdomshemmet i byn som trottoarerna är uppskottade, för där kör de med plogtraktorer. Fast idag har det varit plusgrader ute hela dagen, så det smälter undan ganska rejält. 

Den här veckans helgbukett är en blandning av gammalt och nytt. Jag köpte en 10-pack tulpaner, som jag band ihop tillsammans med eukalyptusen, olivkvistarna och spirean från förra veckans bukett. Tulpanerna är cremefärgade med rosalila kanter den här gången. Så fina. 

Förutom snöskottningen har jag mest slappat idag. Legat i sängen och ätit lördagsgodis och tittat på true crime (alla avsnitt av "American Nightmare") på Netflix. Jag äter inte lösgodis lika ofta som förr, men ibland blir jag sugen. Då tar jag alltid en liten påse och plockar bara en bit av de sorter jag tycker är goda. Det blir mest surt och syrligt i påsen, men också en och annan chokladgrej. En skumbanan tackar man ju aldrig nej till, och inte en jordgubbslimpa heller. De bitarna tar jag alltid till eftermiddagskaffet. 

Nu börjar det bli dags att tända värmeljusen och välkomna lördagkvällen. Hoppas ni också har en riktigt skön helg. 💚

Hoodeladi hoodeladi

Mus i fällan och nysnö på marken, hoodeladi hoodeladi hoppsan vilken start det blev på dagen. Men vacker som attan var himlen, när jag dristade mig till att pulsa till soptunnan och tillbaka i morgonrock och vinterkängor. Ja, och trädgården med, för den delen. Det är ändå något med nyfallen snö som gör en lycklig. Iallafall när man slipper skotta fram bilen för att ta sig till jobbet och istället kan behålla morgonrocken på när arbetsdagen börjar. Hej hemmakontor, du är bra!

Om tiden går lika snabbt som den går nu, dröjer det minsann inte länge innan vyn här ovanför ser annorlunda ut. Ja, fast exakt som här nedanför kommer den nog bara se ut om dahliorna från gårdagens inlägg överlever i sina hinkar i vedkällaren. 

Vi har en helt oplanerad helg framför oss. Lika orörd som den nyfallna snön. Mer av den sistnämnda varan lär det visst bli redan inatt. Vi får väl se om jag sjunger hoodeladi hoodeladi imorgon också. Då får vi nog bege oss ut och skotta lite, innan grannarna börjar titta snett på oss...

När man "glömmer" dahliaknölarna

Här kommer en bekännelse: Mina dahliaknölar kom aldrig upp ur jorden i höstas. Det var så himla ruggigt väder när det var dags att ta in dem, så jag lyfte bara ner hinkarna i vedkällaren. Då tänkte jag att jag skulle tömma dem senare, men det blev aldrig av. Mitt trädgårdsintresse går alltid direkt från 100 till noll på hösten. Då förvandlas jag till Fröken Gitter-Inte-Göra-Något-Mer-I-År på rekordtid, och det var precis vad som hände. 

Varje gång jag hämtar upp ved får jag klättra över de där hinkarna, och då förbannar jag mig själv lite grann. Men jag stoppar alltid ett finger i jorden och konstaterar att hinkarna iallafall inte har fryst, och då tänker jag att det nog ändå borde gå att övervintra knölarna så. Går det, så går det. Och nog borde det gå. Jag gör iallafall inte om misstaget att gräva upp knölarna och förvara dem i papperspåsar i ladan, som jag gjorde för några år sedan. De som inte ruttnade bort blev uppätna av mössen...

Allmogeväggskåp

Ett av mina nya kvällsnöjen är att besöka antikaffärer över hela Sverige på Instagram. Ja, en och annan auktionsfirma också, för den delen. Jisses, så mycket fint det finns att titta på. Prislappen på det mesta är rejält tilltagen, men att titta är ju som bekant gratis. För tillfället har jag snöat in på allmogeväggskåp. En liten bit kulturarv som är förvaring och konstverk samtidigt. Så fint. Jag tänker att ett sådant skulle vara trevligt att ha på väggen i hallen innanför glasverandan. Där har vi öppna hyllplan med böcker idag, men det blir mest rörigt och dammigt. Här är fem skåp, som gärna hade fått flytta hem till mig: 

Ett sådant här lär jag ju inte hitta på loppis precis. Men har man tur kanske man kan hitta ett på någon nätauktion, eller kanske på Blocket eller Marketplace. Jag fortsätter att hålla ögonen öppna. 

Hej från Skånes Norrland

Att vi bor i "Skånes Norrland" råder det numera ingen tvekan om. Iallafall inte vädermässigt. Igår fullkomligt vräkte det ner snö, och imorse när vi vaknade visade termometern på -20,1 grader. Varken det ena eller det andra hör ju direkt till vanligheterna, så vi sydlänningar blir alltid lite handfallna när det väl händer. Fast det kunde ha varit värre. Sist vi hade så här kallt höll vi på att renovera badrummet och hade en bajamaja ute på uppfarten...

Om det är en konsekvens av kölden vet jag inte, men under dagen har ett vattenrör sprungit läck i gatan här utanför. Ikväll är det fortfarande full verksamhet med grävskopa och blinkande gula saftblandare precis utanför vår uppfart. Än så länge kommer vi iallafall ut med bilarna, för det verkar som att körfältet närmast oss kommer att fortsätta hållas öppet. Tur i oturen, får man säga. Tur också att vi har egen brunn, så att vi har tillgång till vatten som vanligt. 

Ikväll siktar jag på att krypa till kojs tidigt. Jag ska ligga under mitt varma duntäcke och läsa, tänkte jag. Boken jag håller på med just nu är "Ett litet liv" av Hanya Yanagihara, som var väldigt hajpad för något år sedan. Jag förstår varför, för den har redan fångat mig efter de 150 första sidorna. Bara 582 sidor kvar... 

Tulpanens dag

Den 15 januari är det tulpanens dag. Det har jag förstått efter att ha sett det på flera ställen i mina sociala flöden idag. Inte mig emot, men i min värld är varje dag från nyårsdagen till sista mars tulpanens dag. Är den inte vårvinterns allra ljuvligaste sällskap, så säg? På mitt bord står för närvarande ett helt fång, som jag införskaffade redan i förrgår. Rosa tulpaner toppar nog nästan min lista, men roligast av allt är att välja olika färg varje vecka. Hur såg mina buketter ut förra året? Vi tar oss en titt. 

I januari hade jag visst också rosa tulpaner, fast lite knalligare i färgen. 

I den andra buketten 2023 hade tulpanerna en lite mer puderrosa nyans. Vaxblommor och blå tistel är alltid fina bukettkompisar. Och så vill jag ju helst ha mängder av rufsigt grönt, som eukalyptus, och gärna någon spretig kvist eller gren tillsammans med det. 

Veckan efter blev det visst en ännu karamelligare bukett. Det är verkligen ingen överdrift att man blir glad av färg. 

En vecka körde jag på sobert vita, fast med rosa vaxblommor...

... och en annan vecka slog jag till på en bukett med blandade färger. 

En vecka var jag till och med så modig att jag vågade mig på orangea tulpaner. 

Och till påsk blev det gula, förstås.

Det är ju ändå det bästa med den här tiden på året, att tulpansäsongen precis har börjat. För mååååånga tulpanbuketter vill man ju unna sig. Ni kommer alldeles säkert att få se dem allihop här på bloggen. Hipp hipp hurra för tulpanen på tulpanens dag!