Alla helgons dag

Alla helgons dag firas alltid lördagen mellan 31 oktober och 6 november. Halloween firas alltid den 31 oktober. I år sammanfaller högtiderna sålunda, vilket kanske leder till diskussioner hos en del. Jag tycker att vi kan enas om att man får tycka och tänka och fira precis som man vill. Själv njuter jag av en stillsam helg med tända ljus, men tycker samtidigt det är fint med pumpor på trappen och lite roligt med en spindel i håret. 

På eftermiddagen var vi ute i duggregnet i ett par timmar. Jag krattade upp blöta löv från gruset runt bastustugan och maken skurade kallbadtunnan och fyllde på nytt vatten. Förra året var det mildväder nästan hela tiden, så då fortsatte vi bada hela vintern. Vi får väl se hur det blir i år. 

När vi var klara drog vi igång bastun, där vi sedan satt länge och bara gottade oss i värmen. Två dopp var i tunnan blev det också. Kontrasten mellan varmt och kallt skapar verkligen en känsla som är helt sensationell. Det är snudd på religiöst, faktiskt. 

Jag har gått och tänkt att det är söndag hela dagen, så det känns onekligen som en bonus att vi har en hel ledig dag till att se fram emot imorgon. Gott gottigottgott!

Alla helgons afton

Vi körde över smålandsgränsen på förmiddagen för att lägga en höstkrans och tända ett ljus på makens familjegrav i Ryd. Stämningen där var magisk redan i dagsljus, med de sprakande höstfärgerna och de högresta hundraåriga träden. Jag önskade att jag hade haft min riktiga kamera med mig. 

Sedan körde vi bort till Köplundens antik och loppis, som alltid har så himla mycket fint att titta på. Några fasta öppettider finns det inte nu under coronapandemin, men ringer man numret som står på fönstret så kommer ägaren nästan alltid och öppnar. Jag köpte en gråmålad allmogestol med en underbart sliten träpatina på sitsen och en sådan där träklubba som möbelsnickare hade förr (har fortfarande?). Stolen måste rengöras lite grann med linoljesåpa först, men sen ska jag nog ha den vid det lila skrivbordet på glasverandan. (Den gröna pinnstolen har redan åkt upp på vinden, hehe!)

På vägen hem svängde vi inom biblioteket här hemma i byn, för att plocka ner en utställning om gamla rollspel, som maken har haft där under lovveckan. Jag passade på att byta till en ny bunt Lantliv-tidningar, och jag lånade också boken "Klubben" av Matilda Voss Gustavsson, som förresten var på bibblan och föreläste i måndags. Mycket intressant, fast jag följde med via live-sändning från soffan hemma. 

Sen köpte vi surdegsbröd på byns fantastiska lilla surdegsbageri och körde hem och hoppade i mysbrallorna. Så himla skönt att det bara är fredag idag. Helgen har ju inte ens börjat. Nu ska jag lägga mig och läsa resten av eftermiddagen.

Planer på köksrenovering

Idag och imorgon unnar jag mig lite höstlov. Maken är också ledig, så idag passade vi på att boka in oss på ett förmiddagsbesök på Åraslöv Snickeri, som inte ligger alls långt härifrån. De bygger nämligen de mest fantastiska skräddarsydda kök man kan tänka sig, och efter jul är det dags för oss att äntligen dra igång "Projekt Kök". Vi besökte snickeriets fina showroom, där det verkligen fanns inspiration i mängd. 

De har flera olika grundserier i lite olika stilar, men snickeriet bygger det man vill ha, så man kan önska och blanda lite som man vill. Vi är lite sugna på att hålla den stil som vårt gamla kök har, och tyckte därför mycket om Ängadal-serien, som är lite funkisinspirerad. Helst av allt skulle jag kanske ändå vilja rädda vårt befintliga snedskåp, men det är rätt skraltigt, så det funkar nog inte. Snickeriet kanske skulle kunna bygga ett liknande.

Så fint med innanförliggande luckor och lådfronter, och så otroligt gediget med riktig träinredning i skåpen. Vi blev lite inspirerade att ha en sådan här "köpmandisk" med djupa lådor för förvaring och en rejäl arbetsbänk ovanpå. Det skulle vi kunna få in (utan överskåp), om vi tar bort vårt nuvarande skafferi och svänger köksinredningen i vinkel mot dörren ut till hallen. Vi skulle vinna mycket förvaringsutrymme på det. 

Istället för att göra ett golvskafferi skulle man i så fall kunna göra ett hörnskafferi, som "står" direkt på arbetsbänken och går ända upp i tak. Fast så högt i tak som på bilden har vi ju inte. Gröna luckor kommer jag nog ändå att vilja ha på det nya köket också. Men frågan är om man ska måla skåpsstommarna i samma färg eller om man ska göra dem vita, som på bilden med det funkisinspirerade köket. Och ska man ha golvsockel eller inte? Jag känner att vi nog kommer att blanda stilar lite grann. 

Ja, jisses så mycket fint, och jisses så många val som måste göras innan allt är klart. För att inte tala om vitvaror, beslag, arbetsbelysning och alla andra detaljer. Vi har iallafall skickat ett SMS till vår ständigt anlitade hantverksfirma (som verkligen har gjort ALLT här hemma) och förvarnat dem om att de får komma hit och fixa till väggar, golv och tak efter jul. Vi måste nämligen börja i den änden. Och då blir det ännu fler val som ska göras...

Fotnot: Dagens bilder är lånade från Åraslövs Instagramsida och hemsida. 

Hemklickat

Löning och corona är ju inte speciellt kompatibla. Vad göra? Tur man har Internet! Jag kastade mig raskt in på H&M Home, drabbades av akut habegär och klickade som en galning på både det ena och det andra. När jag kom till kassan hade jag dock hunnit sansa mig och tog bort det mesta. Några saker fick iallafall vara kvar, till exempel de här fina salt- och pepparströarna, som kommer sitta som en smäck på julbordet. Om vi så ska fira jul ensamma i år, så ska vi iallafall ha schysst dukning, haha!

Ett rödrandigt kuddfodral att dra på någon av kuddarna i soffan till jul, kändes också som en absolut nödvändighet. Hoppas det är lika gammaldags rött/benvitt som på bilderna. 

Paketetiketter kan alltid vara bra att ha. Är de bara tillräckligt enkla, så kan man dessutom använda dem även andra tider än till jul. Jag tror baske mig att jag bara ska köpa julklappar till mig själv i år. Göra mängder av små fina paket med mitt namn på att lägga under granen. Hmmm, jag undrar vad jag ska få?

Nu kan jag se fram emot att det ska komma ett paket på posten, om så bara med några små struntsaker. Men jag fick ju iallafall shoppa lite för min löning, hihi!

Annus horribilis

Fy bubblan vad dystert med det försämrade coronaläget här nere i Skåne. Fast föga förvånande. Vi har gått och väntat på att vågen ska komma hit ända sedan i mars, men uppenbarligen har folk tröttnat på det och istället börjat slappna av och ta onödiga risker. Fy bubblan, säger jag igen. 

När ska detta elände ta slut? Jag kan bara citera drottning Elizabeth II från 1992 och utnämna 2020 till ett annus horribilis. Jag tycker vi snabbspolar fram till 2021 och hoppas på bättre tider då. 

Vintertidstecken

Ja, att reda ut det där med hur vintertid och sommartid fungerar i förhållande till varann var ju inte precis min starka sida. Efter påpekande redigerade jag lite i gårdagens bloggtext, men jag tror inte att det blev helt rätt ändå. Strunt samma. Imorse när vi vaknade innan väckarklockan ringde, enades vi iallafall om att vintertid måste vara den enda rätta tiden. Eller vad säger ni? 

Ett annat säkert tecken på att det är vintertid är att det börjar bli dags för däckbyte. Idag lämnade jag in skåpbilen, och det är så smidigt ordnat att bilfirman ligger på andra sidan gatan från mitt jobb. Jag bara parkerar den där på morgonen och hämtar den sedan på samma ställe på eftermiddagen. Kanske hade jag  ändå en liten baktanke med att köpa bil just där.

Ett tredje säkert vintertidstecken är att jag brukar klippa av mig håret i en mer praktisk mössfrisyr, vilket jag gjorde direkt efter jobbet idag. Det var extra välbehövligt den här gången, för jag har gått runt med Corona-frisyr (= slarvig tofs i gummisnodd) sedan vårvintern. Resultatet får ni dock inte se på bild, men ni som levde på 70-talet kan tänka er att jag ser ut ungefär som Birgitta Anderssons karaktär Hedvig i den klassiska TV-serien "Från A till Ö". Fast hellre det än att se ut som ugglan Helge, haha!

Ett fjärde säkert vintertidstecken är att det är becksvart ute redan när man kör hem från jobbet. Och helt plötsligt undrar jag om det där med vintertid är så himla bra egentligen...

Vintertid

Söndagen efter omställningen till vintertid brukar alltid kännas extra lång, eftersom man får en timme till godo. Själv sov jag mer eller mindre bort den här extra timmen och vaknade mycket senare än vad jag vanligtvis gör, till och med senare än vanligt även om det fortfarande hade varit sommartid, haha! Jag får skylla på den inneboende björnen i mig, som mest av allt bara vill gå i ide så här års. 

Den korta tid som var kvar av förmiddagen ägnade jag mig åt inomhuspyssel, men efter lunch hoppade jag i trädgårdskläderna och tillbringade en god stund ute i trädgården. Mina 'Apricot Beauty'-tulpanlökar har legat ute i smatten i farmors gamla grötskål ganska länge och bara väntat på att få komma ner i jorden, så det fick de äntligen göra nu. För en gångs skull fjäskade jag lite extra och myllade ner benmjöl i jorden tillsammans med lökarna. Hoppas de belönar mig med extra riklig blomning till våren. 

Jag satte alla lökar i en ganska tät grupp precis vid stenarna bakom rönnen, som blir framför rönnen när man kommer gåendes på gruset nere vid stugan. Jag tänkte att det kunde vara trevligt med lite tulpanfägring där på försommaren, medan man sätter sig där på bänken och dricker kaffe och väntar på att allt annat ska komma igång. 

Precis som jag plockar ut saker undan för undan på våren, plockar jag in saker undan för undan på hösten. Mitt vackra gamla zinkbadkar står ute och väntar på sin tur. Det gör sig fint bland höstlöven, så det får nog stå ute ett tag till.  Jag ska ändå ställa in det i ladan så att inte den vackra målningen vittrar bort av väder och vind. Här i Skåne brukar det ju knappt bli riktig vinter, men alla som har tillbringat vintermånaderna i Skåne någon gång vet ju att det kan vara överjävligt på alla sätt och vis ändå.

Ikväll får man ju gå och lägga sig en hel timme senare. Fast jag lägger mig nog vid 21, så blir det som vanligt. Jag är ju allmänt kvällstrött ändå så här års. Nu ska jag bädda rent i sängen, så att det blir extra gott att krypa till kojs. 

Lördagsläsning och loppisljusstakar

Jag har en ny lördagsrutin. Jag går till biblioteket (som ligger typ 300 meter hemifrån) och lånar en trave inredningstidningar. Sen ligger jag i soffan och bläddrar i en tidning då och då under hela helgen. Förra veckan blev det Hus & Hem och idag blev det Lantliv. Så fiffigt! Att jag inte har kommit på det tidigare. Ett smart sätt att få frossa i tidningar, men slippa samla dem på hög här hemma sen. 

Jag fick lite loppisabstinens och besökte två av våra lokala ställen. På det första var det mest våra egna saker från vindsstädningen som var till salu, och jag kände mig ju inte direkt sugen på att köpa tillbaka något. På det andra stället spontanköpte jag två ljusstakar i okänd metall.

Jag köpte dem mest för den fina blomformen runt själva ljushållaren. 

Rätt fint ändå med smaragdgröna ljus, fast ljusstakarna är kanske lite i klumpigaste laget. Jag behåller dem över jul, så hamnar de kanske på den där första loppisbutiken, om någon annan vill köpa dem sen, hehe!

Nu blir det eftermiddagsbastu. Det är alltid extra mysigt när det är lite smågrått och höstruggigt ute. Kanske ljusstakarna får hänga med ner till bastustugan. 

 

En riktigt härlig höstkompott

Idag har jag jobbat hemifrån, och när jag var klar vid halv tvåtiden stämplade jag ut och tog helg. Jag slog på stort och unnade mig en utflykt till soptippen med vår gamla matta och lite annat skräp. På vägen hem körde bilen på autopilot direkt till byns finaste lilla blomsteraffär, där jag pekade ut både det ena och det andra i snittblomsdisken, som ett barn i en godisaffär. Det blev en riktigt härlig höstkompott.

Primadonnorna i buketten är två jättestora krysantemum, som är melerade i mörkt smutsrosa med stänk av limegrönt. De ser nästan ut som hortensior, och om jag förstod floristfröken F rätt kallas sorten också just så. 

En kvist med limegröna julrosor, några små nypon och höstlöv i mörkrött är andra inslag i buketten. När jag kom hem knipsade jag även av några kvistar från paradisbusken som växer på baksidan, för att ha som utfyllnad i den stora grönglacerade krukan. 

Jag tröttnar aldrig på eukalyptus, och till den här buketten blev det verkligen fint med den sorten som drar åt vinrött. Och titta så fint det gamla klappträ't från 1842 matchar buketten i färg där i bakgrunden. (Som om det vore en slump att det står där, hihi!)

Vackra blommor är alltid en ultimat start på helgen. Happy Friday, allihopa everybody!

Andra hållet med

Häromdagen gjorde jag en liten tillbakablick över sommarens och höstens arbete nere i moraset och visade före- och efterbilder på vyn från baksidan av växthuset och ner mot bastustugan. Idag passar jag på att vända blicken åt andra hållet, där man står med ryggen mot stugan och blickar ner mot växthuset. Innan stugan var byggd brukade jag klippa gångar i det höga gräset här nere. Tidigt på säsongen såg det alltid väldigt nerklippt och prydligt ut, men det brukade bara hålla sig fint i ett par veckor innan allt förvandlades till vildmark deluxe. Charmigt på sitt sätt, men mycket tomt som var helt oanvändbar. 

När vi hade grävskopa här inför stugbygget, så schaktades det bort en massa jord, som lades upp mot kanten till vänster i bild. Det gjorde att vi plötsligt hade en brantare slänt där än vad vi hade tidigare, och det är just den där slänten jag har ägnat sommaren åt att gräva upp, rensa och fixa till. Vips, så har vi plötsligt en helt ny trädgård att njuta av. 

Bakom växthuset låg det redan grus, för där gjorde jag iordning redan för ett par år sedan. Tanken var redan då att binda ihop de olika ändarna av moraset med en grusgång, och när bastustugan stod klar blev den tanken ännu mer logisk. Eftersom vänsterkanten var så brant behövde vi något som håller upp jorden. Vi behövde också något som markerade gränsen mot vildmarken som är kvar på högersidan. Maken kom på den smidiga lösningen att slå ner trärabattkant på rulle, och det blev faktiskt jättebra. 

Japanska rönnen 'Noriko' kom betydligt mer till sin rätt här, än från sitt undanskymda ställe i en gammal tvättunna i köksträdgården. Vilken njutning det har varit att sitta på bänken på stugans kortsida och beskåda lövverkets färgskiftning under hösten. Från ljusgrönt till gulgrönt...

... till brinnande brandgult. Fast nu är det slut på fyrverkeriet, för efter den senaste veckas blåst har alla löv trillat av. Hoppas mitt lilla träd har hunnit rota sig ordentligt efter flytten, så att det klarar vintern. Fast har det klarat av att stå i en tvättunna i flera år, så mår det nog bra mycket bättre där det står nu. 

Jag har fortfarande några tulpanlökar och några murgröneplantor som ska ner i jorden, men den får trädgårdssäsongen 2020 förklaras avslutad. Nu går trädgårdsmästaren i ide för i år.

Kurandes i min säng

Så infinner sig den där perioden på året, då jag är både kvällstrött och morgontrött och helst av allt tillbringar min lediga tid kurandes i min säng. Helst av allt hade jag velat gå i ide helt och inte komma fram förrän framåt april. Nu lägger jag mig iallafall så tidigt som möjligt om vardagskvällarna, för att hinna ligga och läsa ett tag och bara varva ner efter en intensiv jobbdag. 

Och hur fantastiska är inte de där första sekunderna, när man har släckt lampan och krupit ner under täcket och drabbas av insikten att man ska få ligga kvar där i åtta timmar till. Det är baske mig den bästa stunden på hela dagen. Ja, jag längtar redan dit, så nu ska jag skynda på alla kvällsbestyr.

Moraset fas 3

Så här i väntan på vintertid är det kul att kunna summera vad man faktiskt har åstadkommit på en trädgårdssäsong. Då är det tur att man bloggar, så att man backa tillbaka och titta efter. Sommaren 2020 gick "Projekt moraset" in i fas 3. (Fas 1 var ju när vi byggde bastustugan sommaren 2018, och fas 2 när vi byggde plank och utespa förra sommaren.) Startskottet gick under Kristi himmelsfärdshelgen, då vi körde med röjsåg och klippte ner hela "vildmarken" nere i moraset. Ser ni att vi sprayade ut konturerna av en tänkt stig? Sen blev det ju nästan precis så.  

Vi började med att lägga grus på kortsidan av stugan, och sedan jobbade vi oss vidare ifrån det. Grusläggningen fortsatte på baksidan av stugan och senare gjorde vi en gång ner till baksidan av växthuset. Sen ägnade jag hela semestern åt att gräva och gräva och gräva. Målsättningen var att kunna plantera nytt längs hela högerkanten, och jag planerade och planterade vartefter jag grävde, vilket alltid funkar bäst för mig. Det blev i första hand prydnadsbuskar av olika slag, men också en japansk pil 'Hakuro-Nishiki' (eukalyptusvide) och flytt av en japansk rönn 'Noriko' som redan fanns i köksträdgården. Stenbumlingarna grävdes upp på plats och lyftes ur sina gropar och flyttades runt med hävstång av maken. Nu får de ligga där de ligger (säger maken).

Några hortensior längs den bortre vänsterkanten blev en sensommarbonus, men i övrigt är den vänstra sidan av moraset kvar. Och som ni ser har gräs och gullris växt upp och bildat en ny "vildmark". Till våren 2021 får vi ta fram röjsågen och rensa upp igen. Då går "Projekt moraset" in i fas 4, som förhoppningsvis blir den sista. Fast klar blir man ju aldrig riktigt. Att ha trädgård är ett livsprojekt. 

Nu när hösten tar över, så älskar jag att sitta på den där flagnande bänken (som inte blev målad i år heller) och bara titta på allt. Kanske har corona haft ett finger med i spelet, men den här sommaren har det verkligen skett förändringar. Vi har verkligen fått en helt ny trädgård efter arbetet här nere. Tänk att det tog 12 år att komma så här långt. Men så måste det få bli ibland. Allting har sin tid. Känner jag mig själv rätt, så kommer det säkert fler före- och efterbilder härifrån en annan dag. 

Badrumsnörderi

Hur många gånger har jag inte himlat med ögonen åt alla inredningsnördar som färgkodar böckerna i sina bokhyllor. För att inte tala om de gånger jag fnyst över trenden som går ut på att vända bokryggarna inåt. "Så himla tramsigt, alltså", har jag suttit där och sagt. Därför känns det lite genant att erkänna mitt eget senaste nörderi: Jag pillar bort etiketterna på alla schampoflaskor och inpackningsburkar, som annars är alldeles för grälla och fula för att stå framme i den fina lilla fönsternischen inne i duschen. 

Vem bryr sig om att man inte kan se vad det är i flaskorna? Jag vet ju vilka som är mina, och nog tror jag att maken känner igen formen på sin, även utan etikett. Hur var nu det där med att aldrig kasta sten i glashus? Eller bläck på tvättat folk? Hmmm... 

Årets sista dahliabukett

I fredags plockade jag det som definitivt blev säsongens allra sista dahliabukett. Idag har jag nämligen grävt upp alla knölar och lagt ner dem i papperskassar för vinterförvaring i källaren. Varje höst tänker jag att att det får vara sista året jag håller på med det där joxandet, för det är ju en så himla tråkig syssla. Inte är det speciellt kul till våren heller, när man ska väcka alla knölar till till liv och har trista krukor överallt. 

Men så på sensommaren, när det blommar så att man fullständigt tappar andan, så är allt gnäll helt bortglömt. Jag vill verkligen aldrig vara utan dahlior!

Ny matta på plats

Vår nya matta har kommit, hurra! Maken plockade upp den efter jobbet igår och vi lade på den direkt när han kom hem. Den blev så himla bra, och hela röda rummet känns ljusare och fräschare. Vi skulle nog egentligen ha lagt en undermatta först, för nu bubblar det sig lite, men det får vi fixa sen. 

Mattan är handgjord i Indien och heter 'Diamond', fast det är egentligen ett klassiskt svenskt gåsöga-mönster. Den både ser ut och känns som en ullmatta, men är tillverkad i så kallat PET yarn, som framställs av recyclade PET-flaskor. Den är också "Care & Fair"-certifierad, vilket innebär en garanti för att mattan är producerad utan illegalt barnarbete och att pengar går tillbaka till familjer i mattdistriktet i Indien i form av stöd när det gäller utbildning och sjukvård. Både miljövänlig och människovänlig alltså, och det är ju bra. 

Vi köpte den allra största storleken, som är 2 x 3 meter. Dels har vi ganska kalla golv här hemma, dels är det väldigt mycket snyggare när både soffan, soffbordet och de två fåtöljerna får plats ovanpå mattan. Med facit i hand ser jag att vår förra matta faktiskt var alldeles för liten. 

Våra gamla clubfåtöljer i brunt läder lever på lånad tid, men ser ändå genast mycket trevligare ut på grund av den ljusa mattan. De är två av några få möbler, som fick hänga med i flytten från lägenheten i "Storstad" för tio år sedan, och nu är de både nersuttna och lite för klumpiga, men får hänga med tills vi hittar något vi verkligen vill ha. Jag tillbringar en stor del av mitt liv i den vänstra fåtöljen, som bland annat är min dagliga bloggplats. 

Soffbordet är ett auktionsfynd som egentligen var tänkt som en tillfällig lösning. Nu har det stått här sedan 2008, och det faktum att det är högre än ett vanligt soffbord gör att det faktiskt är användbart både som arbetsbord, pysselbord och matbord. Vi har fortfarande tankar kring att byta ut det mot något annat, men  känner jag oss rätt tar det säkert 12 år till innan vi kommer till skott. 

Check på ny vardagsrumsmatta, alltså. I love it! Den blir mjuk och varm och go' att ha fötterna på i vinter. Fast om vi äter vid TV-n kommer jag nog att lägga handdukar på golvet, hihi!

Cyklamen och 1884

Min fredagsvana trogen knallade jag inom byns finaste lilla blomsteraffär, när jag hade fredagshandlat. Där lade jag min blomveckopeng på två vita cyklamen att sätta i gårdagens loppisfyndade blomkrukor. Det blev fint. Cyklamen är så vackert på hösten. Jag tycker bäst om de vita. Krukorna är rätt shabby chic, men lite kul ändå. För 10 kronor styck känns det som att det inte gör något om jag tröttnar på dem snart.

"Vad hände 1884?" undrar man ju nu. Det var ett himla viktigt år i svensk historia, för då anlades den första allmänna skridskobanan i Stockholm, haha! Andra minnesvärda händelser var att August Strindberg åtalades för hädelse efter att boken "Giftas hade kommit ut, att den skånska författarinnan Victoria Benedictsson debuterade under pseudonymen Ernst Ahlgren, att Svenska Dagbladet grundades, att Fredrika Bremer-förbundet grundades och att myndighetsåldern för kvinnor sänktes från 25 till 21. En motion om kvinnlig rösträtt avslogs dock av Sveriges Riksdag samma år. Det var ju för dåligt. 

En för mig väldigt lokal förankrad händelse var att BRIO grundades i Osby (där krukorna faktiskt är köpta) 1884. Där ser man. Man lär verkligen så länge man lever. Vad gjorde vi innan Wikipedia fanns?

Loppissug och musjakt

På väg hem från jobbet idag drabbades jag av extremt loppissug och svängde därför inom en större loppisbutik på min jobbort. På en klädställning alldeles innanför dörren hängde en fin liten inomhusjacka i grönt tweedliknande material, som av en händelse var precis i min storlek. Visst ser jag ut som en riktig skolfröken? Och eftersom jag faktiskt ÄR skolfröken, så slog jag till. 45 kronor är ju inte så mycket att gaffla om. En rutig tweedkavaj i brunt och grönt för 55 kronor hittade jag också. Båda plaggen hänger nu på vädring ute på kökstrappan. Undrar just om jag fortfarande är lika nöjd med mina köp när jag tar på mig glasögonen, hihi!

Sen hittade jag en mörkgrön pinnstol, som jag genast såg framför mig skulle passa finfint i ett julpyntat kök. Så blir det kanske. Kanske inte. För att riktigt stilla mitt loppissug plockade jag på mig två blomkrukor också, men de fastnade inte på bild den här gången. 

Och om någon undrar hur det går med musinvasionen här hemma, så kan jag meddela att ytterligare två små marodörer har fastnat i fällorna bara sedan gårdagkvällens inlägg. Det blir fyra möss på 24 timmar. Huuu... Jag vågar nästan inte tänka på hur många till det kanske springer runt här inne. Att skaffa katt är inte aktuellt, så vi får väl fortsätta köra på med fällor. Inte kul, men nödvändigt.