En som är frodig och en som är febrig

Den lilla krukrosen jag köpte för 49 kronor i början av sommaren lever och frodas. Jag planterade ju om den i en större kruka, och sedan dess har den fått stå och gotta sig i solen på uteplatsen. Krukorna där är det enda jag har varit duktig på att vattna regelbundet i sommar, och det har den lilla rosen uppenbarligen gagnats av. Det kommer nya knoppar på den hela tiden. 

Lever och frodas gör inte direkt bloggerskan idag, för hon har drabbats av dagen-efter-vaccinering-feber. Som det kan gå. Jag har tillbringat hela dagen i sängen, där jag har avverkat en hel säsong av "My unorthodox life" på Netflix. Förhoppningsvis är det bara ett kortvarigt bakslag. Imorgon är ju min sista lediga dag innan det är dags att börja jobba igen på måndag, så då hoppas jag vara på benen igen. 

Redskapslist, slaktarblock och vaccination

Idag skruvade vi upp en liten redskapslist med s-krokar i svart smide på väggen ovanför spisen. Vi tänkte egentligen att vi skulle vänta med att sätta upp den tills allt är klart med trälisten bakom spisen, men det hann ju inte bli fixat innan snickeriet stängde för semester. "Äh, vad fasen" tänkte jag efter lunch idag och skruvade upp den lilla stången i ett nafs. Genast blev det en lite mer ombonad känsla i köket. Vi behöver få upp fler saker på väggarna, men skyndar långsamt så att vi inte borrar i pärlsponten i onödan. 

Listen kommer från Strömshaga och är inköpt på Folkes Bygg, som är en utmärkt liten byggvårdsbutik här i närheten. Jag gillar att stången är nätt och inte alls så grov och klumpig som många andra modeller. Man kan ju tycka att det är opraktiskt att hänga grejer direkt ovanför spisen, där det både förekommer matos och stekflott, men tanken är att vi ska ha redskap vi använder regelbundet här, så att de faktiskt blir diskade med jämna mellanrum. Vi konstaterade dock ganska omgående att flera av våra gamla köksredskap i plast inte riktigt förtjänar att ha en sådan framträdande placering, så vi får nog investera i lite nya fräscha verktyg.

Genom en kompis som jobbar inom kriminalvården fick vi tillfälle att köpa ett stort och gediget slaktarblock. Sådana säljs nämligen på hans jobb, och de är tillverkade antingen på anstalten i Kumla eller på Hall utanför Södertälje. (Här hade jag kunnat bidra med en larvig ordvits på ordet "slaktarblock", men jag väljer att vara mogen och avstå från det...) Det är både väldigt praktiskt och väldigt snyggt. 

För övrigt är det min sista semesterdag idag (om man inte räknar lördag och söndag, men då är jag ju liksom ledig ändå), och det firade jag genom att ge mig själv en riktigt fin present: Andra dosen vaccin mot Covid-19. Nu håller jag både tummar och tår för att det är slut med arbete hemma på distans från och med måndag. 

Blomstertobak

Blomstertobak är ingen växt som jag direkt har lagt märke till förut, men i början av semestern köpte jag färdiga plantor på en lokal handelsträdgård, och jag måste säga att det har varit en riktigt angenäm bekantskap så här långt. Den blommar och blommar och blommar, och om jag är duktig och plockar bort vissna blommor så blommar den ännu lite mer. Bladen på plantorna är friska och frodigt gröna, och just den här färgen i ljusrosa/vaniljgult är verkligen en fullträff på min smakpalett. Det får nog bli blomstertobak i några krukor nästa sommar också. Fast i år har jag satt dem i en stor plåtlåda från skroten. Det är så bra att fynda lådor och hinkar där, för det är ofta redan hål i botten på dem.

För övrigt har det kommit rejäla regnskurar två dagar i rad, och idag kom det dessutom en hagelskur som hette duga. Iskulorna var stora som körsbär, och ett tag oroade vi oss nästan för att det skulle bli bucklor på bilarna. Temperaturen är "bara" runt 19 grader, och jag har till och med kunnat ligga under en tunn filt och kura en stund under eftermiddagen. Jisses, så ljuvligt! 

Loppisfynd på plats

En del av mina senaste loppisfynd har hittat sin plats. De små plåtburkarna från Gevalia passade till exempel in fint på en av hyllorna ute i smatten. Något innehåll har de inte fått än, men det ska vi nog kunna råda bot på. 

Den lilla gröna spegeln har också hamnat ute i smatten. Den sitter precis innanför ytterdörren, för det är ju bra att man kan kolla så att man inte har spenat mellan tänderna innan man drar iväg hemifrån, hihi! Och så är det ju lite smart att spegeln reflekterar ljuset från fönstret. Det har suttit en griffeltavla här i många år, men den var lite sönderslagen i ramen och levde lite på lånad tid. Jag återanvände samma väggfästen, så slapp jag borra om skruvarna som redan fanns i väggen. Ibland har man tur när man tänker. 

Kuskbänken hamnade ute på södersidan, där vi har en liten plattsättning mellan rabatterna. Här passar det fint att ställa lite blomkrukor med extra fägring, när mycket annat har blommat över. 

Rörstrand-tallriken och den lilla gröna Arabia-koppen har jag ställt på hyllorna i köket, men tallrikshyllan kommer nog däremot inte till användning där jag först tänkte ha den. Den kanske rentav hamnar direkt i saker-som-ska-till-loppis-högen. Så blir det ibland.

Kärt möte i Halland

Igår hann det inte bli något blogginlägg, för jag kom hem så sent. Från sen morgon till sen kväll befann jag mig i södra Halland, närmare bestämt i Laholm och senare även ute vid havet i Skummeslövsstrand. Det är nämligen en fin sommartradition (undantaget coronasommaren 2020) att åka hit och träffa mina två kära väninnor som bor utomlands i vanliga fall, men som vistas här om sommaren. Våra vägar korsades första gången för ganska exakt 30 år sedan, när vi alla tre jobbade som au pairer i Seattle, USA. I vår ungdom bodde vi också samtidigt i Malmö under långa perioder, då vi fortsatte att umgås nästan dagligdags. Nu är vi tre gamla tanter på snart 50 år, men vänskapen är still going strong. Så härligt!

En av väninnorna och hennes familj äger ett urmysigt litet gathus i den äldre delen av Laholm som heter Gamleby. Här kan man gå runt i evigheter på kullerstensgatorna och bara titta på alla fina hus, med rosor och stockrosor som växer utanför. Jag tyckte att det påminde en del om de äldre delarna av Simrishamn. Verkligen charmigt! Vi åt en fräsch lunch på Delihallen (naturligtvis lax när jag var vid Lagan), där vi dessutom skymtade författaren Björn Hellberg, som ju bor i Laholm. Kändispoäng, minsann. 

Efter en fin kväll i den andra väninnans stuga vid stranden, styrde jag kosan hemåt igen. Nu dröjer det förmodligen ett helt år innan vi får tillfälle att träffas nästa gång, men jag ser redan fram emot det.

Loppisrunda

Söndagar brukar vara en bra loppisdag i våra nejder, för då är nästan alla bra ställen öppna samtidigt. Maken och jag tog skåpbilen och körde en runda efter lunch. Vi avverkade skrothandlaren här hemma i byn och tre ställen i Lönsboda, och nog vittnar skörden om att vi var lite svältfödda på loppisrundor, hihi!

I ett av uthusen på skroten hittade jag en jättecharmig gammal kuskbänk, som blev min för 100 kronor. Var inte det ett fynd, så säg? Den blir fin att ha som blomsterbänk i trädgården. Fast inte där den står på bilden här nedanför dock, för där har vi ju egentligen vårt gröna cafémöblemang.

I Lönsboda finns det tre utmärkta loppisställen mitt inne i samhället. Två ligger dessutom alldeles bredvid varandra. Jag köpte en tallrikshylla, en spegel, en liten grön kopp från Arabia och en tallrik från Rörstrand. Tallrikshyllan tänkte jag kunde bli fin på väggen ovanför kökssoffan, och det var faktiskt väldigt fint med en mörkbrun hylla där, men den skulle ha varit lite bredare. Vi får väl se vad det blir av den. 

Tre gröna kaffeburkar från Gevalia slank visst också med hem. De har små vita porslinsknoppar på locken, men just den detaljen tror jag nog inte är original. Fast det är ganska charmigt. Burkarna hamnar kanske i skafferiet eller på någon hylla i köket eller ute i smatten. 

Det var ju för väl att man äntligen fick åka på lite sommarloppis. Vi kom kanske hem med onödigt mycket grejer, men så kan det gå när man drabbas av sakletarsjukan och dessutom har tillgång till skåpbil. Och så var det ju så himla länge sedan. 

Dvärgpraktspirea och marktäckande rosor

Med undantag för en runda till mataffären nere på byn har jag inte varit utanför grindstolparna idag. Jag har mest lullat runt planlöst i trädgården och klippt lite här och lite där. Bland annat gick jag loss på några hopplösa hasselbuskar nere i köksträdgården, och så klippte jag ner dvärgpraktspirean rejält, för den hängde ut över grusgången och tog alldeles för mycket plats. Jag orkade inte hämta häcksaxen, så jag klippte den med en vanlig liten sekatör. Det tog sin lilla tid, men jag hade ju ingen tid att passa direkt. Den ser lite torr och pinnig ut nu, men den tål tuffa tag och brukar komma igen med nya skott utan problem. Klipper man den hårt kan man dessutom forma den lite som man vill. 

Jag satte även dvärgpraktspirea 'Little Princess' längst fram mot grusgången, när jag grävde ut slänten till höger förra sommaren. De ännu ganska små buskarna hade precis blommat över, så jag klippte ner dem också. Här tänker jag att plantorna ska få växa ihop, men sen ska jag hålla kanten ganska låg och bullig. Det ser ganska platt ut på bilden, men marken sluttar rejält här, så murgrönan bakom kommer ändå att synas utan problem. Bakifrån kommer stefanandran förhoppningsvis att krypa ner lite mer och täcka den öppna jorden högre upp. Jag tänker att det inte är värre än att jag får flytta på saker, om det skulle bli för trångt. 

Borta vid rönnen 'Noriko' blommar det marktäckande rosor nu. Runt trädstammen finns ljusrosa 'Fairy'-rosor, och rosorna närmast kanten av timjan heter 'Easy Cover' och breder ut sig tacksamt, precis som namnet lovar. Den är faktiskt ett strå vassare än 'Fairy', måste jag säga. Frisk, frodig, tät och rikblommande. Jag ska nog använda den som marktäckare på fler ställen. 

Allt är så torrt nu, men jag undviker att vattna så länge jag kan. Man vill ju inte slösa på vattnet. Istället håller jag både tummar och tår för att prognosen om regn under veckan som kommer stämmer. Jag gissar att jag inte är ensam om det. 

Häng med mina väninnor

Äntligen fick jag och mina två Malmö-väninnor tillfälle att träffas och bara hänga. På grund av corona har vi inte kunnat ses sedan i augusti förra året, så vi hade mycket kvalitetstid att ta igen. Vi brukar alltid göra någon slags utflykt tillsammans, men den här gången kände vi ett trängande behov av att bara sitta och prata, så vi stämde träff i den ena väninnans ljuvliga lilla kolonistuga i Sibbarp. Det är verkligen ett litet paradis, bara ett tvärkast från storstaden.  

Vi hade lösa planer på att hinna med en promenad ner till havet och kanske till och med ett bad, men vi blev sittande under pergolataket och bara babblade i 6 timmar. Så mysigt med vinranka, murgröna och kulörta lyktor i taket. Jag fnissade lite över de grekblå fönsterkarmarna på stugan, som jag själv var med och målade i slutet av 90-talet. Jag gjorde minsann ett bra jobb, för färgen var fortfarande i gott skick. 

Till lunch serverades det vattenmelon, tomater, frukt, små fetaostpiroger och färskt surdegsbröd från Systrar & Bröder, som är ett av Malmös mer kända bagericaféer. Mums!

Värdinnan är en hängiven te-drickare, så jag hade med mig en rolig zinkkruka i form av en tekopp. Blomman är en flitig lisa, som heter 'Appleblossom' och nästan ser ut som en liten ros. Jättefin!

Till eftermiddagsfikat blev det pecannötpaj med vaniljglass. Syndigt gott! Jag har med mig en bit hem, som jag ska äta med andakt imorgon. 

Och mitt i allt det redan trevliga fick jag en tidig födelsedagspresent, - en galen pippi på pinne gjord av Roger Svensson på Åhus Keramik. Är han inte härligt kaxig så säg? (Ja, pippin då. Inte Roger, hihi!)

Vilken härlig dag! Man är allt bra svältfödd på häng med sina väninnor, ändå. Måtte pandemin fortsätta gå på rätt håll, så att det inte dröjer lika länge till nästa gång vi ses. 

Rörbäckens trädgård

Jag hade ärende in till stan (Kristianstad) på förmiddagen idag, och när det var avklarat gjorde jag något som jag har velat göra länge: Jag körde till Rinkaby (mellan Kristianstad och Åhus) och besökte Rörbäckens Trädgård. Det är en jättemysig liten trädgårdsbutik med fik, som jag har följt länge på Instagram. I verkligheten var det lika charmigt som på bild, med mysiga miljöer både inne och ute, höns som bor i en husvagn och mängder av fina växter och saker att titta på. Väl värt ett besök, alltså. 

Jag har lite köpstopp på växter för tillfället, för det är så himla torrt i marken att det känns onödigt att ens försöka plantera någonting. Däremot köpte jag fyra sådana där rostiga skyltar som man ska hänga i ett armeringsnät. Jag valde budskapen "Sommar", "Höst", "Vinter" och "Vår", men nu när jag ser fotot undrar jag ju naturligtvis hur jag kunde missa den med texten "Grönt är skönt". Jag får kanske åka tillbaka en annan dag, hihi!

För övrigt är målning av fönster och lister i köket helt klart nu. Som pricken över i var jag duktig och fållade upp gardinerna, som tidigare bara var avklippta. Att baxa fram symaskinen i värmen kändes lite som överkurs. Vi brukar dessutom inte riktigt vara kompisar de gånger vi har med varandra att göra. Istället testade jag sådana där fållband som man stryker på, och attans vad smidigt det var. Från och med nu finner jag ingen anledning att fålla gardiner på något annat sätt. Fast jag byter ju inte så ofta...

Mer målning och mörkröda stockrosor

När det gäller fönstermålningen, så tar vi det i etapper. Ett fönster i taget känns som ett lagom ansträngande åtagande, och om vi ska måla överhuvudtaget bestämmer vi inte förrän vi vaknar på morgonen. Idag tog vi oss iallafall an fönster nummer två. Eftersom jag vill att köket ska bli helt färdigt, och eftersom målning av fönster ingår i slutförandet, bestämde vi oss för att måla det lilla fönstret ovanför diskbänken före det andra fönstret på södersidan. När man står på marken på baksidan av huset så är det riktigt högt upp till köket, och till råga på allt så börjar källartrappan precis där vi behövde ställa stegen. Med en planka i gruset och en tung gammal parasollfot som stopp på första trappsteget, så lyckades vi ändå få den att stå riktigt stabilt. 

 

Medan maken hängde av fönsterbågarna och grejade med dem på uppfarten, så skrapade och målade jag fönsterkarmen och fönsterblecket. Fönstren blir obrutet vita, men inne i köket målade jag fönsterfodren och de ganska breda sidostyckena i S-0502-Y, som är samma nyans som pärlsponten på väggarna. Jag tycker det ger ljusinsläppet genom fönstret ett mycket mjukare intryck och det blir alldeles lagom mycket kritvitt i köket. 

Skymtade ni stockrosen på den första bilden? Den står precis på hörnet mellan södersidan och baksidan av huset och är verkligen maffigt mörkröd i färgen. Stockrosorna på framsidan av huset har mer pastelliga färger och är också jättefina, men den här färgen är nog nästan vackrast av alla. 

I förrgår var jag duktig och hade latexhandskar på mig när jag målade, men det hade jag alldeles glömt bort idag. Jag får nog skrubba mig med en Scotch-Brite-svamp i duschen, haha!

Mer sommarläsning

Under värmeböljan förra veckan orkade jag inte göra så mycket mer än att ligga i skuggan och läsa. Jag avverkade tre böcker i rask takt, vilket ju i och för sig passade ganska bra, för nu är jag ikapp med mitt nyårslöfte om att läsa minst 12 böcker under året. Man kan ju tänka att jag borde ha hunnit läsa åtminstone sju böcker sammanlagt nu när vi är framme vid årets sjunde månad, och det har jag gjort nu. De tre senaste titlarna delade ett gemensamt tema: Kriminalitet. 

 

Den första boken av de tre var "Dotter saknad" av Anna Jansson. Jag tror faktiskt aldrig jag har läst något av henne tidigare, eftersom jag såg någon av Maria Wern-filmerna på TV och tyckte att det var lite Enid Blyton-kvalitet på den storyn. I den här boken får läsaren träffa en helt ny kommissarie, som heter Kristoffer Bark och är verksam hos polisen i Örebro. Storyn kretsar kring två unga kvinnor, som har försvunnit vid två olika tillfällen flera år innan berättelsen tar sin början. Den ena är Barks egen dotter, vilket naturligtvis gör att perspektivet blir extra känslosamt och personligt. Jag tyckte det tog lite för många sidor innan det faktiskt började hända något i berättelsen, men efter 150 sidor hade författaren fått mig på kroken. Jag anade slutet innan det kom, men upplösningen var ändå spännande. Boken är förmodligen inget jag kommer att minnas på sikt, men det är en helt OK sommardeckare. Fast omslaget är extremt töntigt...

Deckare funkar ju bra på sommaren, så jag passade på att klämma en till när jag ändå hade fått upp ångan. Jag hittade en Mari Jungstedt-bok i hyllan, som jag har lånat av min pappa men glömt att läsa: "Ett mörker mitt ibland oss". Det är den 14:e delen i serien om kommissarie Anders Knutas och hans kollegor på polisstationen i Visby, och jag har läst alla tidigare delar. Ibland är det skönt att veta vad man får, och med Mari Jungstedt vet man liksom det. Hennes berättarteknik följer så gott som alltid samma mönster med flera olika berättarperspektiv, varav ett skildrar ett händelseförlopp i dåtid. Boken är lättläst och okomplicerad, men inte en av Jungsteds bättre historier. Slutet känns lite som en axelryckning, tycker jag.

Den tredje boken blev reportageboken "Familjen" av journalisten Johanna Bäckström Lernerby, som  under mer än ett decennium har följt en kriminell familj  och deras framfart i Angered. Omgivningen kallar dem maffia och vågar varken ha med dem att göra eller vittna mot dem, men själva ser familjen sig mer som områdets problemlösare. Boken skildrar både familjen och deras offer, samt myndigheternas jakt för att sätta dit dem. Detta är synnerligen en högaktuell bok om skapandet av ett parallellt samhälle och vilka konsekvenser det kan leda till. Läsningen är verkligen skrämmande, men tyvärr föga förvånande. Boken nominerades till Augustpriset 2020 i kategorin Årets fackbok och man får medge att författaren verkligen har gjort ett gediget research-arbete. Däremot stör jag mig lite grann på språket emellanåt. (Precis som min faster M förutspådde att jag skulle göra.) Tveklöst är detta ändå en bok som alla borde läsa. 

Efter tre ganska dystra historier får jag nog läsa något mer lättsamt som omväxling. Något som kanske till och med får mig att skratta lite. Jag har redan lagt fram "På egen hand" av Marian Keyes på nattduksbordet.

Fönstermålning

Gamla träfönster är ju charmiga på alla sätt och vis, men de kräver underhåll som inte direkt hör till höjdpunkterna när det gäller huspyssel. En av punkterna på semesterns att-göra-lista är iallafall att äntligen ta tag i fönstren på södersidan, för de är verkligen sorgligt eftersatta. Vi borde ha fixat till dem redan för flera år sedan, och nu när köket är renoverat känns det ännu mer nödvändigt. Idag gjorde vi äntligen slag i sak och började med just köksfönstret. Vi lyfte ut fönsterbågarna och målade dem på bockar på uppfarten, som är den skuggigaste platsen dagtid. Hade vi orkat tänka ett steg längre i värmen, så hade vi ställt dem som tält när insidorna var färdigmålade, för då hade vi kommit åt att måla den sista sidan också. Well well, något ska man ju ha att göra imorgon också. Den sidan kan man dessutom måla när bågarna är upphängda igen. 

Medan fönstren torkade passade jag på att även måla fönsterkarmarna vita. Fönsterblecket och en tunn träkant mellan bågen och putsen har alltid varit rödmålade, men f'ärgen hade blivit så solblekt och ful att det var läge att måla om det också. Vi letade febrilt efter färgburken vi använde till dörren på bastustugan, men den var puts väck, och med burken även färgnumret vi ville ha. Efter lite fix och trix tog jag med mig en fågelholk som är målad i samma nyans och bad byns braiga byggvaruhus att "skjuta" färgkoden på den med sin fiffiga lilla färgavkodningsmanick. Resultatet blev väldigt snarlikt. 

Som synes på bilden här nedanför är det förvisso inte så mycket rött som syns, men det är ändå ganska trevligt att ha en kontrastfärg mellan den vita fönsterbågen och den off white-vita putsen på huset. Man hade kunnat måla hela fönstret rött, men jag är lite feg när det gäller att ändra färgsättningen för mycket. Jag vill ju att Solhäll ska vara sig likt ändå. Däremot är jag sugen på att någon gång i framtiden riva ner de praktiska men ack så ocharmiga eternitskivorna, som sitter som beklädnad på gavelspetsarna. Tänk så fint att putsa huset hela vägen upp, eller att åtminstone ha träpanel. Men det är ett ingrepp som både kommer att kosta multum och medföra en massa annan renovering, så det får bli i framtiden i så fall. 

Fönsterrutorna till vänster på bilden här ovanför hör till gröna rummet, och dem måste vi naturligtvis också måla om. Vi har också det lilla fönstret ovanför diskbänken kvar på årets lista. Tur att halva semestern är kvar. 

Pausdag från värmen

Idag har det blåst rejält mer eller mindre hela dagen. Ja, nästan full storm faktiskt. Vi vaknade redan imorse av att lampan på fönsterbrädan åkte i golvet och att gardinen stod som en spinnaker rakt in över sängen. Jag får ändå säga att det har varit rena rama befrielsen med en pausdag från den extrema värmen. Fast imorgon får jag nog ta fram räfsan och kratta löv i köksträdgården. 

Jag är glad att jag inte odlar så mycket i år, för man kan lugnt säga att jag har slarvat med vattningen i år. Nu är det så himla torrt i pallkragarna att jorden nästan inte tar upp vattnet när jag vattnar. Tomater blir det iallafall, men vilken sort vet jag inte. Det är nämligen "fådda" plantor som gäller i år. 

Nu börjar mina dahlior att slå ut på utsidan av kastanjestaketet. Än så länge kommer det bara enkla sorter med blommor i aprikosgult och ceriserosa. Det var helt klart ett lyckat drag att sätta dem på den här växtplatsen, för här får de mycket sol och så är det lätt att ha koll på eventuella sniglar som kommer krypande för att få sig en munsbit. Tidigare somrar har jag både testat att ha dahlior i pallkrage och kruka, och även direkt i marken inne i köksträdgården, men årets planteringsplats är den bästa hittills. Här får de dessutom naturligt stöd av spjälorna i kastanjestaketet. Om jag ska ha alla kvar, så blir det nog en reprisering nästa år. 

Jag har faktiskt inte gjort ett levandes dyft idag, utan mest legat på soffan och läst och tittat på avsnitt efter avsnitt av "Salvage Hunters" på TV under eftermiddagen. Jätteskönt! Är det semester så är det. Då får man göra vad man vill. Eller inte göra något alls, om man hellre vill det. 

Framför och runt bastustugan

Rosorna på träportalen framför bastustugan växer och frodas, och nu blommar båda samtidigt. På 'Climbing Bonica' till höger börjar blomningen avta, medan 'Rosenholm' till vänster är på väg in i sin absoluta peak-period. Jag är lycklig över att ha valt sorter som är friska och starka och som växer så det knakar utan minsta fjäsk och låtsas att det helt och hållet var planerat att det skulle bli så.

Jag är fortfarande helt nyförälskad i området vi har gjort i ordning framför och runt stugan, trots att det har gått både ett och två år sedan vi gjorde iordning här. Att ha tillgång till den här delen av tomten (som tidigare bara var vildmark) gör så himla mycket för helhetskänslan i hela trädgården, och allting jag har planterat tar sig så himla fint här. I år fullkomligt väller murgrönan in över gruset och mjukar upp kanterna. Jag får snart börja klippa den lite, så att den inte har över helt och hållet. Jag får ändå säga att murgröna är den ultimata marktäckaren, som hjälper mig att slippa rensa kirskål här nere i tid och otid. 

Det känns som att vi har skapat ett hemligt rum bakom planket. Nu under värmeböljan ligger jag i kallbadtunnan och kyler av mig flera gånger om dagen, och efteråt sitter jag i bara mässingen och torkar på någon av stolarna som finns här. Två sådana här gröna trädgårdsstolar fick följa med hem från förrådsstädningen på Sturkö förra veckan. Så fina! 

När solen står som högst på himlen om dagarna brukar jag sitta bakom stugan och läsa. Ibland sover jag middag här också. Ser ni att min rosa 'Annabelle' blommar? Den har verkligen tagit sig jättefint sedan planteringen förra året, och snart får den sällskap av ytterligare två hortensior: Den uppstammade 'Pinky Winky' och 'Vanilla Fraise' som finns till vänster utanför bild. De har också har växt till sig otroligt fint. Området i bakkant till höger är de sista kvadratmetrarna som återstår av det gamla "moraset". Det ska vi åtminstone klippa ner med röjsågen någon dag när det svalnar, så får vi se om det händer något mer där i år. Jag är naturligtvis sugen på att göra både det ena och det andra, hihi!

Jag har haft riktigt lata dagar i värmen den här veckan, men imorgon ska det "bara" bli 21 grader varmt, så då kanske det faktiskt kan bli lite trädgårdsarbete. Vi får väl se vad jag orkar hitta på. 

Regn!

Bäst som jag låg där i min badenbaden-stol och läste på eftermiddagen idag, så drog det in svarta moln på himlen. Sen vräkte det plötsligt ner regn. Vilken välsignelse! Vilken befrielse! 

Det kändes som en rejäl skur, men i regnmätaren blev det inte så mycket som jag hade hoppats. 

Fast jag får ändå säga att det blev tillräckligt mycket för att ge både mig och min trädgård lite andrum. Luften blev onekligen fräschare och jorden mindre dammig. Törs man hoppas på att det kommer en skur till ikväll? Det är fortfarande ganska mulet ute. 

Efter regn kommer... sniglar. Dags att ta sig en liten kvällsrunda i trädgården.

Chokladblomma och tropisk kväll

När chokladblomman började bli populär för några år sedan hängde jag inte alls på hajpen. Jag tyckte mest att den var överskattad och dyr. Men ofta blir det ju så med saker och ting att de vinner på en i längden, och så blev det även med chokladblomman. Nu älskar jag dess spretighet och den mättade rödbruna färgen och vill inte vara utan den på sommaren. När byns finaste lilla blomsteraffär hade 50% rea i förra veckan, så passade jag på att köpa två riktigt buskiga och välväxta plantor. Det är kanske bara en tidsfråga innan jag har omvärderat palettblad också, fast där är jag inte riktigt än. 

Vi har varit borta hela kvällen och kom hem nu strax innan 23.00 till ett helt instängt och ovädrat hus. Inte så mysigt, om man säger så. Nu har vi öppnat alla dörrar och fönster som går att öppna för att få in lite syre i stugan, fast det är inte det lättaste för kvällen är verkligen tropisk. "Vi kanske ska ta ut tältsängar och sova i trädgården", föreslog maken. Hur härligt hade inte det varit? Men sen kom vi på att vi inte har något myggnät, och då kändes förslaget inte lika lockande längre. Tur ändå att vi har en golvfläkt att sätta i sovrummet. 

Värmebölja

Goodness gracious me, så varmt det är idag. Termometern har visat på 32 grader i skuggan större delen av dagen, och hur varmt det har varit i direkt sol törs jag nästan inte tänka på. Jag har legat i en baden-badenstol i skuggan bakom bastustugan och läst större delen av dagen, och jag har somnat mer än en gång och vaknat av mina egna snarkningar, hrmm... Vilken evinnerlig tur att vi kan doppa oss i kallbadtunnan mellan varven, och vilken evinnerlig tur att det är just en kallbadtunna. Att blöta håret är mitt allra bästa överlevnadstips dagar som dessa. Vätskeersättning på brustablett är också bra. 

Värmeböljan ska visst fortsätta över helgen, men det verkar iallafall bli något drägligare temperaturer. Och har vi tur blir det några rejäla åskskurar över "Glesbygd" under dagarna som kommer. Då ska jag springa ut i trädgården och dansa regndansen. 

Krämfärgade kastruller

Det råkar förhålla sig så att jag fyller "nolla" om exakt en månad. Ett halvt sekel har det snart gått sedan jag såg dagens ljus. Huuu, det låter så gammalt... Jag får nästan lite skrämselhicka när jag tänker på det. Något stort kalas är det ju inte direkt läge för i dessa tider, så vi får väl se hur jag firar min dag när den väl kommer. Hur som helst så har jag redan blivit rejält bortskämd med vansinnigt fina presenter. Den tjusiga Smeg-spisen blev plötligt en present från mina föräldrar, och maken har också tjuvstartat firandet med matchande krämfärgade kastruller från Kitchen Aid. Är de inte som gjorda för varann, så säg?

Kastrullerna är både gedigna och vansinnigt snygga. De är tillverkade i emaljerat stål, har glaslock och tål både maskindisk och användning i ugn. Dessutom funkar de bra på induktion, vilket flera av våra gamla kastruller inte gjorde. 

Köksrenoveringen har tagit paus över semestern. Det är bara små detaljer kvar, men det fattas fortfarande en trälist som "täpper till" glappet mellan spisen och väggen, och så ska det silikonfogas lite här och där. Dessutom har vi lite målning kvar att göra, som vi hoppas hinna få gjort nu under semestern. Innan det är gjort avvaktar vi med att sätta upp redskapslisten i smide, men det går ju bra att hänga grejer i trälisten också. 

Så vansinnigt mycket roligare det är att laga mat när man har fint i sitt kök. För att inte tala om praktiska ytor och trevliga redskap. Nu får vi ju försöka laga till något annat än pulvermos och färdiga köttbullar, hihi! Idag har det dock inte blivit någon riktig matlagning, för det är så varmt att man håller på att smälla av både inomhus och utomhus. Till lunch åt jag jordgubbar, och till middag fick det bli en sallad med vattenmelon och fetaost, för något annat orkade vi inte göra. Fast det var väldans gott, det med.