Hej Valborg!

Idag har det sågats ner ett dött träd i syrénbuskaget längs uppfarten och två självsådda lönnar i slänten ner mot bastustugan. En av lönnarna stod för nära asken till vänster på bilden här nedanför, som vi känner behöver få mer plats. Nu är skåpbilen fylld med grenar som ska till tippen, men det får bli på tisdag när de öppnar igen. 

Sen tillbringade jag flera timmar med fortsatt städning nere i köksträdgården. Ytterligare fem rejäla lövsäckar blev det, och då hade jag ju ändå fyllt fem säckar sedan tidigare. Jag har tagit bort de gamla pilspaljéerna som bildade "vägg" in mot skräphörnan. Här vill jag göra en mer hållbar lösning i år i form av ett litet staket eller plank. Det ville jag redan förra sommaren, och sommaren dessförinnan också för den delen. Är det i år det händer? 

Och nu till den spännande frågan: Hann magnolian slå ut i blom till Valborgsmässoafton? Jomen, nog får vi väl räkna detta som en utslagen blomma? Den har tyvärr redan hunnit bli lite bränd i kanterna i de två senaste dagarnas starka vårsol. Fast så får det vara, för någon fiberduk orkar jag inte hålla på och dutta med. 

Något större valborgsfirande blir det inte för oss i år heller. På planeringsstadiet låter det så mysigt att ta en liten sväng och titta när de tänder brasan, men när kvällen väl kommer känns det alltid skönare att stanna hemma i stugvärmen. I år blev det dessutom ett bastubad istället. Det är ju ändå söndag. 

Trädgårdstimmar

Det har blivit några trädgårdstimmar både igår och idag. Igår tog jag äntligen bort den trasiga ljusslingan på portalen ner mot bastustugan. Det lättaste sättet att få ner den var att klippa bort den i småbitar. Den skulle ju ändå kasseras, så det var inte lönt att lägga tid på att krångla. Flera av rankorna på klätterrosen 'Rosenholm' hade frusit sönder under vintern, så jag klippte ner dem rejält. Det blev ganska tomt på portalen, men växtkraften är det inget fel på, så den är nog snart inklädd igen. 

Jag har även ansat bröllopsrosorna 'Duchesse de Montebello', som står längst bak i rabatten vid uteplatsen. (Eller längst fram, beroende på hur man ser det.) Jag klippte bort några av de allra äldsta grenarna och tunnade ur buskarna lite grann. Fontänen i kopparbaljan har strejkat hela veckan, så jag trodde att den var helt kaputt, men nu fungerar den plötsligt igen. 

Idag planterade jag faktiskt ut luktärterna. Kanske var det aningen tidigt, men de borde klara sig kan man tycka. Jag har satt bambutorn med snöre i två av pallkragarna. Efter att bilden togs pillade jag ner några kvistar björkris, som ska få hjälpa till att leda luktärterna uppåt. I växthuset är det fortfarande helt ostädat. Det blir kanske morgondagens projekt. 

Jag köpte några säckar gödsel, som jag har kört ut i några av pallkragarna och i en av rabatterna. Fyra säckar räckte inte till mycket, men jag köper hellre hem lite i omgångar. Ser ni de vallmoröda tulpanerna i baljan? Det är resultatet av vad som skulle bli min drömmiga Keukenhof-rabatt. Snacka om antiklimax, haha! Jag kan konstatera att man inte alltid får vad man tror, när man köper billiga tulpanlökar på marknad. Den andra sorten har inte slagit ut än, så vi får väl se vad det blir för kombination då. Kanske blir det iallafall rätt till hälften? Nu vet jag iallafall att det funkar att ha baljan med lökar i växthuset över vintern.

Jag har inte brytt mig om att hänga ner trädgårdskläderna i källaren, för förhoppningsvis kommer de till användning imorgon också. Två oplanerade lediga dagar kvar. Det känns gott, får jag säga. 

Kick-off för verandarenovering

Strax efter 8 imorse svängde Folkes Bygg in på uppfarten för att hämta fönstren och pardörrarna på glasverandan. Några små spikar drogs ur, lister på insidan skruvades av och sedan knackades varje fönsterparti ut med största försiktighet. De lossnade förvånansvärt enkelt, får jag säga. På en knapp timme var alla urplockade. Vid närmare inspektion såg ramarna ut att vara i riktigt gott skick, iallafall av kanterna att döma. 

Att stå på en veranda utan fönster och dörrar kändes lite som att ha en veranda utan fönster. (Om ni förstår hur jag menar.) Om huset har haft en glasveranda redan från början eller om den är tillbyggd i efterhand vet vi faktiskt inte. Den är nog iallafall från förra sekelskiftet, för det är munblåsta glas i både dörrar och fönster. 

Sen bommades öppningarna igen med plywoodskivor. När det är dags att skrapa färg runt karmarna kommer de att tas ner igen, men det känns bra med lite skydd mot blåst och regn fram tills dess. Nu kan man nästan tro att vi bor i ett ödehus. Fast ändå ett ganska prydligt sådant. 

Någon dag i nästa vecka ska vi ta oss till Folkes Bygg och titta på vilka färgnyanser vi ska välja. Någon radikal förändring blir det dock inte; vi håller oss till vita fönster och röd dörr. Så härligt att vi får detta gjort innan sommaren! Jag älskar våra verandafönster och är så glad att de äntligen ska få lite TLC (tender love and care). Ännu gladare är jag över att vi inte ska göra det själva, fast gladast av alla är nog ändå verandan... 

Konstigt väder, löneöl och maffig magnolia

Man kan tro att vädergudarna har velat spela mänskligheten ett spratt idag. Vi har baske mig haft ALLA sorters väder i min del av Skåne. Strålande sol, duggregn, ösregn, snöblask, hagel, blåst, ja rubbet. Det märkligaste har varit att vädret bokstavligt talat har ändrat sig med tvåminutersintervaller. Märkligt, sa Bull. 

Direkt efter jobbet körde jag till Hässleholm (i alla ovan nämnda sorters väder) för att träffa en före detta kollega på en löneöl (alkoholfri) och en skvallerstund på Bishops Arms. En maffig hamburgare blev det också. På min väg tillbaka till bilparkeringen sprang jag på en likaledes maffig magnolia. Jag ställde mig helt skamlöst och fotade rakt in i någons trädgård...

Hur lång tid tar det förresten innan en magnolia växer upp och blir ett helt träd? Jag frågar åt en kompis... 😌

Persikoblom

Nu blommar det lilla 'Amsden'-persikoträdet, som står mitt på södersidan av huset. Jag har faktiskt sett en hel del humlor redan, så pollineringen kanske redan är i full gång, men jag borde nog hjälpa till med en pensel för att säkert få frukt. I gårdagens avsnitt av "Trädgårdstider" byggde John Taylor en fin solfjädersformad spaljé till ett persikoträd som han planterade. Det skulle jag nog också ha gjort när jag planterade mitt för över 10 år sedan, för då kanske det hade växt till sig bättre. Nu är det fortfarande pyttelitet, men å andra sidan var det en pytteliten planta när jag satte det.  

Bäst att gå och duscha nu, så att jag är redo för pyjamas innan "Garden Rescue" börjar klockan 8. Efter det tänker jag mig nämligen omedelbar sänggång. Det är allt bra gott att krypa till kojs lite tidigare, så att man hinner sitta i sängen och bläddra i en tidning en stund innan man slocknar. För slocknar gör jag så fort jag lägger huvudet på kudden. Zzzzzzzzz...

Magnolia och zonkarta

En fin skånsk tradition är att magnolian brukar slå ut lagom till sista april. Iallafall den man ser på TV, när Lunds studentsångare sjunger in våren i Lundagård. Vår magnolia är minsann också full av knoppar. Vad tror ni, hinner de slå ut till på söndag?

Nu ligger ju Lund i skånska "Södern" geografiskt sett, medan vi bor i inlandet i "Norrland". Det innebär att det inte alls är självklart att vår trädgård räknas som odlingszon 1, fast den ligger i Skåne. På zonkartan.se finns det en digital zonkarta, där man bara knappar in ort och postnummer och får fram vilken odlingszon man faktiskt bor i. Så från och med nu vet jag med bestämdhet att min trädgård ligger i zon 2. Fast jag hoppas att magnolian inte vet det...

Grönska och blom

Under det senaste dygnet har det ruggiga vädret återvänt till Skåne. Förvisso inte snö (tack och lov) men fuktig och lite råkall luft som liksom kryper under skinnet. Jag nästan längtade efter min vinterjacka och mina vantar imorse. Förra veckans vackra väder har dock satt fart på trädgården, för nu har det börjat grönska så smått, och både det ena och det andra har slagit ut i blom bara på ett par dagar. Påskliljorna och ormögat vid päronträdet till exempel. En "Heja Sverige"-komposition som heter duga. (Ser ni var jag slutade kratta i helgen?)

Gul och fin är även forsythian i buskaget nedanför uteplatsen. Den här busken är gammal som gatan och smått muterad. Det börjar verkligen bli dags för föryngringsbeskärning deluxe, så grensaxen får nog komma fram vad det lider. Men självklart måste vi njuta av blomningen först. I planteringen runt Putte i snäckdammen har jag varken klippt ner eller städat upp än. Här ligger det dessutom en omkullblåst sockertoppsgran och väntar på bättre tider. Och förrförra julens numera avklippta ljusslinga sitter kvar på träportalen och väntar på att bli kasserad. Det kommer, det kommer... 

Samtliga pioner i trädgården är också på väg upp. Jag tycker att de mörkröda spirorna är så himla vackra på något sätt. Nästan som något slags undervattensväsen. De sista månaderna har jag börjat investera i riktiga pionstöd, som både är vackra och funktionsdugliga. Inte billiga direkt, men jag har köpt ett då och då sedan i höstas för att sprida ut kostnaden. Ett effektivt sätt att lura sin inre revisor, hihi! 

För övrigt har jag just insett att vi faktiskt är lediga nästa måndag, eftersom första maj är en röd dag. Det innebär att vi har en långhelg att se fram emot i slutet av den här veckan, och en kort arbetsvecka veckan efter. På våren vill man ju verkligen vara ledig, så inte mig emot. Det blir alldeles säkert rejält med trädgårdstid, oavsett väder. Lovely!

Stökar vidare i köksträdgården

Ett par timmars trädgårdstid hann det bli idag, innan regnet kom. Jag fortsatte kratta löv nere i köksträdgården, där man verkligen fullkomligt kan vada i högarna. Riktigt klar blev jag ändå inte, men jag portionerar upp sysslan eftersom den inte är så rolig. Mellan varven passade jag på att klippa ner vissna hallongrenar och tömde en del av alla krukor som har stått inne i växthuset över vintern. I zinkhinkarna växer det jordgubbsplantor, som redan börjar bli gröna och fina. Jag friserade upp dem lite, när jag ändå var i gång med sekatören. 

Jag planterade fyra överblivna penséplantor i terracottakrukan jag köpte under gårdagens loppisrunda och en liten flätad pil från Jem&Fix i en annan kruka. 

Det lilla självsådda mirabellträdet vid växthuset har slagit ut i full blom efter de soliga och varma dagarna vi har haft den här veckan. Jag klipper in grenarna hårt ett par gånger varje säsong, nästan som på en bonsai, så kronan håller sig liten år efter år. 

Jag hittade ett gäng bambupinnar, som jag stack ner i en pallkrage. Det ska bli ett klätterstöd för luktärtsplantorna jag köpte på marknaden hemma hos floristfröken F härförleden. Det är dock inte helt klart än för jag måste binda fast trådar för plantorna att klättra på först. Struten i toppen funkar perfekt att "låsa" bambukäpparna med. Den är gjord i keramik och köpt för inga pengar alls på en outlet för några år sedan. Jag har ett helt gäng sådana, så jag ska nog göra fler sådana här klätterstöd. Jag väntar nog någon vecka till innan jag planterar ut luktärterna, fast jag vet att de faktiskt klarar några minusgrader.

Pallkragarna är fulla av buskar och plantor som jag har övervintrat i väntan på utplantering, så dem måste jag flytta innan det är dags att börja odla. Träet börjar dessutom bli lite väl murket i flera av pallkragarna, så de behöver bytas. Det får bli ytterligare ett projekt att skriva upp på årets att-göra-lista. Den listan tar aldrig slut när man har trädgård, fast å andra sidan är det väl det som är lite av tjusningen med det hela. 

Hässleholm och Hovdala slott

Jag har haft en heldag tillsammans med mina två Malmö-väninnor. Den här gången sammanstrålade vi i Hässleholm (nära för mig), där vi började med att avverka tre stora loppisaffärer och som bonus en antikaffär i Tyringe. Väninnorna som är vana vid storstadspriser tyckte att allt var billigt som attan, så det shoppades rejält. Själv behärskade jag mig ganska bra, men spenderade iallafall sammanlagt 69 kronor på en blomkruka, en gammal ram och sju djupa desserttallrikar från engelska Meakin från 50-talsserien "Glamour", som jag samlar på.

Vid 14-snåret körde vi till Hovdala slott, där vi sedan hängde i tre timmar. Vi började med att äta en sen lunch ute på den soliga gården vid det lägre korsvirkeshuset till vänster på bilden nedanför. För att fira det vackra vädret lite extra avslutade vi måltiden med varsin rejäl bit Hovdala-tårta, som består av en ugnsbakad marängbotten med vispgrädde, kolasås och mandelspån. Mums filibabba! Recept hittar ni bland annat HÄR.

Vi promenerade runt och tittade på de fina gamla byggnaderna, som är flera till antalet. De byggdes mellan 1511 och 1682 och är alltså riktigt gamla. Idag bor det ingen på Hovdala, utan byggnaderna och markerna runtomkring ägs och förvaltas av Hässleholms kommun. 

På ägorna finns ett vackert orangeri. Vi tittade in genom fönstren, och där inne stod fortfarande agave, pelargoner, olivträd i tunnor och andra stora växter som väntade på att få komma ut i vårluften. Vi har ju fortfarande rejäla frostnätter i norra Skåne, så jag förstår att de fortfarande står inomhus. 

I köksträdgården pågick arbetet med att förbereda de olika kvarteren för odling. Hit får man nog återkomma och titta senare i sommar, för jag kan tänka mig att det är fint då. 

Mellan träden var marken vit av vitsippor. Man blir alldeles varm i hjärtat av en sådan syn. 

Just nu pågår det en konstutställning på vinden i restauranglängan. Allas vår favorit var  den tredimensionella tavlan "63 dagar i augusti" av den skånska konstnärinnan Lotta Hallin. Verket består av 63 svartmålade tändsticksaskar, var och en med ett litet kollage i svartvitt. Helt fantastiskt! Jag började nästan drömma om en modern lägenhet med vitmålade väggar för att kunna ha tavlan hemma. 

I en av de små askarna hittade vi oss själva, hihi!

På godset finns det också en fin liten butik, där man kan köpa både gamla och nya saker. Där finns till och med en "lånehylla" med saker som kan vara bra att ha om man vill strosa runt på området en hel dag. Riddarhjälm till exempel. Släng dig i väggen, Ivanhoe. Här kommer riddare Discipula av Viridis! 19-20 maj anordnas rikstornerspel på Hovdala. Jag kanske ska anmäla mig dit. (Måste bara lära mig rida först...)

Och sen var dagen tillända och var och en återvände hem till sitt. Jag älskar vår tradition med födelsedagsutflykter. Dels får vi med säkerhet tillfälle att träffas tre heldagar varje år, dels får vi uppleva nya saker i vårt landskap och skapa fina nya minnen tillsammans. Nu har vi hängt ihop i 30 år, och nog vore det väldigt kul om det blev (minst) 30 till. 

Happy Friday!

Oj, vilken härlig vårdag det har varit idag. Soligt och varmt och gott. Jag är nyklippt och har ätit lunch hemma hos en fin kollega. En bra start på helgen, helt enkelt. 

Imorgon väntar en dagsutflykt med mina två tjejkompisar från Malmö. Förhoppningsvis kan det bli lite utomhustid i trevlig miljö och vackert väder. Jag får säkert anledning att återkomma om det. Happy Friday, allihopa everybody!

Övedsgrönt är skönt

Igår hade linoljefärgen torkat tillräckligt mycket för att jag skulle kunna skruva fast den nya bordsskivan i symaskinsunderredet. Först hade jag egentligen bara tänkt lägga den löst ovanpå, men med tanke på hur himla tungt det gamla stallfönstret är, så kändes det som en dålig idé. Dessutom fanns det färdiga hål i underredet, så det var bara att ta fram skruvdragaren och dra in fyra skruvar underifrån. 'Övedsgrön' är verkligen den perfekta trädgårdsgröna färgen. Inte lika skarpt grön som kromoxidgrön (som jag förvisso också älskar), utan lite mer sober. Det är samma nyans som jag målade däckstolen i förra sommaren. 

Så värst mycket pynt har jag inte ställt fram på bordet än, men en kruka med penséer har iallafall fått flytta hit. Kanske blir det inte så mycket mer än så, för just nu känner jag mig (hör och häpna) nästan lite mätt på alla pryttlar jag har i ladan. Undrens tid är visst inte förbi.

Imorgon ska jag klippa mig för första gången på vad jag tror är ett helt år. Jag ser ut som en risboll i skallen, så det är verkligen läge för en rejäl omgång med saxen. Fast känner jag mig själv rätt kommer jag ändå dra upp hårtestarna som blir kvar med en gummisnodd redan imorgon eftermiddag...

Majblomma

Majblomman är väl ändå en av Sveriges finaste traditioner. Ända sedan 1907 har den vackra lilla blomman hjälpt till att samla in pengar, som sedan delas ut i form av ekonomiskt stöd till enskilda barn, för att betala alltifrån nya skor till fritidsaktiviteter. Delar av pengarna går också till att informera om barns villkor och till att stödja forskningsprojekt som förbättrar barns villkor. Barnen som säljer blommorna tjänar också en liten slant, och ung företagsamhet vill man ju uppmuntra. Själv köper jag en pin varje år, som jag sedan fäster som dekoration på mitt trädgårdsbälte. En win-win-situation, med andra ord. 

Årets version införskaffade jag idag. Den är blå med gröna kantblad och en orangegul prick i mitten och är designad av tolvåriga Elsa Schymberg från Karlstad. "Jag ville att majblomman skulle påminna om jordklotet. Det blå är havet, det gröna är skogen och det gula alla ställen där det är krig. Jag tror det är något många barn tänker på just nu", säger Elsa, som har döpt blomman till Fred på jorden. Barn är så kloka.

Nunneört

I rabatten på framsidan blommar nu nunneörten för fullt. Bortsett från snödroppar och scilla är den alltid först ut. Det låter lite märkligt, men jag har läst någonstans att nunneörten hör till vallmosläktet. Det kan man ju då rakt inte tro. Det sägs också att själva rotknölen är giftig och att den brukade användas som blodtrycksmedicin förr i tiden. Nunneörten kommer i färger från krämvit till blekaste gul till blå, men hos mig finns den bara i violett. Jag har grävt upp självsådda plantor i gräsmattan genom åren och planterat dem på samma ställe, och nu har jag två rejäla tuvor som växer sig större och större för varje år.

När blomningen är över brukar bladverket också vissna, och då är den inte så rolig att titta på längre. Då brukar jag klippa bort allt ovan jord och låta andra perenner ta över, tryggt förvissad om att den kommer tillbaka nästa år igen. För nog är den en trogen återvändare, den lilla nunneörten. 

Vårväder och Keukenhof i en balja

Jisses, vilket vårväder veckan börjar med. Och bättre ska det visst bli senare. Så ljuuuvligt! Är det äntligen nu då man kan börja räkna med kvällarna som njutbar trädgårdstid? Jag tror baske mig det. Fast just ikväll blir det körsång. Det fyller en också med vårkänslor. 

För övrigt har jag flyttat ut min "Keukenhof-rabatt" från sin vintervila i växthuset. Ja, jag menar den där zinkbaljan vid laduväggen på bilden här ovanför. Den hamnade där eftersom det redan fanns ett tomrum i murgrönan efter just den baljan från förra sommaren, och eftersom det är varmt och skyddat där större delen av dagen. Dessutom ser man den när man kommer och går, och se den vill man ju verkligen sen när tulpanerna slår ut. I can't wait!

Bordsskiva på symaskinsunderredet

Jag har gått och klurat lite på vad jag skulle kunna ha som bordsskiva på symaskinsunderredet, nu är det gamla har murknat sönder. I ladan har vi diverse udda brädor, men inget som passade riktigt bra. Dessutom är jag ju "Team enkla lösningar" när det gäller det mesta, så när jag var i stan i fredags svängde jag inom Jem&Fix och köpte tre brädor av billigaste sort. Dem kapade jag till på mitten med en helt vanlig fogsvans när jag kom hem. Det blev fyra 90 centimeter långa bitar till bordskiva och två kortare bitar att ha som reglar att skruva fast brädorna i från baksidan. 

Jag mätte hyfsat noga för en gångs skull, men jag var inte särskilt duktig på att såga rakt med fogsvansen, så slutresultatet blev ändå inte så himla exakt. Avståndet mellan plankorna på reglarna körde jag också helt på ögonmått, så det blev väl inte så vetenskapligt där heller. Men vad är väl en bal på slottet. 

Jag målade brädorna med linoljefärg från Ottossons i nyansen 'Övedsgrön', som jag redan hade hemma i källaren. Att man egentligen ska vänta ett år innan man målar tryckimpregnerat trä orkade jag inte bry mig det minsta om. Varför vänta, när man kan göra saker på en gång? Nu på eftermiddagen var färgen så pass torr att jag kunde flytta ut bordsskivan och lägga den på bordet. Det ska bli fint väder i veckan, så den torkar nog snabbare utomhus än nere i källaren. 

Resultatet blev lite lagom skevt, men det duger fint åt mig och mina blomkrukor. Någon talang som snickare har jag definitivt inte, men jag känner mig himla nöjd med den snabba, billiga och enkla lösningen. Ära vare gud i höjden, detta har jag gjort i slöjden. 

Vårvindar och trädgårdspyssel

Det har varit skönt väder idag. Förvisso molnigt och lite blåsigt emellanåt, men ändå vårvindar. Jag hoppade i trädgårdskläderna runt 10-snåret och begav mig ut. Projekt nummer ett blev att plantera penséer i krukor, som jag sedan hängde upp i trådamplar i mirabellträdet nere vid växthuset. Tanken var egentligen bara att de skulle hänga där tillfälligt, men det blev ju lite småkul med alla tre på samma ställe, så tills vidare får de hänga kvar. 

Sen påbörjade jag arbetet med att städa upp i köksträdgården, vilket alltid är ett av vårens allra största projekt. Här nere är det nämligen alltid mängder av löv och nedfallna grenar att ta reda på, och i år är det dessutom extremt många lönnfrön som har börjat gro både i gruset och i pallkragarna. Så går det när man inte krattar upp ordentligt på hösten, men jag gör faktiskt aldrig det. Min vana trogen städar jag ett avgränsat område och belönar mig sedan med att få ställa iordning där direkt. Då är det ju iallafall fläckvis fint. Min samling zinkvattenkannor får stå uppradade vid kastanjestaketet. 

Det lilla trädgårdsmöblemanget är både väderbitet och rangligt, men det hänger med så länge det hänger med. Kanske räcker det med en omgång färg för att hålla det vid liv ett tag till. Tja, vi får väl se hur det blir med den saken. 

De härliga penséerna stod på kökstrappan när vi kom hem i torsdags. De är en present från två härliga personer som hade läst på Facebook att maken och jag firade 10-årig bröllopsdag. (Tusen tack!) Jag har planterat om dem i en stor rund terracottakruka, som jag nog borde ha skurat av utvändigt först, för den är väldigt grön. Nåväl, man kan ju skrubba av den i efterhand.  

Innan jag gick in för dagen belönade jag mig med att plantera nejlikrotplantorna jag kom hem med igår. De hamnade vid "ingången" till uteplatsen, som jag påbörjade förra sommaren och som planen är att fixa färdig i år. Här finns också en pion, som jag flyttade hit förra året. Den har redan börjat sticka upp, och jag håller tummarna för blomning trots flytten. Jag vill minnas att den är vit, men riktigt säker är jag faktiskt inte. Minnet är bra, men kort...

Efter flera timmars pyssel är bara halva köksträdgården uppröjd. Växthuset står också helt orört med vissna tomatplantor sedan förra året. But after all, tomorrow is another day.

Shopping med trädgårdstema

Jag började dagen hos tandhygienisten. Förvisso en väldigt trevlig sådan, men ändå inte det roligaste man kan ägna sin lediga fredag åt. Fast bananfluoret smakar numera mint, och det är ju ändå ett steg framåt för mänskligheten. Sen drog jag till Kristianstad för att köpa en födelsedagspresent till makens kommande födelsedag, samt kika på lite vårkläder. Jag fattar inte hur det gick till, men bilen stannade av sig själv både på Blomsterlandet och på Solhaga Garden. Hmmm...  Jag får ändå ge mig själv en eloge för att jag var ovanligt kontrollerad, men ett gäng trädgårdnejlikrot-plantor av sorten 'Tempo Rose' slank ner i kundvagnen iallafall. Jag älskar ju 'Mai Tai' sedan tidigare, och den här sorten ser också jättefin ut med mörkrosa blommor och purpurfärgade stjälkar.

Shoppingen fortsatte med trädgårdtema: En grön fågelholk och en solcelljusslinga till växthuset från Rusta, och tre grönrutiga stolsdynor för 38,70 styck på en reahylla på Åhléns. Tre för att det inte fanns fler, men jag tänker att jag kan använda två på caféstolarna och en på någon av alla udda stolar som står lite här och var. 

Jag köpte billiga brädor på Jem&Fix också, som jag redan har sågat till och skruvat ihop till en bordsskiva till symaskinsunderredet. Ovetenskapligt hantverk som vanligt, men det duger för mig. Jag drog på lite grön linoljefärg som jag hade hemma, så nu står skapelsen på tork nere i källaren. Vi får väl se hur det blir när det är klart. Men grönt är ju som bekant alltid skönt, så det kan ju bara inte gå fel.

Aj löv jo

Jag har börjat kratta upp löv på baksidan av huset. Jag gjorde nämligen inte det i höstas, utan räfsade bara in allt i rabatterna. Dels är det ju bra att vintertäcka, dels är det bra för växtligheten om löven får förmultna på naturlig väg och bli till mull. Rent teoretiskt fattar jag ju nyttan med det där, men i praktiken slutar det ändå alltid med att jag krattar rent i rabatterna på våren. Esteten i mig fixar nämligen inte att det ser så skräpigt ut... En del av löven smular jag iallafall sönder och låter ligga kvar, men det blir så stora mängder, så en stor del tar jag bort helt. I år tänkte jag prova att lägga löven i svarta säckar och gömma undan dem under ladan. Sen har man perfekt lövmull nästa år. 

På brinken ner mot bastustugan står den där kopparbaljan som jag bytte ut när jag satte igång fontänen i helgen. Det har frusit sönder en decimeterlång horisontell reva nertill på ena sidan, så nu tänker jag att jag ska plantera något i den istället. Ett prydnadsträd, kanske? Gärna ett som är flerstammigt och fyller ut lite. Jag får googla lite och se vad som kan tänkas funka. Fast då får jag nog borra ännu fler hål i botten. 

Vintern och den långa vårvintern har gått hårt åt murgrönan, både på marken och klättrande sådan. Flera av bladen har fått frostskador, vissnat och fallit av. Som på äppelträdets stam till exempel. Där är det helt kalt nertill och en bra bit upp, medan rankorna fortfarande är frodiga och fina upptill. Jag avvaktar lite och ser vad som händer, men annars får jag nog helt enkelt klippa ner den helt och låta den börja om. 

En glädjande nyhet är att tulpanerna jag satte i den stora zinkbaljan i växthuset växer så det knakar. Det här är ju tänkt att bli min portabla Keukenhof-rabatt med en kombination av 'Copper Image' och 'La Belle Epoque'. Den ena sorten ser ut att växa lite snabbare än den andra (jag vet inte vilken som är vilken), så det återstår att se om de kommer blomma samtidigt. Jag håller tummarna. Till helgen ska jag nog iallafall ställa ut den utomhus, för nu får det vara nog med vinter.

För övrigt firar maken och jag 10-årig bröllopsdag idag. Vi sitter som bäst och grunnar på om det är en tillfällighet att det kallas TENnbröllop, hihi! 

"Ett år av liv i trädgården"

Att lyssna på ett nytt avsnitt av "Röda vita rosen"-podden på fredagar är sannerligen en av veckans höjdpunkter. Jag har alltid tyckt att både Jenny Strömstedt och Victoria Skoglund är två förträffliga kvinnor var och en för sig, men tillsammans är de baske mig rent magiska. Trädgårdstipsen man får är bara en bonus, för den stora behållningen är de spontana samtalen som liksom bara blir. Allt det där som ligger utanför det förberedda manuset. Så himla bjussigt. Man både skrattar och gråter. När det annonserades att damerna skulle komma ut med sin första (och kanske enda?) gemensamma bok, var jag inte sen att beställa ett signerat exemplar. Lagom till påskledigheten dök det upp i brevlådan. 

Det är en fin trädgårdsbok på många sätt. Trevligt format, charmig layout, välskrivna texter och många bilder. Fast just bilderna är jag ändå en smula besviken på, för majoriteten av dem är väldigt små. Personligen hade jag nog föredragit fler helsidesbilder och framförallt fler översiktsbilder från deras privata trädgårdar. Nu blir det ganska mycket blommor i närbild, och det känns onekligen lite opersonligt och inte så nyskapande. Och miljövänligt tänkande i all ära, men nog blir trädgårdsbilder vackrare i tryck på tjockare och glansigare papper. Fast då hade nog boken också blivit dyrare...

Det är som sagt en fin bok, men den där ocensurerade och lite oborstade charmen som uppstår i poddavsnitten varje vecka går inte riktigt att återskapa i tryck. För jag vill nog fortfarande hävda att Jenny och Victoria gör sig allra bäst live.