Snöbollarnas tid

Snart är det snöbollarnas tid. Ja, snöbollsbuskens blommor alltså. Det är en av mina absoluta höjdpunkter under trädgårdsåret. Vi har två gamla buskar i trädgården, som numera är stora som träd. Höjden av onsdagslycka är att smyga ut i trädgården efter kvällsmaten och knipsa av en kvist. Blommorna är ganska små än så länge. Mer som pingisbollar än snöbollar. Men vackra ändå. 

Nu blir det soffhäng med ananassplit och engelska TV-programmet "Trädgårdstider". Onsdagslyckan fortsätter. What a joy!

Ljum sommarkväll och ljuvlig insikt

Ikväll har jag hängt och dinglat lite grann i min trädgård. Viftat på tårna, insupit den ljumma sommarkvällen och ännu en gång fröjdats över att vi fortfarande bara är inne i maj. Förvisso dess näst sista dag, men iallafall. 

Plötsligt drabbades jag av den ljuvliga insikten att det väntar en riktig långhelg bakom arbetsveckokrönet. Jag har nämligen varit så klok att ta semester på klämdagen i samband med nationaldagen, vilket innebär att jag lyckas skrapa ihop fem lediga dagar på rad. Det är ju nästan en hel vecka! Så nu får jag iallafall ihop den där tiden att hinna njuta av försommarens exploderande blomsterfägring, som jag efterlyste häromveckan. Tänk, så bra.

Blåregn och längtan efter annat regn

Känslan från sommaren 2018 börjar komma krypande redan. Det var ju sommaren då det var torrare än torrt, då vi inte såg till en droppe regn på tre månader. Huuu... Riktigt så eländigt är det väl inte direkt än, men nog är det bra dammigt i backen. Väderprognosen visar tyvärr inte på någon lättnad. Det enda regnet vi ser till är blåregnet som blommar på ladan. Förvisso är det trevligt, men någon nytta gör det ju inte direkt. 

Varför det heter blåregn kan man ju undra när man ser blommorna, som drar betydligt mer åt det lila hållet. Vad det är för sort har jag tyvärr glömt, men jag kan meddela att den tog tid på sig innan den behagade blomma första gången. Sisådär ett decennium, faktiskt. 

Fast å andra sidan är växtplatsen kanske inte den ultimata, där borta på vänsterhörnet av ladan. Sol lär ju vara bra, men jordmånen är inget att skryta hem om. Och även här har murgrönan tagit över lite för mycket, så det stackars blåregnet blir lite undanträngt. 

Fast jag fjäskar inte för någon planta. I min trädgård råder survival-of-the-fittest-principen. Blåregnet börjar ju faktiskt ta för sig på gamla dar, så det har kanske fattat galoppen.

Att tukta murgröna

Murgröna står högt upp på listan över mina trädgårdsfavoriter. Jag har planterat den som marktäckare på flera ställen i vår trädgård, och den växer sig frodig på ingen tid alls och täcker stora områden där det tidigare bara växte kirskål. Fast om man inte håller den i schack, så kryper den iväg och alla håll och kanter och tar över helt. Den tål dock att man går loss på den ganska brutalt med sekatören mellan varven. Det är till och med bara en fördel, för då blir den bara tätare och ännu frodigare. 

Idag klippte jag in murgrönan som växer över kanten ner mot bastustugan. Här hade rankorna börjat ta över grusgången helt, och bladen hade blivit ganska frostskadade och fula över vintern. Dessutom kändes det lite synd att stensättningen hade blivit täckt helt och hållet. Jag älskar ju sten och vill gärna att den ska skymta fram lite grann iallafall. 

Det finns även murgröna runt stammen på perukbusken på den andra sidan grusterrassen. Där hade rankorna växt sig så långa uppåt mot rosportalen att alla de andra perennerna nästan hade blivit uppätna, så även här gick jag loss rejält med sekatören. Jag tror baske mig jag fyllde upp den sista halvan av trädgårdstunnan innan jag var helt klar. 

Den kaukasiska förgätmigejen 'Jack Frost' kunde plötsligt andas igen. För att inte tala om uddbräkenplantorna i framkant och min under hösten nyplanterade bronsrodgersia, som skymtar där till vänster om förgätmigejen. Nu får de små liven en chans att växa till sig. 

Nu ser det plötsligt riktigt propert ut på framsidan av bastustugan. Som pricken över i blommar ädelsyrénerna 'Mme Lemoine' uppe på kanten. Hur det där namnet stavas får jag alltid googla, för jag sätter alltid vokalern i fel ordning. Lemione. Lemonie. Lemoine. Jag lär mig aldrig, men kärt barn har ju som bekant många namn, hihi!

Det finns tre sidor till att städa runt bastustugan, men jag delar upp det och tänker att det får vara olika projekt. Man måste lära sig att dela upp elefanten, som Jenny Strömstedt säger. 

Blomsterfägring och chokladpraliner

Det har varit om än ännu härligare sommarväder i vår del av Skåne idag. Mina föräldrar har varit här under dagen, och med sig hade de en ljuvlig ampel inköpt på torget i Karlskrona. Jag hängde upp den utanför ytterdörren på baksidan, där det verkligen behövdes lite blomsterfägring sedan jag städade bort alla påskliljor för flera veckor sedan. 

Pappa körde på sin tradition att trolla fram helt fantastiska handgjorda chokladpraliner. De är inte bara fina, de smakar underbart också. Och på insidan av kartongen sitter det små handskrivna skyltar med smakerna. Prinsesstårta i chokladpralinform tar nog nästan priset ändå. Smaken är verkligen spot on. 

Ikväll är det en sådan där ljuvligt stilla sommarkväll, när man nästan inte vill gå in. Jag har vattnat lite krukor och bara strosat runt och insupit allt det ljuvliga. Det är ju trots allt fortfarande bara maj, och det känns som om man har eoner av njutbar sommartid framför sig. Bästa känslan. 

Imorgon ska det "bara" bli 17 grader, men det kan ju vara en lite mer lagom temperatur för lite trädgårdsarbete. För det tror jag nog att det blir. 

Färgskrap och fästingbett

Utspritt över tid den här veckan har det skrapats färg, slipats och målartvättats både invändigt och utvändigt på verandan. Idag blev det sista klart, och om vädret tillåter är det dags för grundmålning i början på nästa vecka. Bokstäverna är nedmonterade för ommålning, så nu är Solhäll helt namnlöst. Det ser nästan ut som ett litet ödehus. Men den som väntar på något gott...

För övrigt vaknade jag 04.38 imorse och insåg att det var säsongens första fästing som kliade så vansinnigt i knävecket. Huuu... Det blev en snabb operation med pincett och handsprit i badrummet, och vips så var fästingen no more. Nästa gång vaccinbussen kommer till byn, ska jag nog se till att äntligen ta tag i det där med vaccinering mot TBE. Det är bara ren lathet att jag inte har gjort det tidigare. 

Sommarblommor i krukor

Efter att ha suttit inomhus i det vackra vädret större delen av veckan, hade jag ett uppdämt behov av sol, frisk luft och trädgårdstid. Jag stannade på Strömsborgs handelsträdgård på vägen hem och handlade två brätten fyllda med diverse sommarblommor, och efter en snabb macka i köket återvände jag ut för att plantera krukor. Jag var ute och grejade i över två timmar.

Det blev ett helt gäng krukor med lite av varje: Jätteverbena, rosa 'Million Bells'-petunior, rosa tobaksblomma, kaskadpelargon, snötörel 'Diamond Frost', rosa sommarljus, rosa tvillingsporre och vit rosenskära. Mycket rosa blir ju enhetligt så det förslår. Fast i diverse udda krukor, för där är jag dessvärre inte så enhetlig. Man kan ju inte lyckas med allt, hihi!

Sen fick jag ju se till att sopa av uteplatsen också, för det hade jag inte hunnit (läs: orkat) göra tidigare. Lite ogräs mellan stenarna fick jag dra upp, men det var faktiskt ovanligt lite i år mot vad det brukar vara. Eller så har det bara inte hunnit sätta fart. De svarta bänkarna är inte så svarta längre. Jag är lite sugen på att måla om dem. I grönt, kanske?

Äntligen lite sommar på uteplatsen, alltså. Fast känner jag mig själv rätt, så är det här bara början. Här finns det plats för mycket mer, och man kan ju helt enkelt inte ha för mycket sommarblommor. 

Sommarens första pion

Nu blommar sommarens första pion. (De på bilderna igår var med andra ord från förra sommaren.) Som alltid är det den på hörnet på framsidan som är först ut. Den står skyddat och varmt där, till skillnad från sina kompisar ute i rabatterna. Fast de är på gång de också. Jag minns inte säkert vad just den här är för sort, men jag gissar på doftpion 'Edulis Superba', som jag vet att jag har köpt i flera olika omgångar på midsommarreorna på Oppmanna plantskola. Den återkommer på flera ställen.

Alla mina äldre pionplantor har växt till stora buskar, och i år är de mer fulla av knoppar än någonsin. Den här säsongen får de dessutom extra stöd av alla fina pionstöd som jag har investerat i under våren. Det var en bra investering, för det gör verkligen skillnad. Det ser alltså ut att bli en grandios pionsommar på Solhäll. Så grandios att jag kan unna mig buketter. Man blir lycklig!

En sak i taget

Jag funderar alltid lite över folk som vet vad de vill ha på en gång, och som blåser ut allt och bygger om rubb och stubb innan de ens har flyttat in på ett ställe. Hur vet man vad man vill så snabbt? Och hur har man råd att renovera ett helt hus på en gång? På Solhäll tar vi en sak i taget och renoverar bara med kontanta pengar. Det tog 13 år för oss att komma fram till vad vi skulle göra med köket. Först då visste vi vad vi behövde och vad vi ville ha. Två år senare älskar jag det fortfarande lika mycket. 

Det luktar fortfarande nytt och fräscht trä varje gång vi drar ut en låda eller öppnar ett skåp. Det är lätt att hålla rent, och framförallt VILL man hålla rent. Det som har revolutionerat vardagslivet mest är diskmaskinen. Tänk att jag nästan hann fylla 50 innan jag blev ägare till en sådan! Så himla skönt att slippa odiskad disk på köksbänken. Storleken är dessutom så himla lagom för ett hushåll på två personer. Vi kör en mer eller mindre full maskin ungefär varannan dag. Det enda vi diskar för hand till vardags är plåtar och stekpannor. 

Lådförvaringen i vinkel har gett oss både mer arbetsyta och mer förvaring. Och vilken praktisk förvaring sen! Jag kommer aldrig mer vilja ha porslin och pryttlar i något annat än lådor. Det är ergonomiskt så det förslår (borta är dagarna då man kröp på golvet och rotade i djupa underskåp) och så himla överskådligt. Hörnskåpet rymmer bröd och glasburkar med diverse torrvaror, men framförallt bidrar det med väldigt mycket karaktär. Vinkeln är lite svårfångad på bild, men alldeles förträfflig i verkligheten.  

Jag är glad över att vi vågade välja bort de mest uppenbara kökstrenderna och köra på våra egna val. Resultatet blev en blandning av olika stilar och epoker, men framförallt ett kök som ingen annan har. Förhoppningsvis är det hållbart både när det gäller material och tid. Om det blir kvar lika länge som det gamla köket, så kommer nästa köksrenovering ske runt 2090. Jag undrar vem som bor här då.

Träd i blom och "köbekagor"

Man får njuta av äppelblom, päronblom och körsbärsblom så länge det varar. Som en av min bilder visade igår har det ju redan börjat "snöa". Egentligen borde man ta semester i maj för att hinna njuta av allt det fina. Det händer så mycket den här perioden, men samtidigt går ju tiden så försvinnande fort. Om fyra veckor är det redan midsommar, gudbevars...

Ikväll har jag avslutningsfika med mina körkompisar, innan sommaruppehållet börjar. Vi har en trevlig tradition med knytis, som brukar innebära mängder av hembakat go'fika. Själv bidrar jag med "köbekagor" (skånska när den är som bäst, hihi!) den här gången, men det går ju bra det med. 

Dahliaknölar, gräsklippning och dammstädning

Härligt väder ledde naturligtvis till en heldag i trädgården. Jag började med att äntligen få min dahliaknölar i jord. Det blev lite senare än jag hade tänkt, men det ska nog gå bra ändå. Nya knölar för i år är 'Polka', 'Otto's Thrill', vanlig 'Café au Lait', 'Café au Lait Supreme' och 'Café au Lait Royale'. Övervintrade knölar är 'Wine Eyed Jill', 'Nathalie', 'Baccardi' och 'Daisy Duke'. Murarhinkar är inte så vackert, men väldigt praktiskt att plantera i. Sen stoppar jag ner dem i stora flätade lövkorgar, så slipper man se plasten. 

Innan det blev för varmt passade jag på att klippa gräset, som hade blivit ganska långt torkan till trots. Det är ju ändå två veckor sedan sist. När middagsbrisen blåste upp, såg det nästan ut som snö av alla vita kronblad från fruktträden som landade på gräset. Vackert! 

Med lite hjälp från maken fick alabasterdamen Putte en såpskurad damm och rent vatten att bada i. Jag skrubbade av henne själv också, men nertill har hon blivit oåterkalleligt missfärgad av många års utomhusvistelse i geggigt vintervatten. Doften av löv och päron som låg och jäste i vattnet före städningen sitter fortfarande kvar djupt i mina näsborrar...

Ikväll har jag faktiskt varit ute och vattnat rosorna jag planterade förra året. De ser väldigt frodiga och fina ut, men jag tänker att rötterna nog inte har hunnit etablera sig helt och behöver lite stödvattning nu under torkan. Det vackra och varma vädret ska visst fortsätta nästa vecka, så jag hoppas på lite kvalitativ kvällstid i trädgården. Nu är jag dock trött och nöjd för idag. Over and out. 

Hej, Linköping!

De senaste två dygnen har jag befunnit mig i Linköping. Maken hade ärende dit som var inbokat sedan länge, och jag tänkte att det kunde vara riktigt vilsamt för mig att åka med, slappa på hotellet och kurera min förkylning. Sagt och gjort. I torsdags eftermiddag checkade vi in på Elite Stora Hotellet, som ligger vid Stora Torget, mitt i smeten. 

Jag satsade på lågt tempo och gjorde lite vad som föll mig in. I torsdags eftermiddag klämde jag in ett besök på Blomstertorget, som visade sig vara ett riktigt välsorterat garden center. Jag köpte inget, men det var trevligt att bara gå runt och titta. Igår (fredag) gick jag en runda på stan. Så trevligt med en stadskärna som inte verkar ha drabbats så hårt av affärsdöd som många andra städer. Jag besökte bland annat Butik ESQ, som är en av de finaste små inredningsaffärerna jag vet. Man vill ha precis allt där inne. 

Jag hade datorn med mig, så mellan varven låg jag på hotellrummet flera timmar i sträck och tittade på TV och käkade godis. Vilsamt så det förslår, och det kändes onekligen lite lyxigt samtidigt. Lite neon utanför hotellfönstret förstärkte storstadskänslan på kvällen. 

Nu är vi hemma i "Glesbygd" igen. Tänk att vår lilla stuga känns lyxigare än något annat. Ibland måste man åka bort för att återuppleva just den känslan. 

Fina små glasflaskor med vackra etiketter

Ytterligare en nackdel med att vara dunderförkyld är alla tråkiga medicinförpackningar av olika slag som ligger och dräller i hela huset. Hostmedicin i ful flaska. Alvedon i plastburk. Iprenkartor i pappkartong. Nässpray med ful plastpip. Det gör ju ingen glad. Tänk så mycket trevligare det var förr, när man fick medicinerna i fina små glasflaskor med vackra etiketter. Fast man undrar ju vad det var för starka grejer som var "Farligt att förtära". Skulle man hälla medicinen någon annanstans än i munnen, månntro? 

Ja, dunderförkyld är jag fortfarande. Jag vet inte hur många paket pappersnäsdukar jag har snutit upp under veckan som gått. Men jag är iallafall på benen. Jag har till och med varit ute på lite äventyr igår och idag. Det får jag berätta mer om imorgon.

Tulpaner och roslängtan

I rabatten vid uteplatsen planterade jag inga nya tulpanlökar i höstas, men flera av de gamla som jag hade där sedan tidigare kommer upp i år också. Någon vit variant, och så 'Foxy Apricot' om jag minns rätt. Fint. Jag skulle ha satt fler, ändå. Det tänker jag varje vår. Jag hör John Taylors ord ringa i mina öron: "Man måste ha en lökplan!". Hmmm...

På hörnet på södersidan kommer det upp desto fler tulpaner. Gula sådana, som jag inte ens kan minnas att jag har satt där. För något år sedan var det bara några enstaka, men det är uppenbart att det bildas sidolökar, för nu är det hela tuvor på flera ställen. I klättertornet växer rosen 'Alchymist', som jag planterade förra sommaren. Den ser ut att ta sig jättefint, och jag längtar redan till blomningen. 

Det händer saker dag för dag nu, och jag är rädd att jag ska missa något bara jag blundar. Bäst att man håller ögonen öppna. 

"Drömslottet"

När jag låg hemma och var sjuk i förra veckan var dag-TV det enda jag orkade ägna mig åt. Jag halvsov mig igenom amerikanska renoveringsprogram som "Flip or Flop", "Home Town", "Fixer upper" och "Fixer to Fabulous", som avlöser varandra på diverse satellitkanaler. En eftermiddag zappade jag in på brittiska "Drömslottet" på SVT ("Escape to the Chateux" på engelska). Jag erinrade mig om att jag hade sett den första säsongen när den gick på TV på kvällstid för något år sedan, men insåg att den säsong jag hade hamnat i nu låg flera år framåt i tid. När jag kollade på SVT Play hittade jag NIO säsonger! Så nu har jag att göra, om man säger så...

Om ni har missat denna ljuvliga programserie, så handlar den om småbarnsföräldrarna Angel och Dick Strawbridge, som köpte ett övergivet och smått förfallet slott i Frankrike 2015. Sedan dess har de ägnat all sin tid, energi och ekonomi åt att rusta upp 45 rum och kök, flera tillhörande uthus, en vallgrav, ett orangeri och en gigantisk köksträdgård och steg för steg förvandla hela egendomen till ett paradis för lyxiga evenemang av olika slag. Hon är visionären, konstnären, inredaren och organisatören, medan han är ingenjören, problemlösaren, trädgårdsmästaren och kocken. Tillsammans verkställer de det ena galna projektet efter det andra, och det är otroligt imponerande vad de lyckas åstadkomma. Verkligen galet underhållande TV. In och titta, vet ja'!

Ynka millimeter och färgskrapning

Det har varit en mörk och fuktig dag idag. Nästan så att man satt och småfrös på jobbet och mest bara ville vira in sig i en sjal. (Vilket jag också gjorde.) Det kändes ändå så välkommet med regn att man absolut inte ville klaga. Fast klaga gjorde jag ändå sen, när jag kom hem och avläste regnmätaren. Två ynka millimeter... Inte mycket att skryta hem om. 

Under dagen har byggvårdsfirman iallafall varit här och så smått börjat skrapa färg runt fönsteröppningarna på glasverandan. Målet för dagen var att göra vid området där fönsterbågarna kommer att ligga emot träet. Jag var inte hemma, så mer än så vet jag inte, men det kan kanske tolkas som att deras plan är att fönstren ska komma tillbaka på plats så snart som möjligt. Jag väljer att tolka det så, hihi!

Regnmätare, blomning och igelkottbesök

Strax efter lunch på jobbet idag (jodå, jag pallrade mig faktiskt dit) kom det plötsligt två rejäla regnskurar, som smattrade så det dånade på taket. Jag satt där och bönade och bad att regnet även skulle hitta 17 kilometer söderut, hem till min torra trädgård. Fast när jag kom hem kunde jag inte avgöra om jag hade blivit bönhörd eller inte. Det var ju inte direkt fuktigt någonstans, och dessutom hade jag glömt att sätta ut regnmätarna efter vintern. Nu är det sistnämnda iallafall åtgärdat. 

Som klarblåa små vattendroppar är blommorna på min kaukasiska förgätmigej 'Jack Frost' just nu. Det är faktiskt en riktig 10-i-topp-perenn för min del, för den har både vackra blommor och vackra blad, och den breder ut sig och täcker marken så fint. 

I slänten ner mot tomtens lägre del (som fortfarande är helt ostädad) har rhododendron 'Cunningham's White' slagit ut i blom under helgen. Jag har ytterligare fem (!) sådana här buskar som har stått jordslagna i pallkragar i köksträdgården sedan i höstas i väntan på utplantering. Jag tänker att det kan bli ett riktigt maffigt trädgårdsparti om jag planterar alla intill varandra över en större yta. Måste bara gräva först...

För övrigt hade vi årets första igelkott på besök här imorse. Han var inte så talför direkt, för han pinnade raskt iväg ner mot kökträdgården när vi kom ut på trappen. Men så roligt ändå med lite "vilddjur" i trädgården!

Några småprojekt och en inställd konsert

Jag är fortfarande rätt flåsig och rosslig, men man vet att det går på rätt håll när man börjar bli rastlös och vill göra saker. Några småprojekt har det faktiskt blivit idag, som att köra en maskin tvätt och hänga ut den (årets första, så ljuuuvligt), och att vattna luktärterna i mina ack så torra pallkragar. Jag tror mest vattnet rann rakt igenom. "Kan man få önska lite regn?" säger hon som mer eller mindre har varit inomhus under hela värmeböljan. Får man tro väderprognosen kan det kanske komma något stänk redan imorgon. Jag håller faktiskt tummarna för det. 

Imorgon har min kör allsångskonsert på Kulturhuset här hemma i byn, men där kommer jag tyvärr inte att kunna vara med. Jag har varken lungor eller stämband som håller för det i nuläget. Tråkigt, men det kommer fler chanser. När vi ändå talar om sång, så var det helt och hållet min förtjänst att Loreen vann Eurovision-finalen igår. Jag tittade nämligen inte, och det brukar helt klart vara ett vinnande koncept när Sverige tävlar i olika sammanhang. 

Äppelblom, getingstick och liv som återvänder

En vanlig hederlig förkylning hoppades jag på i ett inlägg i början av veckan. I don't think so. Om inte det här har varit corona, så vet jag inte vad. Jag feberdäckade i onsdags och börjar vakna till liv så smått först idag. Himla dålig tajming med tanke på den härliga försommarvärmen som äntligen är här, men det är inte så mycket att göra något åt. När jag tog mina första stapplande steg ut på trappen idag, så stod äppelträdet på baksidan plötsligt i full blom. Och då kan man ju inte annat känna än att livet återvänder. Så ljuvligt!

Längs husväggen på framsidan är det alldeles blått av klockhyacinter. De blir fler och fler för varje år som går. Om de är spanska eller engelska vet jag inte. Jag kanske ska fråga dem? Excuse me, are you English? Disculpa, eres español? Den ensamma tulpanen tycker dock att det är hon som är stjärnan i hela rabatten. 

Med tanke på hur lite jag har kunnat vistats utomhus de senaste dagarna, så känns det onekligen lite fånigt att jag lyckades med konststycket att bli getingstucken inomhus idag. Jag satte mig i fåtöljen, och när jag lutade mig tillbaka stack det plötsligt till på sidan av ryggen. Var inte det nästan lite ödets ironi, så säg?

Tillfälligt avbrott

Badkrukan Siw får hålla ställningarna här på bloggen, medan bloggerskan kurerar sig från den där förkylningen. Det gör hon med den äran. 

Tillfälligt avbrott, alltså. Men förhoppningsvis inte så länge. 

En vanlig hederlig förkylning?

På Solhäll är det lite snuvigt och hostigt för tillfället. Både maken och jag känner oss smått risiga och gissar att det beror på en kombination av pollenallergi och förkylning. Det känns nästan lite rörande att ens mindset numera är inställd på att man faktiskt har en vanlig hederlig förkylning och inte Covid-19. Det är ju onekligen några år sedan man vågade tänka så. Törs man hoppas på att livet äntligen har återgått till något slags normaltillstånd? Om det någonsin gör det igen... För nog känns det fortfarande som att det finns ett tydligt före och efter corona.

Ikväll tittar jag på "Trädgårdstider" och äter mintglass (jag intalar mig att det är himla bra för halsen, hihi!), men Eurovision-deltävlingen får nog stryka på foten till förmån för tidig sänggång. Loreen klarar sig säkert alldeles utmärkt utan att jag tittar. Kanske till och med ännu bättre. 

Gräsklippning och ljusslinga

Igår drog jag fram gräsklipparen för första gången i år. Först vart den lite trögstartad efter vintervilan, men med lite bokstavlig draghjälp från maken vaknade motorn till liv och tickade sedan på som en klocka. Gräset langade jag som vanligt till grannen i norr, som är duktig på det där med täckodling. ("Vill du ha gräs?" Om någon smygläste våra SMS:konversationer, skulle de nog lätt kunna missförstå vad det handlar om...) Gräsklippning är verkligen det i särklass enklaste sättet att skapa en känsla av ordning och reda i trädgården. Nu känns det ju nästan riktigt prydligt. Ja, iallafall i vissa vinklar...

När mörkret föll igår smög jag ut och tittade på min ljusslinga, som hänger på växthusets ena sida. Riktigt mysigt! Fast svårfotograferat...

Och idag kom den riktiga vårluften till "Glesbygd". Ljuvliga ljumma vindar och strålande sol hela dagen. Typiskt att man var tvungen att tillbringa större delen av dagen inomhus...

Tivoli på riktigt

Jag konstaterar att varken den ena tulpansorten eller den andra blev rätt i min "Keukenhof-rabatt", men nog blev det en härlig smällkaramell ändå. Vallmorött och skarpt rosa i en härlig kombination. Rena rama tivolikombinationen. Och då menar jag inte "tivoli" i Victoria Skoglunds modesta tolkning (ni som lyssnar på "Röda vita rosen-podden" vet vad jag menar), utan tivoli på riktigt. 

Frågan är vad jag gör med lökarna efter blomning. Ska jag plocka upp dem, sätta om dem i höst och chansa på att de kommer upp nästa vår igen? Jag vet ju uppenbarligen inte vilka sorter det är, men det kan väl absolut vara värt att chansa. Jag kan absolut tänka mig lite tivoli nästa år också. 

På konfirmationskalas i Köpenhamn

Igår kväll var maken och jag bjudna på kalas i Köpenhamn för att fira en fin konfirmand, tillika min guddotter. Vi har det ju så behändigt att vi bara kan hoppa på ett direkttåg från Hässleholm och vara i Danmark en dryg timme senare. Den här gången klev vi av på Nørreport och traskade sedan tio minuter för att komma till Orangeriet, som är en jättefin restaurang i den stora parken som heter Kongens Have. Matsalen är som en enda stor glasveranda med fönster på tre sidor och vackra väggmålningar. En lokal som verkligen föll en trädgårdstant som undertecknad i smaken. 

Konfirmation är verkligen en stor grej i Danmark. Nästan som ett mellanting mellan en studentmottagning och ett bröllop. Den infaller alltid på Store Bededag, som är en dansk helgdag (dock inte längre från och med nästa år), och det gäller visst att vara ute i god tid med bokningarna om man vill få tillgång till en lokal. Konfirmandens far berättade att de hade bokat den här restaurangen redan för TRE år sedan! Det bjöds på trerätters middag, tal, underhållning, öppen bar och dans, och det var verkligen klackarna i taket och härlig stämning hela kvällen. Festen pågick till långt in på småtimmarna, men maken och jag valde att ta sista direkttåget tillbaka till Hässleholm. Jag har nämligen haft konsert med min kör under dagen idag, och det ville jag inte missa. 

Jag får tillstå att jag är lite pömsig idag, men en rejäl sovmorgon hann jag iallafall med i morse. (Med facit i hand var det nog tur att vi inte övernattade i Köpenhamn, för då hade jag nog haft anledning att vara ännu tröttare, hihi!) Ikväll ska jag lägga mig i soffan och titta på dagens begivenheter från London på SVT Play. Konfirmation ena dagen och kungakröning andra dagen. Tänk, vad man får vara med om. 

Besökstid på fönsterkliniken

I eftermiddag var det besökstid på fönsterkliniken. Skämt å sido, jag körde till Folkes Bygg efter jobbet för att diskutera färgval till verandafönstren och pardörrarna. "Doktorn" var snäll och lät mig gå in i verkstan och titta, och där hängde ett av våra fönster slipat och klart på tork efter en första omgång slipgrund. Tre lager linoljefärg ska det bli sen, så man förstår ju att det tar tid innan allt är klart. Men de kommer att bli så friska och fina när behandlingen är klar. 

Färgvalet föll till slut på Vit Gräddton till fönstren och insidan av pardörrarna och Mörk Järnoxidröd till utsidan av dörrarna. Väldigt likt den tidigare färgsättningen, alltså. Här tar vi inte ut svängarna i onödan, hehe!

Sen var besökstiden slut, så jag klappade om våra fönster och dörrar och önskade dem god bättring. Nästa gång vi ses är ni hemma igen. 

Mahonia och gullviva

Nere i köksträdgården växer det mahonia på två ställen. Det är inget jag själv har planterat, men jag uppskattar att den finns där. De taggiga läderartade bladen ser ut lite grann som järnek, men medan den sistnämnda har bär som drar åt rött-orange-gult, så får mahonian blåa bär. Man kan visst göra sylt och gelé av dem, men det har jag aldrig provat. Stora delar av året är buskarna ganska oansenliga, men just nu blommar de i gulaste gult. Riktigt vackert.

Vackert gula är också gullvivorna, som står i rundeln framför köksträdgården. De är gräsmattefynd som jag har flyttat dit. Igår hittade jag en ny liten viva på södersidan, som också ska få flytta hit. När jag ser dem tänker jag alltid på min barndoms favoritbokmärken, som var ett gäng blomsterflickor av olika sort. Jag vill minnas att den med gul klänning var en gullviva. Undrar just var hon är nu? På mina föräldrars vind, kanske? Om det inte var hon som blev söndertuggad av vår hund... Min barndoms enda traumatiska upplevelse, med undantag för den kvällen då min prylhylla åkte i golvet med ett brak med alla mina glas- och porslinsfigurer.

Det var faktiskt en minusgrad när vi vaknade imorse, men det kändes ändå inte riktigt som att det hade hunnit frysa på så värst mycket. Det var nog mest trädgårdsägaren som frös och fick ha rumpvärmen på i bilen...