Bärnstenshalsband, ljung och fönstermålning

Jag började dagen med att hämta mormors bärnstenshalsband, som jag hade lämnat in för att få omträtt på ny pärlsilketråd hos en guldsmed i Kristianstad. Halsbandet är köpt på Markströms i Uppsala 1971, och min mormor fick det på sin 50-årsdag, som inföll lite drygt två månader efter min födelse. Roligt både att det var mormors och att det är från mitt födelseår. Jag tycker det är så vackert, och planen är definitivt att det ska komma till användning. 

När jag ändå var i stan, passade jag på att köra inom Solhaga för att köpa lite nya krukväxter. Jag köpte också femfärgad ljung, som var planterad i skålformade planteringskrukor. Jag köpte dem med baktanke att formen på jordklumpen skulle passa perfekt i mina låga betongkrukor på fot. De är så grunda, så det är inte alltid lätt att plantera i dem. Det visade sig att måttet var perfekt, både på bredden och höjden. 

Det finns så himla mycket ljungsorter nuförtiden. En del är riktigt kitschiga i färgen, och den här sorten är kanske lite på gränsen, men jag tycker faktiskt att den är riktigt läcker. Jag köpte mer traditionell mörkrosa ljung också, som ska få bo i stenurnan på framsidan så småningom. 

Sen köpte jag med mig en speedheater (fast av ett betydligt billigare märke än jag först tänkte) på Jula och körde hem och skrapade och slipade ett av de två fönstren på norrsidan plus fönsterkarm utvändigt. Nu är allt målat ett varv med linoljefärg: Vit gräddton på själva fönsterramen och röd järnoxid på karm och fönsterbleck. Det blev fräscht och hyfsat täckande direkt, men det ska givetvis målas ett par gånger till.  Jag måste måla det andra fönstret också, men jag känner mig nöjd med att ha kommit halvvägs idag. Bilder kommer säkert en annan dag.

Bukett, gräsklippning och helgplaner

Idag körde jag hemmakontor till halv fyra. Sen tog det tvärstopp i hjärnan, så jag stämplade ut och begav mig ner till byns finaste lilla blomsteraffär för upphämtning av födelsedagsbukett nummer två. Jag har pausat min "prenumeration" ett par veckor, men idag kände jag att det här var precis vad jag behövde för att kicka igång helgkänslan. Oj, sicken bukett jag fick!

Vad är den här vita blomman för spännande sort? Som en korsning av en hyacint och en ananas, hihi!

Sen drog jag ut min kompis gräsklipparen. Vi behövde luftas båda två, efter att ha suttit instängda hela veckan. Jag inomhus på jobbet, och den stackars klipparen i en ångande sensommarvarm lada. Fast först fick jag plocka upp en massa fallfrukt, som låg och drällde på gräset. Det finns nästan inget som luktar så äckligt som överjästa mosiga päron som ligger i solen och ruttnar... 

Jag tittar på min ljuvliga bukett och tänker att jag absolut måste så lite solrosor nästa år. Sådana där nätta och fina och lite buskiga sorter, som kommer i ljuvligt glassiga färger, och som man kan plocka in och sätta i vas. 

Imorgon ska jag köra in till Kristianstad och hämta mormors bärnstenshalsband, som jag har lämnat in för trådbyte hos en juvelerare. Sen blir det kanske äntligen tid för lite fönstermålning på norrsidan, så här innan sommaren tar slut. Två av de fyra fönstren renoverades ju redan förra hösten och målades med linoljefärg efter alla konstens regler, men de andra två hoppade vi över då. Kontrasten är ganska stor, om man säger så. Jag är lite sugen på att köpa en sådan där speedheater av kobramodell för att underlätta borttagningen av den gamla färgen (som inte är linolja), så det kanske jag passar på att kika efter när jag ändå är i stan. Jag vet att de kostar en slant, men det kan det ju nästan vara värt för att slippa krångla. Det lär ju dessutom bli fler fönster som ska målas i framtiden. 

Spontan hamburgare och grimaserande flicka

Maken och jag fick lite feeling i det tropiska kvällsvädret och körde en spontan runda till Hässleholm för att äta kvällsmat på Bishop's Arms. Det blev hamburgare med både bröd och pommes, och det var ju kanske dumt, men det smakade inte dumt alls. (Ja, ni förstår vad jag menar.) Nu blev det inte något längre svirande, för det är ju trots allt en vanlig vardagkväll, men ibland är det skönt att bara göra vad som faller en in. Bara för att man kan. 

För övrigt tror jag faktiskt att Sveriges fulaste staty står i Hässleholm. Den är nästan i paritet med den där gräsliga men hysteriskt roliga statyn av Cristiano Ronaldo, om ni vet vilken jag menar. (Annars kan ni googla det, om ni vill få er ett gott skratt.) Fast skillnaden här är att den i Hässleholm nog är gjord för att vara ful med flit, för verket heter "Grimaserande flicka". Så sent som i juli skrev Norra Skånes Tidning att statyn hade blivit stulen, för hon var plötsligt borta en morgon. Sen visade det sig dock att hon bara var inne på reparation. En kul historia, ändå. 

Tjejnyår?

Det har varit en bra bit över 20 grader på termometern idag, men ändå känns det som höst i luften. Jag har fleecetröja på mig när jag kör till jobbet om morgnarna, och det är faktiskt riktigt mysigt. Man kan väl ändå få lov ta ordet höst i sin mun nu? Det är ju inte direkt en svordom, även om det onekligen verkar provocera ganska många som fortfarande vill tänka att det är sommar. 

Den här veckan har jag hört begreppet "tjejnyår" diskuteras flera gånger, både i gammelmedia och på sociala medier. Det handlar om den nystart som många tjejer känner så här års. Det fixas nya kläder, nya frisyrer, nya matvanor, nya träningsvanor, nya planer inför den nya terminen. Själv betraktar jag mest den här tiden på året som en avslutning på något. Som en nyårsdag då festen är över och jag ligger i sunkiga mysbrallor i soffan med håret på ända, äter sega ostkrokar och tittar på "Ivanhoe" för sjuttielfte gången. Och vet ni vad, det är faktiskt riktigt skönt. Eller så är det bara ett tecken på att jag är mer tant än tjej numera, hihi!

Gardiner, mirabeller och trädgårdsblommor

I fullt dagsljus konstaterar jag att jag fortfarande är vansinnigt nöjd med mina omsydda loppisgardiner. Färgskalan passar verkligen jättebra ihop med den gröna färgen på luckorna, och jag njuter av att det känns mer ombonat i köket med lite mer färg i fönstren. Det blir mysigt i höst. Men mest är jag fortfarande odrägligt mallig över att jag överlevde min lördagsdejt med symaskinen.

Jag får ändå komma med en liten bekännelse. Jag tyckte att kappan i det mindre fönstret ovanför diskbänken blev lite för rynkig när den kom på plats, så trots att jag hade varit duktig och fållat sidorna tog jag helt sonika fram en sax och klippte av kappan 15 centimeter på bredden. Sen orkade jag naturligtvis inte fålla om sidan jag hade klippt av. "Det gör jag en annan gång," tänkte jag. Precis som om det kommer att hända... Å andra sidan var jag lite klyftig för en gångs skull och klippte på sidan som vetter in mot snedskåpet, så det är nog inget man tänker på i första taget. 

I söndags eftermiddag fick jag ännu mer feeling för gult och tog fram min lilla gula Upsala Ekeby-vas (loppisfynd från Älmhult). Sen traskade jag ut i trädgården och saxade mig en knippe blommor att stoppa i den och ställa på köksbordet. Det blev en riktig karamellpåse med alla tänkbara färger. Härligt!

Maken plockade en hel skål röda mirabeller att ta med till jobbet, men jag hann fota härligheten först. Vi har verkligen mängder av mirabeller i år, både gula och röda. Fast jag är himla dålig på att äta dem. Antingen är de för hårda och sura, eller så är de mosigt övermogna och lite smaklösa, tycker jag. Vanliga plommon är godare.

Det är mängder av prylar på hyllor och väggar i köket, och ändå känns det som huset mest spartanska rum, hihi! Jag är fortfarande lite varsam med vad jag spikar upp på pärlsponten, och på något sätt gillar jag känslan av att det finns utrymme för loppisfynd som jag inte har hittat än. För vem vill egentligen bli helt klar i sitt hus? Inte jag iallafall. Vad ska man göra då?

Ikväll stundar genombläddring av den nya Gudrun Sjödén-katalogen, inmundigandet av en pinnglass med päronsmak, samt en välbehövlig hårtvätt. Ja, precis i den ordningen tror jag bestämt. Trevlig tisdagkväll!

En klurig liten filur

"Vi måste flytta på Hilda," sa jag till maken så sent som för någon vecka sedan. "Nu syns hon ju inte alls." Vår charmiga lilla garden gargoyle satt nämligen helt gömd bakom ett hav av ormbunkar, som har växt sig maffigt höga under sommarens myckna regnande. 

Men så när vi kom ut från bastun i fredags, satt hon plötsligt där och kikade fram mellan ormbunkarna. Bladen hade förts åt sidan som gardiner. Säkert av henne själv. En sådan klurig liten filur. 

Trädgårdsdag på Bäckaskog

Trädgårdsdag på Bäckaskogs slott har blivit något av en sensommartradition, och även om det duggregnade lätt på förmiddagen så bestämde jag mig för att åka dit en sväng. Det är bara lite drygt 3 mil hemifrån, så man kan tänka att det inte behöver bli en heldagsutflykt om man inte vill. Jag åkte ensam i år, och då kan man verkligen styra över tiden själv. 

Det såg ganska tomt ut när jag kom in på slottsgården strax före 11-snåret, men på sidogräsplanen där mässan alltid äger rum var det betydligt fler besökare. Jag strosade runt i en timme och tittade på växter, höstlökar, trädgårdsdekorationer, frukt och grönsaker. Karl-Fredrik var där och blev intervjuad på scenen, men jag lyssnade mest i förbifarten. 

På en upphängd papperslapp hade någon skrivit ner ett persiskt ordspråk med tuschpenna. Kloka ord, eller hur? 

Jag köpte eterneller, två rostiga smidesdekorationer på pinne och en vacker ljungplanta av en sort som heter 'Erica'. Att köpa den första ljungplantan bär mig alltid emot lite varje år, för då har man verkligen kapitulerat inför det faktum att hösten står för dörren. Men det gör den ju faktiskt, även om den inte riktigt har knackat på än. Den här rosa sorten är ändå en fin kompromiss, tycker jag. Den är trots allt inte så höstig i utseendet. 

Till lunch blev det en nygrillad korv med bröd, som jag intog samtidigt som jag strosade ner mot sjön. På en udde hänger det en gunga i ett träd, och jag tycker att det ser så otroligt härligt ut. Man kan sitta i den och gunga rakt ut över vattnet. Förra året var det mängder av folk här, men idag var det bara jag. Så rofyllt och stilla. 

I valven i den terracottafärgade muren byts konstverken ut med jämna mellanrum. I år är det halvkroppar som är bemålade med ormbunkar eller något slags djungelmotiv. Jag missade helt att kolla vilken konstnär som ligger bakom dem, men det såg väldigt läckert ut. 

Sen traskade jag tillbaka mot bilen och körde hem, och vid 13-snåret var jag hemma igen. En lagom lång söndagsutflykt alltså, och när jag kom hem kändes det som att jag hade hela söndagen kvar. Skönt. 

Rutiga köksgardiner

Jag bjuder på en halvdunkel kvällsbild i glödlampsljus från köket, där det hänger rutiga gardinkappor sedan några timmar tillbaka. Under eftermiddagen har jag suttit där vid köksbordet och svurit över undertråd och raksöm. Det där med sömnad är verkligen inte min forte, men för en gångs skull var jag faktiskt riktigt tålmodig och lade tid på att fålla kanter ordentligt. Ingen fuskfåll med strykjärnet den här gången, alltså. Undrens tid är visst inte förbi. 

 

Till slut var allt klart, och resultatet blev faktiskt bättre än jag trodde. Jag var lite osäker på tyget (loppisfyndat), men det passar ju riktigt bra Det blir ombonat till höst, och för en kostnad av 56 kronor kan man verkligen inte klaga. Vettigare bilder får jag bjuda på en annan dag, när dagsljuset är lite bättre. 

Historien om ett väggskåp

Det ploppade upp ett sådant där minne på Facebook, som visade en bild på vad som hände idag för 9 år sedan. Då hade vi varit på auktion av ett dödsbo i ett hus här hemma i byn, och jag kom hem med ett gammalt köksskåp. Jag hade spanat in det redan under visningen och kände att jag verkligen ville ha det, och vi hade bäravstånd hem, så inropet skedde utan minsta tvekan. Jag vill minnas att jag gav 400 kronor för det, och det kan man ju tycka är dyrt för ett skruttigt gammalt skåp. Men visst såg man redan då att det hade potential? Jag tycker att det var ett riktigt fynd. 

Jag lämnade in dörren till en glasmästare, som satte in glas i de tomma "speglarna", och sen målade jag hela utsidan av skåpet i en mjuk gräddvit nyans. Hade jag gjort det idag hade jag nog kostat på mig lite extra tid och målat med linoljefärg, men den gången var jag otålig på resultatet och använde chalk paint. Ytan blev iallafall matt och fin och ser lite gammaldags ut. Skåpet hamnade sedan på väggen i gröna rummet, där det blev ett alldeles lagom stort vitrinskåp. 

Insidan behöll jag precis som den var, och det är jag glad för. Jag älskar det trärena bakstycket av pärlspont och de tjocka fläckiga trähyllorna, som bär spår av tidigare liv. Med åren har det nästan blivit som ett tittskåp, där jag ändrar om lite då och då, men på de två översta hyllorna bor glas och danska finservisen permanent. 

Ett tag hade jag roliga loppisfynd i skåpet. Små tjocka munkar, en grön gumma och en godisgömma i form av en kanin, och så mängder av loppistallrikar. 

I skrivande stund kör jag på en mer rustik look, med gamla lerfat och allmogesträskålar. 

På insidan av dörren anar man att det nog har suttit ett nät eller ett tyg där tidigare. Uppe på skåpet står min samling av loppisfyndad celadongrön Upsala Ekeby-keramik. 

Och till jul får mormors tyska tomtar trona högst upp på skåpet. Imorgon är det faktiskt bara fyra månader till julafton, så snart står de där igen. (Förlåt! Jag tramsar mig bara lite. Alltid retar det någon, hihi!)

Grattis på vårt 9-årsjubileum, lilla skåp. Du var ett särdeles bra auktionsköp, får jag säga. Du lär alldeles säkert få sitta kvar där du sitter. Om inte annat för att det kommer att bli ett smärre helvete att få ut alla skruvar, som jag har dragit rakt in i väggen...

Avbockade sommarprojekt

Ofta är man ju mest besviken över allt man inte hann göra under semestern, men i år känner jag mig så nöjd med sommarens projekt. Två rätt så stora sådana kan bockas av från att-göra-listan, och det får man väl ändå glädjas åt. Här kommer en liten summering: 

Ett av projekten var att gräva om planteringen runt snäckdammen, för mer eller mindre allt som fanns där hade blivit uppätet av kirskål och annat mög. Jag gjorde ett rejält omtag och grävde bort rubb och stubb. En och annan planta gick att rädda, men det mesta gapade jordigt och tomt när jag var klar. Jordförbättring stod definitivt också på schemat.

Jag terrasserade på två ställen med rabattkant i trä på rulle, bad maken baxa dit några mossiga stenar och spenderade sen halva semesterkassan på nya växter. Det blev så himla fint, och jag drar en lättnadens suck över att jag faktiskt tog tag i det. Nu gäller det bara att hålla efter det. Till våren är det baske mig jag som rensar ogräs så snart marken har tinat upp. För kirskålen kommer alldeles säkert krypande igen. "Som ett paket på posten" sa man ju förr, men vi kan nog enas om att det inte direkt är någon användbar liknelse längre. Jag ska skriva till till SAOL-redaktionen och föreslå en språkändring: "Som kirskål i rabatten."

Projekt nummer två blev att äntligen få upp det där planket i köksträdgården, som jag har tjatat om här på bloggen i flera år. I alla trädgårdar måste man få ha en fulhörna, och min är definitivt här, men det är ju inte direkt något som man vill skylta med. 

Men nu vill man ju nästan det, för sedan planket kom på plats har det blivit riktigt prydligt här. Ja, det är rentav så att jag gör mig små ärenden hit i tid och otid för att hämta och lämna saker. Den stora skräphögen (en biologisk sådan) är fortfarande inte urgrävd och upprensad, men nu ser man det ju iallafall inte på samma sätt. Det får bli ett eget projekt. 

Två stora trädgårdsprojekt att bocka av på att-göra-listan, alltså. Det känns alldeles förträffligt. Ja, det är nästan så att man har fått lite blodad tand. Hinner man med ytterligare ett projekt innan säsongen är slut, tro? Vi får väl se hur det blir med det. 

Sugen på lite nytt

Efter tvätten har jag inte fått upp köksgardinerna i köket än. Först måste jag stryka dem, och på några ställen har fuskfållbandet (ni vet sådant där man stryker på) lossnat lite och behöver fästas tillbaka igen. Konstigt vad sådana där enkla småprojekt tar emot ibland. Å andra sidan är jag lite sugen på att äntligen sy gardiner av det där tyget jag köpte på Erikshjälpen i Malmö för hundra år sedan. (Nåväl, två år sen iallafall.) Vore det ändå inte mysigt med lite murrigare färger än vitt till hösten? En och annan raksöm borde jag ju klara av. Eller så kan jag köpa mer fuskfållband och stryka på. 

Dessutom är jag sugen på att ändra om lite i smatten. Jag vill prova att vrida om hyllplanen en kvarts varv och sätta dem på samma vägg som kylskåpet, så att de kommer rakt ovanför det lilla hörnbordet istället för att hamna på kortsidan av det. Fast då får jag korta av hyllorna lite. Kanske ha fina träkonsoller och sätta in ett hyllplan till. Inte för att det inte är fint som det är, utan för att jag är sugen på något nytt. 

Vill man inte alltid ha lite förändring hemma den här tiden på året? I mitt fall slår det aldrig fel. Kanske är det dags för ett eller annat inomhusprojekt till helgen. Vi får väl se om jag kommer på bättre tankar. 

Petuniorna skärper sig

Om man vill att ens sommarblommor ska bli riktigt fina, så ska man skriva illa om dem på bloggen. För ett par veckor sedan utnämnde jag tvillingsporren till sommarens bäst i test-blomma och sågade mina kladdiga petunior vid fotknölarna, och det där måste de sistnämnda ha läst, för sedan dess har de skärpt sig å det grövsta. Nu visar de sig minsann från sin allra finaste sida. 

Den småblommiga varianten 'Million bells' är trevligast, tycker jag. De större petuniorna får man plocka och plocka, och så blir de så himla "geggiga" när det regnar, vilket det trots allt har gjort ganska ofta i sommar. De är så fula, så de får inte vara med på bild idag. Men om de läser det här inlägget, så kanske de också skärper till sig, hihi!

Idag avslutar jag med att sända en tacksamhetens tanke till nyligen bortgångna Stefan Mählqvist, som var programledare för TV-programmet "Boktipset" mellan 1976 och 1989. Det var ett program som tog barnlitteratur på allvar, och som lockade oss barn till läsning helt utan pekpinnar och pretentioner. Jag tittade med stort nöje, trots att jag hade nått myndig ålder när det slutade sändas. Och visst minns ni som var med då signaturmelodin? Ni-na-ni-na-ni-nanna-na-ni-nanna-na-ni-na... 

Blommande rhododendron

Helt plötsligt blommar två av de tre rhododendronbuskarna som jag flyttade från pallkragarna tidigare i sommar. Blomning i augusti! Förvisso med väldigt små blommor, men iallafall. Jag blev helt paff när jag upptäckte det, för det har jag inte upplevt förr. 

Först tänkte jag att buskarna kanske blommar för att de tror att de håller på att dö, men när jag googlar det så ser jag att det tydligen inte är helt ovanligt med en andra blomning på hösten för just den sorten jag har: 'Cunningham's white'. Huruvida blomningen nu kommer att påverka blomningen i vår vet jag faktiskt inte. Det får jag utvärdera till våren.

För övrigt var det bara 7 grader varmt ute när vi vaknade imorse. Huuu... Sen steg temperaturen i och för sig till en bit över 20 grader under dagen, men det känns onekligen som att det är annorlunda luft i omlopp nu än vad det var för ett par veckor sedan. Man ska inte ropa höst i onödan, men nog är det tur att man kan dra på rumpvärmen i bilen.

Ännu en trädgårdsdag

Jag har varit ute i trädgården och grejat mest hela dagen idag också. Jag höll mig längs grusgångarna nere runt bastustugan, där jag friserade murgröna, klippte in perukbusken, planterade om lite och grejade med allmänt sensommarunderhåll både här och där. 

I en korg vid den röda bänken hade jag ett stort buxbomklot, som jag köpte på rea förra hösten. Det är i och för sig trevligt med buxbom i krukor som man kan flytta runt, men det börjar gulna och se ledset ut, så jag grävde ner det i riktig jord. Hoppas att det tar sig.

Längre in på den här sidan grusgången ligger det ett ganska stort område under presenning, som ni kanske minns. Jag är onekligen lite sugen på att börja gräva ut där, men idag började jag med att rensa upp området som redan är planterat. Jag slarvade lite med vårstädningen, och under sommaren har det växt upp ganska mycket ogräs mellan plantorna. Det gäller att försöka täcka jorden lite mer. Redan förra året satte jag flera plantor benved som marktäckare i framkant här, och idag flyttade jag över ytterligare några från en annan rabatt. De två vidjehortensiorna av sorten 'Annabelle' planterade jag i höstas. De har varit jättefina de senaste veckorna, men nu börjar blommorna vissna och se lite tråkiga ut. Den ljuvligt ärgade kopparkitteln är ett gammalt loppisfynd, som har stått på flera olika ställen i trädgården genom åren. Nu får den stå här ett tag. 

Och vips så var klockan 17:30 och det var dags att pallra sig in. Så härligt med två heldagar i trädgården. Nu har jag tankat energi för en ny inomhusvecka på jobbet. Kanske är det tur att jag får gå dit imorgon, så att min stackars kropp får vila lite, hihi!

Loppisrunda och trädgårdspyssel

Det var ett bra tag sedan jag besökte de två välgörenhetsloppisarna som finns här hemma i byn, så jag tog mig en liten runda efter frukost idag. Jag hittade en tavla som jag gillade motivet på: En kock, som sitter på en grön stol och ser trött ut. Jag tänkte att den kunde vara kul att ha i köket, fast den är lite för stor för att hitta sin plats där. Kanske skär jag ner passepartouten och sätter bilden i en annan ram. Kanske åker den raka vägen tillbaka till loppisen. 

Vi har haft en alldeles lagom varm sommardag idag, så jag passade på att dra ut min kompis gräsklipparen och ta en runda efter lunch. Jag tröttnar aldrig på känslan av hur prydligt allt ser ut direkt efteråt.

Uppe på gräsmattan framför huset har jag två små hortensior med murgröna som marktäckare. Där hade det nästlat sig in stora tovor av höga grässtrån, och jag har gått och tänkt hela sommaren att jag borde rensa bort dem. Idag blev det äntligen av, och det tog mig hur lång tid som helst att få bort allt.  

Jag köpte tre plantor av samma hortensiasort på en rea-på-rean för flera år sedan, men eftersom det var ett (av många) spontanköp hade jag ingen plan för dem när jag kom hem. Två av dem grävde jag helt sonika ner i gräsmattan, med baktanken att jag skulle flytta dem till en annan plats så småningom. Det har naturligtvis inte blivit av. Jag kommer inte ens ihåg vad sorten heter, men blommorna har ett ganska modest utseende i förhållande till andra sorter jag har här hemma. 

Den tredje plantan satte jag i det skuggigare området i buskaget längs söderkanten, och den har växt till sig rejält genom åren och blivit nästan tre gånger så stor som sina kompisar. Den gör sig faktiskt riktigt fint i ett mer naturligt sammanhang. Det blir kanske så att de andra två får flytta in i skuggan också. 

Loppisrunda och trädgårdspyssel, - är inte det en ultimat lördag så säg? Så trevligt att jag nästan känner för att köra en favorit i repris imorgon. 

*Edit: Jag letade bakåt i bloggen och hittade att hortensiorna heter 'Wim's Red'. Så nu vet vi det. 

Torsdagslycka och fredagskänsla

Höjden av torsdagslycka är att få en försenad födelsedagsbukett från sin snälla granne. Fråga mig, för det är precis vad som hände mig igår kväll. Oj, så mycket ljuvligt i denna bukett. Allt odlat av henne själv. Ja, ni förstår ju också varför jag har lagt ner det där med egensådd för länge sedan, när jag har ett fullblodsproffs på så nära håll. Rosenskärorna i mina pallkragar kommer från samma källa. Tusen tack, J! Du är fantastisk. 

Mindre fantastiskt var det att inse hur sjabbiga gardinerna i köket hade blivit. I synnerhet kappan som hänger i det lilla fönstret snett bredvid spisen. Dammig och flottig till max, och så lite spindelväv på det. När blev de tvättade sist? Har de ens blivit tvättade sedan jag satte upp dem?  Usch och fy...  Jag törs inte tänka på det. Nu har de iallafall åkt rakt ner i tvättmaskinen. 

Nu väntar en helt oplanerad helg runt hörnet. Så himla skönt det ska bli. Fredagskänslan är total. Det har förvisso bara gått två veckor sedan vi hade semester, men det känns som en hel evighet sedan. Jag vill nog mest bara gå hemma och pyssla tror jag, men vi får se vad som händer.

'Otto's Thrill' och sinnesslött scrollande

Goodness gracious me, så varmt och kvalmigt det är ikväll. Ett tag såg det ut att kunna dra ihop sig till åska, men det "bidde" ingenting av det. Det enda jag orkar göra är att ligga raklång ovanpå täcket i sängen och scrolla sinnesslöa reels på Instagram. Den enda hjärnverksamheten kvällen har lyckats alstra är en insikt om att den dasslocksstora dahlian i köksträdgården inte alls är någon variant av 'Café au lait', som jag kan ha skrivit häromdagen, utan en 'Otto's Thrill'. Att blommorna är dasslocksstora är verkligen ingen överdrift. 

Nu återgår jag till mitt sinnesslöa scrollande. Kanske unnar jag mig ett glas iskall alkoholfri päroncider också. Det är ju ändå fredag imorgon.