Septembers sista timmar

Septembers sista skälvande timmar är regniga och gråa, men vad gör väl det. Eftersom det är torsdag har jag haft fredagskänsla på jobbet hela dagen. Imorgon är det ju en av veckans (för mig) två lördagar igen. Veckorna lägger sommaren bakom sig med rekordfart nu, och jag fnissar lite åt hur förvånad man blir över att hösten kom så snabbt, fast det är precis samma visa varje år. Jag känner hur jag går ner i varv och vill mest bara vara hemma och tända ljus och mysa i mörkret. Så då gör jag det. 

I det ena fönstret på glasverandan står ljusstaken med smederna på. Den hade nog inte lockat så många spekulanter på loppisen där jag hittade den, för den kostade nästan ingenting. Jag hade nog också gått förbi den, om det inte vore för det faktum att vi bor i en gammal smedsbostad. Nu är den ett av mina käraste loppisfynd. Undrar varifrån den kommer?

I ett annat fönster står det ett glas med palettbladsticklingar, som jag fick av min mamma förra helgen. Jag har läst att det faktiskt fungerar att ta sticklingar när som helst på året, fast idealiskt sett skulle man nog ha gjort det innan hösten kom. Men går det så går det. Och går det, så är det mitt livs första palettblad. Jag har nämligen inte riktigt fallit för trenden tidigare. Kanske blir jag omvänd nu. 

Som ett mosigt geléhallon

Under pandemitiden har jag varit stillasittande vid min dator nästan hela arbetsdagarna, och det har onekligen tagit ut sin rätt på kroppen. I synnerhet på armar, axlar och rygg, där musklerna är stela och spända som fiolsträngar. Efter jobbet idag hade jag bokat in tid för massage hos en duktig kvinnlig massör som jag har gått till tidigare. Min gud så skönt det var! Tur att ingen ser hur man ser ut, där man ligger med ansiktet neråt i det där hålet och dreglar, hihi! 

Efteråt kände jag mig som ett mosigt geléhallon i både kropp och knopp, och jag kunde knappt hålla mig upprätt på benen när jag gick tillbaka till bilen för att köra hem. Snacka om total avslappning. Jag har bestämt att jag ska unna mig och min stela rygg denna välgörande procedur en gång i månaden nu, så som jag brukade göra för några år sedan. Jag längtar redan till nästa gång.

Fortfarande nöjd

Nu har det gått tre och ett halvt år sedan vi renoverade vårt lilla badrum, och varje gång jag är här inne känner jag mig fortfarande så himla nöjd med hur det blev. Det känns fortfarande nytt, och det är fortfarande besynnerlig tillfredsställande att städa här inne. Det där sistnämnda beror med största sannolikhet att alla ytor är extremt lättstädade och att rummet verkligen är litet. Det är nästintill omöjligt att fotografera inifrån om man inte är akrobat och kan böja sig baklänges eller lägga sig som en kanelbulle på golvet, hihi!

Vi ångrar inga val som vi gjorde här inne, utan är glada över att vi gjorde det hyfsat enkelt och "okrusidulligt" med tidlöst vitt kakel på väggarna, schackrutigt golv i två gråa nyanser, en enkel glasskiva med duschstång in mot duschhörnan och lättbetongglas i fönsternischen. Allt är verkligen enkelt att hålla rent, och duschdraperiet går ju faktiskt att slänga in i tvättmaskinen, eller att byta till ett helt nytt för den delen.

Badrummets enda förvaring är ett pottskåp med ett gammalt franskt display-skåp ställt ovanpå. Det räcker gott och väl för sådant man vill ha nära till hands dagligdags, som kosmetika, hudvård, hårgrejer, tvättlappar och medicinlåda. Rena handdukar förvarar vi i ett skåp i tvättstugan och i golvskåpet nere i bastustugan. 

En bonus är golvvärmen, som man gärna vilar sina kalla fötter på. Ibland gör man sig små ärenden in hit just enkom för det. Jag ska nog gå och göra det nu, faktiskt. 

På utsidan av verandan

När jag ändå höll på att pynta igår, så passade jag på att snygga till lite på verandatrappan också. Mårbackapelargon och körsbärsträd blev utbytta mot kärleksört, ljung och silvrig njurvinda, samt ett litet gäng färgglada pumpor. Vi använder inte den här dörren under den här tiden på året, så trappan blir ett utmärkt ställe att ställa krukor på istället. (Det blev mycket "ställ" där, hihi!)

Nu är det tretton år sedan vi målade om fönstren och träpartierna på glasverandan, och det börjar verkligen bli dags att göra om det. Den här delen av huset är väldigt utsatt för väder och vind från tre håll, och framsidan har sol snett på sig större delen av dagarna, så allt som är målat blir väldigt solblekt. I år har vi iallafall sett till att taket håller tätt. Skönt det. 

Årets coolaste loppisfynd står kvar på exakt samma ställe framför huset som det hamnade på efter att ha lastats ur skåpbilen. Själva underredet är så attans tungt att man absolut inte vill flytta det i onödan, så det får stå där det står tills vi (jag) kommer på var det egentligen ska stå. Sommarens nejlikor har bytts ut mot ljung och grön mossa som jag hittade i en påse i ladan. 

För övrigt köpte jag ett helt flak ljung för 8,50 styck när jag körde förbi EKO-hallen häromdagen. Min plan när jag stod där i affären var att de skulle fylla ut billigt och bra i den gamla träskottkärran på framsidan. Inte förrän jag kom hem kom jag på att jag kastade den där skottkärran på tippen för ett par månader sedan. Man blir visst mossig efter 50...

Årstidsaltaret i höstskrud

Jodå, det blev ännu en dag med härlig höstsol. Jag låg förvisso och drog mig ganska länge på morgonen, men från 11 och framåt var jag ute och smågrejade i flera timmar. Det där med höststädning var jag inte sugen på alls, så jag började min vana trogen med det roliga: Att höstpynta på hörnan mellan huset och ladan. Jag hade redan ljung och pumpor hemma, så det var bara att sätta igång. 

Jag tänkte att jag skulle vara lite mer återhållsam och stylish den här gången, men sen öppnade jag förrådet på sidan av ladan och återföll i min vanliga more is more-filosofi. Det där med att vara sparsmakad är inget för en riktig skrotfia som jag. Hela ladan är ju dessutom full av gammalt mög, som jag kan släpa ut och använda. Idag försökte jag ändå bli av med lite bråte till grannen, men hon var smart nog att inte nappa på det. 

Det här bordet står ute året runt och ändrar dekorationer alltefter säsong. Man skulle nästan kunna kalla det för mitt lilla årstidsaltare. Jag kom på att jag ju numera har fina rostiga årstidsskyltar från Rörbäckens trädgård, så jag hängde upp "Höst"-skylten i det gamla stallfönstret. Bra ändå med skylt, om nu någon skulle undra vilket årstidstema det är jag har försökt skapa, hihi!

Vit pumpa och grön höstväxt i grå kruka från Bergs Potter. Just den hörnan ser ju faktiskt lite stylish ut ändå, hihi! 

Det lilla körsbärsträdet i zinktunnan stod på framsidan tidigare och är egentligen på väg ner till köksträdgården, där det ska grävas ner på vinterförvaring. Så länge löven sitter kvar på grenarna kan det få stå här vid bordet. Jag hoppas på lite sprakande höstfärg. Pumporna i terracotta hittade jag på en lokal loppis häromåret. Bra ändå att kunna återanvända samma varje år.

De gamla badkarsfötterna och symaskinsbordet kommer från skroten här i byn, som är rena rama guldgruvan för skrotsamlare som jag. Nu försöker jag undvika att åka dit, för jag vet att jag alltid kommer hem med något nytt fynd. En låda med fallfrukt gör sig fint mot allt det rostiga och mjukar upp allt det hårda.

Vit klockljung i korg och mörkrosa vanlig ljung i en gammal verktygslåda. Båda sorterna är köpta till billigast möjliga pris på Jem & Fix och på Ekohallen. Många ljungsorter är ju faktiskt perenna, men jag har aldrig lyckats hålla plantorna i liv, eftersom de ofta blir kvar i sina krukor hela vintern. 

En minikryssboll åkte upp i en kruka i ampeln som hänger i hängrännan på hörnet vid ladan. Spindelnät har vi överallt för jämnan, men det känns som om det har varit ovanligt mycket spindlar i år. Inte så mysigt. Jag bekänner att jag dammsög upp mängder av både spindlar och spindelnät i tvättstugan häromveckan. Kanske inte så snällt, men vad ska man göra? Sedan slängde jag dammsugarpåsen i soptunnan, så nu har de små liven säkert krypit ur både påsen och tunnan och flyttat tillbaka in i källaren igen...

Hur det där kunde ta flera timmar kan man ju undra, men jag småfixade med lite annat också, som att dra ogräs ur gruset och att börja flytta in lite lös bråte i ladan. Jag lyssnar alltid på poddar i hörlurar när jag går där och drar.  Idag blev det både Röda vita rosen, Billgren-Wood och två avsnitt P3 Dokumentär. Det är så himla trivsamt med "prat-radio", tycker jag. Nu har jag laddat om mina batterier och är redo för måndag.

Dygn i Karlskrona

Jag har hängt med mina föräldrar i Karlskrona det senaste dygnet. Där har det varit en otroligt skön höstdag idag, med sol, blå himmel och temperaturer som lockade till en liten promenad på stan. Karlskrona finns ju faktiskt med på UNESCO:s lista över världsarv, och ett tag lanserades Stortorget (på bilden) som ett av norra Europas största torg. Det kontrollmättes dock av en karlskronit (karlskronabo) efter konstens alla regler år 2012, och då visade det sig inte ens kvala in på 20-i-topp-listan, hihi! Men fint är det iallafall. 

Jag slank in på en fotoutställning i Trefaldighetskyrkan, som är torgets andra kyrka utöver Fredrikskyrkan på bilden här ovanför. Där pågår just nu fotoutställningen We have a dream med bilder av Albert Wiking, som premiärvisades redan 2016 på Fotografiska i Stockholm och som har vandrat runt på olika ställen i Sverige sedan dess. Temat för utställningen är mod, medmänsklighet och människans rättigheter, och den röda tråden mellan människorna på bilderna är att de är människor som inte är rädda för att gå mot strömmen och stå upp för sina värderingar. Greta Thunberg platsar självklart där... 

... men har gott sällskap av både kända och okända människor från både Sverige och övriga världen. Jag älskar svartvita porträttbilder, och Albert Wiking kan verkligen sitt hantverk. En av mina favoritbilder i utställningen var det här starka porträttet av den kinesiske konstnären och politiska aktivisten Ai Weiwei. Några fler av utställningens bilder hittar ni här: www.wehaveadream.se

Redan igår trollade (bokstavligt talat) min kluriga pappa fram en ask med mina absoluta favoritpraliner, som är handgjorda av en kvinna i Karlskrona. Choklad blir inte vackrare eller godare än så här! Ny sort är pralinen som ser ut som en kanelbulle, vilket är precis vad den smakar som också. Riktigt mumsig!

Ikväll är jag hemma i stugan igen. Jag håller tummarna för att det blir en lika ljuvlig höstdag imorgon, så att jag kan stöka runt lite i trädgården. Jag har tulpan- och narcisslökar som ska ner i jorden, och så vill jag pynta med pumpor och ljung lite här och där. Resten av dagen ska jag ligga på soffan och äta chokladpraliner, hihi!

Superduperlyxig brödrost

Det tycks inte finnas någon hejd på hur firad man kan bli när man fyller 50. Jag blir nästan smått generad när jag tänker på det. Det känns som om jag har firat tre månader i rad, och det har jag nog faktiskt också. Redan i juli blev jag uppvaktad av min faster och kusin och vänner från Madrid. De hade tänkt ut att jag skulle få en superduperlyxig brödrost i cremefärgad retromodell från Smeg, och efter en ganska lång leveransväntan, så dök brödrosten äntligen upp för avhämtning på posten häromdagen. Oj, så fin!

Jag har aldrig sett en brödrost med tillbehör förut, men det har den här. Med toastgaller i metall som man stoppar ner i brödrosten kan man göra fyllda toast, och med hjälp av ett litet rack som placeras ovanpå kan man värma upp bullar, croissanter och bröd så att det blir som nybakat. Bullvärmaren testade jag omedelbart och bums, och det var baske mig inte dumt. Mycket bättre än att värma bullar i micron. Man slipper den svampiga konsistensen som micrade bakverk ofta får, och bullen stelnar inte när den svalnar. Tänk, det finns grejer som man inte ens visste att man behövde, hihi! 

Att brödrosten dessutom passar förträffligt bra i vårt nyrenoverade kök behöver jag nog inte ens säga. Men det hade givarna givetvis redan listat ut!

 

Stormy weather

Under eftermiddagen och kvällen har blåsten tilltagit över Skåne. Tunga regndroppar slår mot plåttaket på Solhäll, och vindbyarna tar tag i trädkronorna och får dem att vaja betänkligt i sidled. Från köksfönstret ser jag hur ett par zinkhinkar med dahlior har blåst omkull, men det känns varken lockande eller lönt att gå ut och resa upp dem. Det får bli imorgon, när regnet har avtagit och vinden har mojnat. Istället tänder jag höstens första brasa i den öppna spisen och njuter av både värmen, det sprakande ljudet och doften av höst. Så mysigt!

Dagens inlägg avslutar jag med ett litet TV-tips: "Mitt barn blev skolskjutare" på SVT Play. Det otroligt tunga ämnet hanteras på ett mycket respektfullt och lågmält sätt av filmmakarna Frida och Lasse Barkfors, och mötet med föräldrar som lever i skuggan av sina barns chockerande handlingar är mycket starkt. Jag tycker att ni ska se den.

Spam

Det är otroligt vad man kan hitta i bloggens kommentarsfält. Häromveckan fick jag en lång utläggning på halvtaskig engelska från en "kvinna" som var upprörd över att hennes man hade varit otrogen, och så sent som igår fick jag en fjäskig kommentar ifrån självaste Harry Potter. "I've checked this cool site a few times now and I have to say that I find it quite good actually", skrev han. Var inte det kändispoäng så säg, haha!

Skämt å sido. Jag kan bara konstatera att det är väldigt mycket konstigt spam i kommentarsfältet just nu, med en massa märkliga länkar som man för sitt liv inte vågar trycka på. Jag försöker rensa så snabbt jag ser dem, men jag vill verkligen råda er att inte klicka på någonting. Gud vet var ni hamnar då. Knappast på Hogwarts...

Äppel päppel

Det fullkomligt drösslar äpplen från vårt gamla träd på baksidan. Jag kan inte minnas att det har varit så stor skörd förut. Man kan nästan tro att trädet tror att det håller på att dö.

Vad det är för sort har vi faktiskt ingen aning om. De är iallafall inte speciellt goda att äta rätt upp och ner, så det är nog någon sorts matäpple. Vi är i ärlighetens namn kanska dåliga på att ta tillvara på dem. Eftersom maken är diabetiker så blir det inte så mycket äppelkaka, för den får jag ju äta själv i så fall, och det behöver jag verkligen inte.

Däremot skulle jag kunna tänka mig att pressa egen äppelmust. Inte för att det är så himla nyttigt i stor mängd heller, men det innehåller ju iallafall helt naturliga ingredienser. Och så är det ju så otroligt gott med kall färskpressad äppelmust. Någon fruktpress äger vi inte, men jag har sett att det finns billigare varianter av sådana på några av de större byggvaruhusen. Kanske man skulle ge sig på att skaffa en sådan? Men då kanske man borde skaffa en fruktkvarn också. Nu blev det genast krångligt. Det blir nog inget av det där...

Man kan ju faktiskt lämna in sina äpplen till ett musteri och få betalt i äppelmust. Kanske jag ska ta och googla det där istället. Gott för så lite jobb som möjligt låter ju som en bra lösning, hehe!

Lite snopet ändå

Nog är det lite snopet så här års ändå, när man plötsligt inser att man har merparten av årets  trädgårdssäsong bakom sig. Det känns ju som igår när man gick omkring med det där förväntansfulla lyckan över alla härliga veckor man hade framför sig. Men å andra sidan är det nog just det där som är tjusningen med det hela, att det inte varar för evigt, men att man samtidigt vet att allt börjar om på nytt nästa år. Årstider är vemodigt och vackert på samma gång.

Nu finns det förvisso mängder av saker kvar att göra i trädgården, och det är ändå ganska lång tid kvar innan vintern kommer, men all inspiration jag hade i början av maj är liksom borta med vinden i slutet av september. Det där med att plocka undan grejer på hösten är ungefär lika tråkigt som det är roligt att ta fram dem på våren, och att höststäda i växthus och rabatter är inte alls min melodi. Det hoppar jag faktiskt över helt och hållet. Sån är jag, tralala. Fast några pumpor och en och annan kruka med ljung ska jag nog iallafall ordna med. Jag har faktiskt grejer hemma redan, men jag har inte fått tummarna ur att sätta fram dem än. Vi får väl se när det kan tänkas bli av. 

Årligt besök i Flyinge

Det är lite av en tradition att jag och min väninna besöker Flyinge Plantshop i september. Det är faktiskt en av Skånes i särklass bästa plantskolor, både sett till utbud och kvalitet. Och så ligger förträffliga Café Smedjan i direkt anslutning, och där kan man både äta goda enklare luncher och köpa go'fika. Vi gjorde självkart båda delarna. En och annan planta blev det också, men faktiskt bara tre stycken. Bra jobbat av mig, tycker jag nog. 

Förutom plantskolan verkar det mesta i Flyinge kretsa kring hästar och hästuppfödning. Jag vet inte hur många hästtransporter jag såg körandes på vägen till och från byn, och inne i byn passerade jag både ett sadelmakeri och en hästshop. Jag hade ju skåpbilen med mig, så jag kanske skulle ha köpt med mig en liten ponny, hihi!

Blommig lördag

Som vanligt så här års trappar jag ner mitt trädgårdsintresse och börjar lägga mer och mer fokus på att göra det mysigt inomhus. Idag har jag småplockat och städat mest hela dagen, och nu luktar det gott av såpskurade golv i hela huset. (Ja, nästan överallt iallafall.) Som pricken över i tog jag sekatören med mig ut i trädgården och fyllde en hel vas med Otto's Thrill-dahlior. Maffigt så man nästan trillar baklänges, eller hur? Så mysigt att man kan ta in trädgården, så att man får njuta av det fina som blommar inomhus också. 

Ute på glasverandan har den gula krukrosen börjat blomma om. Den fick maken på skolavslutningen i juni, och sedan dess har den växt till sig både på bredden och höjden. Roligt att den blommar igen. 

Blomtemat fortsatte när vi var i affären, då jag plockade några blomformade godisbitar från lösvikten. De var ärligt talat inte jättegoda, men de var ju så fina! 

Det har varit en blommig lördag helt enkelt, och imorgon fortsätter jag det temat med en inbokad playdate på Flyinge Plantshop. Då kanske mitt trädgårdsintresse vaknar till liv lite grann igen. 

Fredagsbukett och nystädad garderob

I eftermiddag har jag varit nere på byns finaste lilla blomsteraffär och hämtat min sista helgbukett från makens födelsedagsprenumeration. Egentligen var det sista veckan förra fredagen, men då hade jag tappat grepp om tiden helt och trodde att prenumerationen tog slut redan veckan innan. Så bra är jag på att räkna till fyra... Tur att floristfröken F har koll och påminde mig om att komma idag istället. 

Under dagen har jag bytt ut sommargarderoben mot höstkläder från vinden och passade på att rensa ut lite sådant som bara ligger oanvänt. Nu får det bli en runda till välgörenhetsloppisen med några kassar någon dag framöver. 

Ikväll har vi varit på surprise-middag för en dagsfärsk 50-åring. Därav sent blogginlägg. Och nu ska jag gå och knyta mig. 

En extra ledig dag

Och så var det Thank God it's Thursday-dags igen. Jag känner mig verkligen priviligerad som har möjlighet att unna mig en extra ledig dag i veckan. Att jobba fyra dagar och vara ledig tre ger livet mer balans på något vis. Man orkar mer både hemma och på jobbet, och det blir ändå tid över att göra ingenting.

Vilken veckodag är den ultimata dagen att ha ledigt, egentligen? För några år sedan var jag ledig på onsdagar och det var inte heller så dumt, för då jobbade man aldrig mer än två dagar i rad. Fast det där med lediga fredagar gör att det känns som om veckan har två lördagar, och när man går hem från jobbet på tisdagar har man redan avverkat halva arbetsveckan. Vilken dag hade ni valt?

Kay Bojesens lilla kock

Vi har fått hjälp i köket. Det är Kay Bojesens lilla kock som har flyttat in. På vissa sidor kallas hon kökspiga, på andra sidor cook girl. Oavsett vilket, så har jag alltid tänkt att den dagen jag har ett fint kök så ska hon få bo där. Nu har jag både ett fint kök och en söt liten kock. Hon är så naivt charmig, och jag blir så himla glad varje gång jag ser henne. 

Figuren designades ursprungligen på 40-talet, och man kan hitta exemplar från den tiden på auktioner. Då är prislappen en helt annan, kan jag säga. Figuren på bilden här nedanför klubbades för 4000 kronor! 

 

Bild från Lauritz

Och jag som tyckte att min nytillverkade figur var dyr. Som en exklusiv leksak för 50-åringar, och då var hon ändå på rea. Fast man kanske kan få RUT-avdrag för hennes tjänster, hihi!

Tid för värmeljus, rostat bröd och kärleksört

Nu börjar kvällarna bli så där mörka så att man vill tända värmeljus och smålampor. Te och rostat bröd är också ett säkert hösttecken här hemma. Och så blommar äntligen kärleksörten. Kan man ha för mycket kärleksört i sin trädgård? Jag tror faktiskt inte det. Det finns ju många spännande sorter att välja mellan, men jag är nog faktiskt allra mest glad för den helt vanliga sorten med ljusgröna blad. Den dyker upp på flera ställen här hemma i trädgården, och jag får säga att det är en extremt lättskött perenn. Jag bara klipper ner den på våren, och så kommer den igen år efter år efter år. 

Finessen är att sätta plantorna i stora "kluster" så att de bildar täta runda tuvor, istället för att sprida ut dem en och en eller sätta dem på rad. Blommorna är nästan som vackrast precis innan de slår ut. Fast jag älskar dem i full blom också. Jättefina att plocka och ha i bukett är de också. Enligt gammal nordisk folktro kan man till och med använda kärleksört för att förutspå om kärleken kommer att hålla. Man plockar två klumpar kärleksört och hänger dem i snöre i taket för att se om de vrider sig mot eller bort från varandra. Symboliskt så det förslår. 

För min del får det gärna bli lite svalare ute nu, så att man äntligen får plocka fram sina koftor, kängor och stickade tröjor. Höstgarderoben är den bästa.

Städa, skruva och sjunga

Igår ägnade jag mig åt välbehövlig storstädning nere i tvättstugan i källaren. Det tenderar att bli ganska smutsigt här nere, eftersom jag går in och ut med trädgårdskängor för att koppla på vattenslangen härifrån när jag ska vattna. Ett annat problem är att det drösslar ner både kutterspån och spindelnät från taket, om man inte håller efter det och dammsuger i springorna med jämna mellanrum. Dessutom var VVS:aren här nere och grejade med rör och avlopp upp till köket under renoveringen, och det hade vi bara städat upp lite provisoriskt. Nu är det iallafall så rent det nu kan bli, och som pricken över i skruvade jag upp den gamla gröna kökshyllan på väggen mellan fönsternischerna. Fint att den har hittat en ny plats, för den fanns ju i huset redan när vi flyttade in. Det övriga möblemanget är ett mishmash av loppis- och auktionsfynd och annat som vi har hittat i ladan. Modernt så det förslår, hihi!

Ikväll är det äntligen dags för körövning igen, hurra! Det är första gången på ett helt år som vi äntligen kan träffas och sjunga tillsammans. Lite avstånd får vi nog fortfarande hålla, för just körsång lär ju vara extremt smittspridande. Men nu är alla vaccinerade iallafall. Som jag har längtat! Och maken med för den delen. Han är ganska trött på mitt ständiga gnolande. "Om du åtminstone kunde sjunga förstastämman, så att man hör vad det är för melodi." Men självklart vill man vara alt, hihi!

Långkok, städning, bastubad och mirabeller

Söndagen har varit både vilsam och produktiv på samma gång. Det har lagats långkok, klippts hår (mannens), städats tvättstuga och badats bastu. Och däremellan har vi druckit kaffe och ätit mängder av mirabeller. Jag har inget minne av att vi någonsin har haft så mycket frukt på mirabellträden som i år. Inte heller har jag något minne av att vi har haft gula mirabeller tidigare. De är små som körsbär, men plommonsmaken är det inget som helst fel på.

Och imorgon är det måndag igen. Var i allsin dar tar dagarna vägen? Jag begriper det då inte...

Lite lördagsloppis

Efter lunch idag hamnade vi på Pingstkyrkans loppis i Hässleholm. Där är det alltid full rulle på lördagarna, och det kan man förstå, för utbudet är alltid jättebra och det är bra rotation  på utbudet. Man kan fika där också, om man vill. Jag hittade en gullig liten ljushållare i porslin att plocka fram till jul. (Det gäller att vara ute i god tid.) Tomten till vänster är bedårande söt i sina utstående öron, hihi!

Jag har snöat in på filmer med roliga små apor. Jag vill också ha en liten apa! Men kan man inte få the real deal, så får man väl nöja sig med en mekanisk. Jag googlade den när jag kom hem och fick fram att det är en tysk Köhler-leksak från 1948 som heter The juggling monkey. Om de är i gott skick kan de visst betinga rätt höga summor, men min lilla apa är lite defekt och mekanismen funkar halvknackigt. Jag tycker iallafall att den är jättefin. 

Jag hittade också en broderad liten påse att ha näsdukar i, och det är precis vad jag har stoppat i den. Fast inte fina tygnäsdukar, utan sådana där paket med billiga pappersnäsdukar i 10-pack, som annars ligger och dräller på golvet i hela städskåpet. 

Härligt med lite loppis, ändå. Av förklarliga skäl har det ju blivit väldigt lite av den varan under de senaste 18 månaderna, så man är ju lite svältfödd. Fast jag har infört en ny regel: Tre saker in, tre saker ut. Jag har redan en papperskasse märkt loppis stående i källaren, så nu får jag gå ett varv och se vad jag ska stoppa i den. Alltid hittar man något. 

Hela dagen i trädgården

Vilken underbar sensommardag det har varit idag! Så varmt har vi nog inte haft sedan i juli, tror jag. Jag har varit ledig och passade på att tillbringa precis hela dagen i trädgården. Rhododendron som jag grävde upp från rabatten på framsidan förra helgen låg i skottkärran och väntade, så jag började med att gräva ner den bredvid rundeln bakom bastustugan. Den är lite klen, men det var den ju redan innan. Tar den sig så tar den sig. Den torra trädgrenen som kom med på bilden städade jag bort från buskaget bakom. Där skymtar också mitt förråd av kan-vara-bra-att-ha-pinnar.

Sen skulle jag klippa gräset, men jag fick börja med att kratta ihop och skopa upp alla mosiga päron, som låg på marken runt uteplatsen. Det luktar ganska jäst i hela den delen av trädgården, kan jag säga... Och getingarna festar loss rejält, så man får passa sig. Jag klarade mig dock utan några stick idag, peppar peppar.

Vidjehortensian vid rostornet är så himla fin i år. Tät och med mängder av blommor. Lammöronen är också frodiga och fina, men i övrigt börjar det se ganska torrt och visset ut i resten av rabatten. 

Dörren på baksidan har stått öppen hela dagen och står fortfarande öppen nu på kvällen. Det är nästan lite semesterkänsla i att klafsa in och ut i badskor. Och nyklippt gräs är ju alltid ljuvligt. 

Imorgon ska det visst regna, men vad gör väl det. Dagar som den här lever man länge på. 

Världens gulligaste retro-kök?

Instagram är inte ett format som passar för mig, men jag erkänner utan omsvep att jag slöscrollar mig igenom flödet varendaste kväll, precis som alla andra. Jag följer nästan bara trädgårds- och renoveringskonton, och jag älskar verkligen alla vackra bilder och all härlig inspiration som man blir bortskämd med där. Ikväll var det extra roligt att scrolla förbi Åraslövs konto och hitta bilder på vårt eget kök. 

Instagram

Världens gulligaste retro-kök? Själva tycker vi ju naturligtivs inget annat än att svaret på frågan är ett rungande JA, hihi! Och utan någon som helst sponsring kan jag säga att det här verkligen är ett kökssnickeri utöver det vanliga. Titta in på kontot, så förstår ni vad jag menar.