Man anar ett tema...

Kanske är det årstiden, eller en konsekvens av den evighetslånga coronapandemin, men det känns som om jag har blivit väldigt gammal på bara några månader. Att fylla 30 förändrade inte livet det minsta, och inte att fylla 40 heller, men siffran 50 känns det inte riktigt som att jag har förlikat mig med än. Jag går mest omkring och är trött och disträ hela tiden, eller så är jag otålig och tjurig. Ingen supertrevlig person att ha att göra med precis. Fast själv har jag ju inte direkt något val, för jag hänger mig själv i hasorna hela dagarna. Suck...

Men nu ska det baske mig bli andra bullar. I kväll hämtade jag nämligen ut ett paket på en sådan där leveransbox på en av mataffärerna nere på byn. Paketet innehöll lite smått och gott, som jag klickade hem i ren desperation från en apotekssajt häromdagen. Visst anar man ett tydligt tema, hihi!

Rynkkräm och snällpiller, alltså. Jag kommer att bli både slät och balanserad. Nu jäklar! Nu  kör vi Fröken Grön 2.0! 

Snö och kyla

Jodå tack, det kom mer snö här under natten. Redan innan läggdags stövlade jag ut och slängde in mina fem nyköpta rhododendronbuskar i skåpbilen igen. När jag kom ut på kökstrappen imorse kändes det mer som januari än som slutet på mars. Förvisso vackert, men ack så ovälkommet. 

Sen steg temperaturen under dagen, och snön försvann. I natt ska det visst ändå gå ner till -6 grader igen, så tidigare ikväll flyttade jag över rhododendronkrukorna till växthuset istället. De klarar kanske både snö och minusgrader även fast de är oplanterade, men det känns himla dumt att chansa. 

När våren plötsligt tar en paus

Det är verkligen tvära kast i mars. Från härligt våriga dagar har vi nu i kväll upplevt snöblandat regn, och imorse var det så kallt att vinterjackan åkte på igen. Konstigt att man ens blir chockerad, för man vet ju att det brukar bli så varje år. Kul är det iallafall inte att våren plötsligt tar en paus, medan man själv håller på att längta ihjäl sig. Imorgon ska det visst bli ännu kallare. Usch och fy... 

Till råga på allt elände blir det en TV-mässig intressekonflikt ikväll, då sändningen från fotbollsmatchen mot Polen börjar innan "Trädgårdstider" har hunnit sluta. Fast det är nog mest bara uppsnack i början, och det kan man ju klara sig utan. "Trädgårdstider" får det bli, helt enkelt. 

Som vita små duvor

Eftersom större delen av förra helgens bukett fortfarande står sig fin, så har jag bara ersatt de vissna tulpanerna med tio krispiga nya vita. Det syns inte så bra på bilden, men de är liksom fransiga i kanterna på kronbladen och ser mer och mer ut som vita små duvor ju mer de slår ut. Jag låtsas att det är fredsduvor som har mellanlandat här för en stunds vila på sin väg österut. 

För övrigt har jag precis sett senaste avsnittet av "Husdrömmar" och känner mig smått förälskad i fantastiska Jette Hillevig och hennes lika fantastiska 1800-talshus, som har flyttats på en pråm 100 mil från Sundsvall till Hällevik i Blekinge. Vilken befriande positiv och livskraftig människa, och vilken underbart galen husdröm! Ni kan se avsnittet HÄR, om ni inte redan har gjort det. 

Grön färg, lövsäckar och sommartid

Jag citerar mig själv från gårdagens inlägg: "När det blir lite varmare dygnstemperatur kanske jag målar stödet, fast å andra sidan grånar impregnerat trä på sikt, och det brukar faktiskt bli rätt fint det med." Ja, det där lät ju både klokt och eftertänksamt, men inte ens jag följer mina egna råd. Redan idag blev stödet grönt, hihi! Jag målade det med Ottossons linoljefärg i nyansen Övedsgrön, som jag redan hade hemma. Kanske fortfarande inte helt optimal nattemperatur för utomhusmålning, men det värsta som kan hända är ju bara att det tar lite extra lång tid innan färgen torkar. Ytan känns dock ganska klibbfri redan. 

Målningen blev min belöning efter att ha krattat upp ytterligare en ansenlig mängd löv i köksträdgården. Efter tre dagars krattande står det nu 14 välfyllda 125-literssäckar på uppfarten, och då finns det faktiskt fortfarande en hel del löv kvar att kratta in mot komposten. Ur ett trädgårdsperspektiv vore väl det smartaste att ställa undan de där säckarna i ett hörn och låta löven förmultna till lövkompost, men just nu är jag så himla trött på allt vad löv heter att jag helst bara vill köra till tippen med allt. Jag får väl sova på saken. 

Sommartiden har onekligen gjort dagen lite kortare, även om vi försökte komma upp hyfsat tidigt i morse för att vänja oss. Känner jag mig själv rätt kommer det ta emot att gå upp när klockan ringer imorgon. Rent biologiskt är min klocka definitivt inställd på vintertid, men i alla andra avseenden är jag helt och hållet en sommartidmänniska. Å andra sidan får jag ju gå och lägga mig en hel timme tidigare ikväll, och det kommer jag nog inte att ha några som helst problem med. 

Hallonstöd, rhododendron och lite annat

Jag körde en liten runda in till Kristianstad på förmiddagen idag. Mål nummer ett var Jula, där jag provade nya arbetsbyxor att ha i trädgården. Alla mina gamla trädgårdskläder är nämligen slitna och skitiga bortom tvättmaskinens kapacitet. Varför i allsin dar är dammodeller alltid rosa, opraktiska och små i storlekarna? Inget för oss bredarslade tanter, som inte vill se ut som marsipangrisar... Istället slog jag till på ett par rejäla Blue Wear-byxor i herrmodell med många fickor och plats för knäskydd. De har nog till och med utrymme för något kilo till, hihi! 

På Jem&Fix brukar man kunna fynda trevliga växter till billigt pris. Idag hade de jättefina rhododendronbuskar av min favoritsort 'Cunningham's White' för bara 99 kronor. Jag köpte FEM stycken! Jag har ju en idé om att jag vill plantera ett stort rhododendronbuskage på den yta som fortfarande är moras. Det hade jag inte tänkt göra förrän i sommar, men man får ju slå till när man hittar fynden. 

Jag köpte smala fyrkantiga trästolpar, som jag totade ihop ett hallonstöd av under eftermiddagen. Otålig som jag är struntade jag i att mäta och körde lite på gehör med såg och skruvdragare. Jag skulle ha haft en pinne till, så hade det räckt till tvärslåar på kortsidorna nertill också, men nu får det bli så här så länge. Kanske inte det snyggaste man har sett, men hallonen klagar iallafall inte så att jag hör det. När det blir lite varmare dygnstemperatur kanske jag målar stödet, fast å andra sidan grånar impregnerat trä på sikt, och det brukar faktiskt bli rätt fint det med. 

På Blomsterlandet sålde de småblommiga penséer i 10-pack för 19 kronor, så jag slog till på ett helt gäng i blandade blålila toner. Några av dem får bo i den här rektangulära turkosglaserade krukan. De andra har jag inte hunnit plantera än.

Ett rostig obelisk blir ett fint klätterstöd till luktärterna i år. Dem har jag för övrigt inte sått än, men det kanske borde bli ett av morgondagens projekt. Dassrullar har jag iallafall sparat så det räcker, hihi!

Blir det bra väder imorgon fortsätter städningen här nere i köksträdgården. Det mesta står fortfarande lite huller om buller, och det är mängder av löv kvar att kratta upp. Men det är ju så härligt att vara ute och greja. Och nu har jag ju dessutom nya arbetsbrallor med många fickor att stoppa godis i, hihi!

Krattar i köksträdgården

Idag har jag spenderat flera timmar i köksträdgården. Den är som en helt egen trädgård i trädgården, nästan så att jag kan låtsas att jag har en liten koloniträdgård. Jag tror det beror på att den är inhängnad av kastanjestaket. Här inne är det alltid stökigast och mest att göra så här års, men samtidigt är det faktiskt en av de roligaste städsysslorna, för det finns så tydliga gränser för var projektet börjar och slutar. Fast det tar tid, och jag blev långt ifrån klar på en dag. 

Mängden löv är alltid enorm här, eftersom det står flera höga träd längs tomtgränsen mot norr. Man kan riktigt vada i högarna. Jag krattade upp fyra stora säckar idag, men det är ändå minst lika mycket kvar att ta reda på. Bredvid komposten hittade jag en hel plasthink full med minipåskliljor, som jag hade lagt där förra våren och sedan glömt bort. Nästan alla lökar hade redan börjat grönska, så jag planterade dem i en pallkrage så länge. 

På komposthögen (läs: skräphögen) växer det både skilla och kirskål i en salig blandning. Den här högen måste jag absolut gräva ur i år, för den bildar en smärre kulle och är egentligen helt oanvändbar ur ett kompostperspektiv. Jorden i det nedersta lagret är förvisso ganska fin, men ska jag använda den i rabatterna måste jag nog sila den, så att jag inte får med en massa otrevligt rotogräs. 

Växthuset är fortfarande helt ostädat, men jag har iallafall börjat att plocka ut en del bråte som har stått där över vintern. Odiskade krukor till förbannelse och en massa annan skrot med, för den delen. Det är nog läge att köra lite kill your darlings och rensa ut i högarna...

I en pallkrage hittade jag ett gäng oplanterade perenner från förra året, som fortfarande satt i sina plastkrukor. Jag minns inte riktigt vad det är, men jag tror att det är någon slags marktäckande stenpartiväxt som jag hittade på rea under sensommaren. Jag klippte ner dem och det är faktiskt liv i dem, så vi får väl se vad det blir av dem. Ett par krukor murgröna låg också och gömde sig under en av lövhögarna. De verkar också  ha klarat sig bra. 

Att städa inne i växthuset får bli ett helt eget projekt. Jag är alltid kopiöst slarvig inför vinterstängningen och låter allt stå kvar, plus att jag trycker in en massa annat som inte kan stå ute över vintern. Det ångrar man ju alltid lite så här års, men det har å andra sidan blivit lite av en vårtradition att tömma allt och skura av rutor och hyllor med såpa och T-röd. Men det får som sagt bli en annan dag. 

Imorgon fortsätter jag nog med att kratta upp resten av löven. Kanske tar jag tag i att snickra ihop någon form av stöd till mormorshallonen jag planterade i höstas också. Eller så fyller jag kanske dagen med något helt annat. Vi får väl se vad jag känner för, helt enkelt. 

Vårjacka och rumpvärme

Med eftermiddagstemperaturer på 15 grader känns det ju lite overkill med täckjacka, så igår kväll hämtade jag ner vårjackan från vinden. Det ångrade jag lite i morse, när bilrutorna var isiga och frosten hade bitit rejält tag i både penséerna och gyllenlacken på verandadtrappan. Tur att man har rumpvärme i bilsitsen, hihi!

När jag kom hem sent på eftermiddagen var både blommorna och jag uppvärmda igen, och då satt den där vårjackan inte direkt i vägen. Ser ni knopparna på det lilla körsbärsträdet? Så rörande hoppfullt med knoppar ändå. Det kan man ju verkligen behöva i tider som dessa.

Jag kan bara konstatera att det är en brokig samling krukor jag har lyckats rota fram ur ladan i år. Ibland tänker jag att det skulle vara trevligt om jag kunde ordna saker och ting lite mer enhetligt och stilrent, men det är nog kört för mig. Man tager vad man haver är ju å andra sidan en väl beprövad devis. Min favoritkruka är den med öron och rinnande glacyr. Ett gammalt loppisfynd, så klart. 

Imorgon fortsätter jag kanske med lite trädgårdsstädning. Det är fortfarande mycket kvar att göra, men nu är trädgårdstunnan tömd och helt tom, så nu är det bara att köra på med nytt ris och annat skräp. Men först unnar jag mig en rejäl sovmorgon. Man måste ju hedra sina fredagstraditioner, hihi!

Promenad och skitiga hörlurar

Det har varit ännu en dag med härlig eftermiddagstemperatur. Jag tänkte först engagera mig i en timmes trädgårdsarbete när jag kom hem från jobbet, men eftersom jag fortfarande har lite ont i ryggen efter helgens trädgårdspremiär, så tog jag mig en promenad istället. Jag hade hörlurar på mig och hann lyssna på nästan hela det senaste avsnittet av Billgren Wood innan jag var hemma igen. Skönt att röra på sig, när man har varit mer eller mindre stillasittande inomhus en hel dag på jobbet. 

Mina hörlurar ser för övrigt fullkomligt horribla ut. Inte bara för att de är stora och klumpiga i modellen och får mig att se ut som en flygledare, utan för att de en gång ljusgråa on-ear-öronmuffarna är totalt ingrodda av jord och lera. Jag har nämligen alltid hörlurarna på mig när jag jobbar i trädgården, och det är inte ofta jag tar av mig trädgårdshandskarna för att justera inställningarna på dem. Jag borde verkligen investera i ett par nya. Fast å andra sidan kommer jag ju med största sannolikhet skita ner dem också... 

Sotaren och surkärringen

Sotaren skulle komma idag. Det var ett sådant där dumt tidsspann, ni vet. "Någon gång mellan den och den tiden." Och där satt jag och väntade. Och väntade. Och väntade. Jag hade visserligen en hel del arbetsuppgifter som jag likaväl kunde slutföra hemifrån, men det infinner sig ju ändå en viss rastlöshet när man känner sig lite uppbunden. En timme efter utsatt sluttid ringde jag kontoret och fick veta att sotaren var hemma och vabbade. De sa att han både hade ringt och SMS:at mig redan vid sjutiden på morgonen, men eftersom jag varken hade tagit emot det ena eller det andra, så kostade jag på mig att bli lite irriterad. Ja, snudd på otrevlig faktiskt. När jag hade lagt på luren tänkte jag att jag skulle prova att starta om telefonen, och då levererades det minsann plötsligt både en notis om missat samtal och ett artigt SMS. Då kände jag mig som en elak surkärring... 

Nåväl, jag hade ju saker att jobba undan, så arbetsdagen var trots allt inte bortkastad ändå. Och när jag stämplade ut strax efter 16-tiden och klev ut på trappan, så var det plötsligt 15 grader varmt ute. My goodness, så ljuvligt! Nu råkar jag vara ganska stel både här och där efter helgens trädgårdsarbete, så jag gav mig inte på några större projekt. Kökstrappan blev iallafall avsopad, och så pyntade jag med några krukor på den lilla gröna trappstegen. På sikt behöver vi köra med högtrycktvätten här, för betongen blir alltid så grön över vintern. 

Vid den gamla murkna äppelträdstammen (som bara är en stam) fick jag syn på ett gäng knallblåa irisar, som plötsligt har ploppat upp. Dem minns jag att jag hade i kruka på köksbordet förra året, men jag hade alldeles glömt bort att jag tryckte ner lökarna i jorden när de hade blommat över. En finfin överraskning. 

Snödropparna hänger fortfarande med. Nu är de fullt utslagna och har påbörjat vissningsprocessen så smått. Vackra är de iallafall fortfarande, i synnerhet när de gottar sig i kvällssolens ljus. Snart ska de få sällskap av dropparna jag har satt i krukorna på den gamla kuskbänken.

Ikväll ska den här surkärringen titta på "Trädgårdstider", och sen ska hon se till att komma tidigt i säng. Då kanske hon är snäll när hon vaknar imorgon, hihi!

Tavlor på köksväggen

Hur gick det då med de där små tavlorna jag totade ihop av de loppisfyndade ramarna? Jodå, de sitter numera på den lilla väggstumpen till höger om det stora fönstret i köket. Jag köpte vanliga små triangelformade tavelupphängningskrokar och spikade fast på baksidan av ramarna, och med en vanlig liten dyckert och hammare kom tavlorna sedan på plats på ingen tid alls. Inklusive krok och ram har de kostat mig 17 kronor styck. Allt annat hade jag ju redan hemma i mina gömmor, så det tänker jag var gratis. Inte så dumt.

Nu blev det lite mer ombonat i köket, fast det gapar fortfarande tomt på den stora väggen ovanför kökssoffan. Vad som ska sitta där är en karamell jag fortfarande suger på. Man kan tycka att det har tagit fånigt lång tid att komma fram till svaret på den frågan, men vad det blir vet jag när jag ser det. Det får ta sin lilla tid. 

Ibland ångrar jag att vi snålade och körde en vanlig modern standardvariant som termostatvred på elementet. I samband med renoveringen sparade vi ju ändå det gamla elementet, och vredet som satt där tidigare var faktiskt väldigt mycket charmigare. Kanske lyxar jag till det och beställer ett så kallat slottsvred någon gång framöver. Inte för att det fyller någon som helst praktisk funktion som vi inte redan har, utan bara för att det är så jädrans snyggt. Och because I'm worth it, hihi!

Vårdagjämning och trädgårdsarbete

Helgen har bjudit på flera sköna trädgårdstimmar. Både igår eftermiddag och ytterligare några timmar idag har jag varit ute och grejat. Igår klippte jag ner perenner och rensade upp i rostornsrabatten, och idag har jag krattat upp löv och klippt ner perenner i rundeln framför köksträdgården och även lite grann längs kanten till vänster i bild. Eftersom jag inte höststädar så noga, så är det alltid mycket att göra på våren. Jag tänker att perennerna klarar sig bättre om man låter dem vissna i fred över vintern, och löven gör ju faktiskt nytta som skydd i rabatterna. Där hinner de dessutom förmultna lite grann och ger därigenom näring till jorden, fast det som inte har förmultnat vill jag helst städa bort nu på våren. Tant gillar inte när det ser skräpigt ut, hihi!

Min trädgårdsenergi kommer alltid som ett paket på posten så här års, och en bättre dag att starta säsongen på än vårdagjämningen kan jag inte tänka mig. Så skönt att äntligen vara igång! Dagen till ära bytte jag skylt på mitt lilla årstidsaltare på hörnet, så nu står det vår istället för vinter. Lite vintergrönt får stå kvar på sidorna än så länge, men det känns inte nödvändigtvis så vintrigt. 

Den gröna plåtlådan med handtag är mitt loppisfynd från heldagen på Katrinetorp härförleden. Eftersom jag redan hade penséer hemma, så fick den härbärgera ett par av dem. Trådkorgen är ett loppisfynd från förra helgen. Precis som jag trodde blev det fint att klä insidan med grön mossa och sedan stoppa ner en kruka med tazettnarcisser av sorten 'Bridal Crown'. Den får mjuka klungor av krämvita blommor som doftar gott. Helt klart något att se fram emot.

I någon av de trädgårdstidningar jag brukar läsa såg jag ett så fint vårarrangemang med nerstuckna kvistar med videkissar i en kruka med penséer. Jag hade några kvistar kvar från en gammal bukett, som jag tänkte att jag kunde göra något liknande med. Det är förvisso inte så många kissar kvar på dem, men det blev ganska fint ändå. Nu får penséerna bara växa till sig lite grann, för än så länge är de ganska fjuttiga. 

Trädgårdstunnan har stått otömd sedan sista tömningen i november. Under vintern har jag fyllt den med både granris, gamla utomhusplantor och vissna buketter, och efter dagens arbete är den nu helt full till brädden. Till min stora glädje ser jag dock i tömningskalendern att den första tömningen för året blir redan nu på onsdag. Bra tajming, där. 

Vandring vid Hovdala

Jag aldrig varit på Hovdala slott tidigare, trots att det bara ligger en sisådär 3 mil härifrån. Det blev det ändring på idag, då maken och jag körde dit för en härlig vårpromenad. Han har varit där två gånger tidigare på jobbutflykter och fungerade därför som en utmärkt guide. 

Delar av det nuvarande slottet (som egentligen mer är som en stor kringbyggd gård) härstammar från början på 1500-talet, men arkeologiska utgrävningar visar att det har funnits bebyggelse här sedan 1300-talet. 

Under 1600-talet spelade slottet en viktig roll under kriget mellan Sverige och Danmark. På porten till tornet kan man än idag se spår av de hårda striderna, då snapphanarna understödda av danskarna anföll slottet under skånska kriget. 

Idag ägs slottet av staten och markerna runtomkring av Hässleholms kommun. Här finns fantastiskt fina vandringsleder, som är väldigt populära utflyktsmål både för skåningar och besökare utifrån. Vi tog den gula leden och började med en rejäl uppförsbacke upp på åsen bakom slottet. Fin utsikt blev belöningen när man kom upp. Långt bort i fjärran skymtar både Finjasjön och Hässleholm.

Uppe i skogen på åsen ligger ruinen av ett åttakantigt bibliotek, som den dåvarande slottsherren Mikael Ehrenborg lät bygga åt sin stora boksamling på 1700-talet. Efter hans död fick det bara förfalla.

Här sitter jag i biblioteket och läser, hihi! Nä då, jag åt faktiskt en medtagen bagel med kalkon. Man måste ju fylla på med ny energi när man är ute och traskar. 

Sen lufsade vi genom skogen för att komma ner för åsen igen. Så underbart med mossiga stenar och trädstammar. Här är det nog riktigt trolskt när det grönskar, men väldigt stämningsfullt även så här års. 

Leden fortsatte ner runt en stor sjöliknande damm, som vi gick runt, och sedan tillbaka till slottet igen. Det var verkligen en jättefin naturupplevelse. Det värmer i hjärtat att träden i skogen stöttar Ukraina. 💛💙

Till Hovdala återvänder jag gärna igen. Vid slottet spanade jag in ett vackert orangeri och en köksträdgård, som jag tror är väl värda ett sommarbesök. Här finns dessutom både en restaurang och ett café, som är öppna från påsk. Tänk, så trevligt det kan vara att se sig om i sitt närområde. 

Ledig fredag

Så gott det är när ens helg börjar redan på torsdag kväll. Och ännu skönare är det på fredag morgon, när man kan ligga kvar i sängvärmen och småslumra och lyssna på morgon-TV om vartannat. Mest slumrar jag nog faktiskt. Det var rätt mulet i början av dagen, men helt plötsligt dansade det solkatter i hela stugan. Och då bestämde jag mig för att nu är det baske mig vår. 

Som fredagstraditionen bjuder införskaffade jag en helgbukett nere på byns finaste lilla blomsteraffär. Idag startade buketten med tre delikata franska tulpaner och fylldes sedan på med ett par smutsrosa nejlikor, silvrig tistel, småbladig eukalyptus och ett gäng spretiga spireakvistar. Smaskens!

Eftersom jag numera har bestämt att det är vår, inhandlade jag också en hel låda närodlade penséer i den där perfekta bronsrosagula färgen som jag älskar. På eftermiddagen tillbringade jag några timmar ute i trädgården. Så skönt att äntligen få börja greja!

Jag älskar mina långa härliga helger. Och det bästa är ju att den precis har börjat. Imorgon blir det alldeles bestämt vårsol igen. Och på söndag också, för det har jag beställt. Det blir fint, det!

Med minsta möjliga åverkan

För alla som legat sömnlösa inatt (säkert, hehe!) kan jag meddela att jag oroade mig helt i onödan i gårdagens inlägg. Killarna som var här och grävde idag gjorde nämligen ett lysande jobb, med minsta möjliga åverkan på tomten. De använde inte ens en riktig grävskopa, utan bara någon slags jordfräs (det vet jag för att maken kom hem medan de höll på), och rännan blev inte alls speciellt bred. Efteråt lade de tillbaka jordvallarna och snyggade till efter sig. Jag tror inte ens vi behöver så nytt gräs, för det där kommer att växa igen på nolltid. Puh, vad skönt!

För övrigt kan jag meddela att det regnar ute ikväll, för första gången på jag vet inte hur länge. Två dagar i rad har vi dessutom sluppit skrapa rutorna på morgonen. Skönt, för det betyder att det är mildare väder på gång. Törs man rentav boka tid för däckbyte? Snart, iallafall. Men först tar vi helg. Min börjar redan imorgon. Thank God it's Thursday!

Mer grävning på gång

Imorgon kommer grävskopan på återbesök. Det fick vi besked om via SMS nu ikväll, och den här gången ska det grävas en kanal från grindstolpen (som skymtar bakom soptunnan på bilden) och in till huset. Ännu ett steg närmare fiber, hurra! Både maken och jag är smått chockerade över hur snabbt det faktiskt ser ut att bli av den här gången. Vi och våra grannar som har fått vänta i så många år... 

Varken maken eller jag är hemma under dagen imorgon, men det har varit en kille här tidigare och pratat om var de behöver gräva, så jag hoppas verkligen att de håller sig till  planen som de har presenterat. Minns ni vilken vallgrav vi fick tvärs över tomten, när vi grävde grunden för bastustugan för tre år sen? Den dagen var man ju smått gråtfärdig när man kom hem från jobbet...

Så dramatiskt ska det nog ändå inte behöva bli den här gången. De kommer att hålla sig på gräset som är på hitomsidan av grusgången, och dessutom är det ganska torrt och till och med lite fruset i marken, så det blir nog förhoppningsvis inte lika sönderkört. Men jag stålsätter mig för säkerhets skull. Ni lär bli varse vilket humör jag är på när jag bloggar imorgon, hihi!

Gyllenlack och luktärtsplaner

Okej, idag kunde jag visst inte hålla mig längre. När jag satte mig i bilen för att köra hem från jobbet, så svängde ratten liksom av sig själv, och innan jag visste ordet av hade jag parkerat utanför Växtmästaren. Och jag hade baske mig inte varit där i många sekunder förrän det plötsligt fanns tre plantor gyllenlack i en påse i min hand. Magiskt, hur saker liksom bara händer av sig självt. Apropå magi, så fick jag just för mig att det finns en karaktär i Harry Potter-böckerna som heter professor Gyllenlack. Nu vet jag att den jag tänker på heter Gyllenroy, men Gyllenlack vore ju bra mycket coolare, hihi!

Gyllenlack är en väldans trevlig vårvinterfavorit, som sen brukar blomma om och om och om igen till långt in på hösten. Det kan man kalla valuta för pengarna. I förra veckans avsnitt av "Trädgårdstider" reagerade jag på att John Taylor sa att gyllenlacken inte är speciellt frosttålig. Jag skulle nog vilja hävda motsatsen, för tidigare år har mina blommor klarat kyligt väder riktigt bra. Fast då menar jag ju förstås skånsk kyla, och det räknas kanske inte. Det fanns många färger att välja mellan på Växtmästaren, men jag feglirade som vanligt och körde på violett i tre olika nyanser. Undra när dagen kommer då jag vågar köra på gult, rött och orange?

Gyllenlacken är fin att samplantera med andra blommor runtomkring, för den har en tendens att dra iväg på höjden och bli lite gles nertill. Jag har inte planterat mina på riktigt än, men kanske pillar jag ner något annat i samma kruka på sikt. Ett alternativ är annars att sätta plantorna lite längre ner i krukan, så att bara den täta delen syns över kanten. Bilden nedanför avslöjar hur lite jag har gjort i trädgården hittills i år, för på mitt "årstidsaltare" hänger fortfarande vinterskylten uppe. Fast mars brukar ju vara en lurig månad. Det kan mycket väl slå till och bli vinter igen. 

För övrigt passade jag på att köpa en påse luktärter. Jag har nämligen fått för mig att jag ska prova att så egna i tomma toapappersrullar i år, för det verkar vara himla praktiskt både för mig och de potentiella plantorna. Sorten jag valde heter 'Spencer Arthur Hellyer' och får ljust ljust lila och aningen krusiga blommor. Det kan nog bli fint, fast jag ska nog vänta till april med att så dem. Jag måste bunkra tillräckligt med toarullar först, hihi!

Ambivalens på π-dagen

Och så var det måndag igen. Märkligt ändå hur snabbt en vecka kan gå. För att inte tala om hur snabbt helgerna försvinner. Jag är lite ambivalent till det där med tiden som tickar på så fort. Å ena sidan längtar jag mig ju nästan galen efter att få vinka farväl till ännu en vinter och istället välkomna våren på riktigt. Å andra sidan får jag lite panik över hur dagarna bara försvinner och önskar att tiden kunde gå saktare. Kanske är det där sista rentav lite åldersnoja som börjar göra sig påmind...

Hade jag varit det minsta matematiskt lagd hade jag kunnat fira π-dagen idag. Ja, Pi-dagen alltså. Med amerikansk datering skrivs ju dagens datum 3.14, vilket är de tre första värdesiffrorna av den matematiska konstanten pi. I den engelska delen av världen ska man visst äta paj (= pie/pi uttalas likadant på engelska) idag. Nu är det där med matematik verkligen inte min starka sida, men fatta vilken dröm att få glida in på ett café i New York eller London och yttra följande beställning: "May I have a pi pie, please?" En sann språknörd tackar aldrig nej till en töntig ordvits, hihi!

Granola och inramade boksidor

Numera börjar mina morgnar med körsbärsyoghurt och hemmagjord granola. Jo, den där sistnämnda blev faktiskt riktigt ätbar, men nästa gång ska jag komma ihåg att lägga in kokosflagorna lite senare än övriga ingredienser. Den stora burken som jag förvarar granolan i är en gammal favorit från Lisbeth Dahls butik i Köpenhamn. Jag minns att jag hittade den superbilligt på rea, och att jag sedan fick baxa runt på den resten av dagen. Den är verkligen jättetung...

Jag har ramat in två boksidor från "Svensk fältflora" i de gamla ramarna jag hittade på min loppistur igår. Bilden på kungsängsliljan var ett självklart val, eftersom det är min vårfavoritblomma och landskapsblomma i mitt födelselandskap Uppland. Den andra bilden föreställer ålnate, som är en vanlig växt i sjöar i hela Norden. Den har jag ingen som helst relation till, men jag tyckte om bilden för att det var så mycket grönt i den, så det fick bli den. Jag fick beskära sidorna lite grann för att det skulle bli snygga proportioner i ramen. Istället för en utanpåliggande passepartout (som jag helt enkelt var alldeles för lat för att skära till) lade jag boksidorna på ett gräddvitt papper, som jag sedan lade på ett grönt papper. Det blev väl rätt fint? Jag har dock inte satt upp tavlorna än, för jag måste fixa till en vettig upphängning på baksidan först.

Nu dricker vi kaffe och tittar på skidskytte, men sen blir det efterlängtad söndagsbastu. För mig är det två veckor sen sist, så det ska både bli skönt och välgörande. Jag sitter som bäst och grunnar på när jag faktiskt duschade senast, men eftersom jag anar att svaret kan komma att bli ganska pinsamt, tror jag det är bäst att jag avslutar det här inlägget nu. Annars får nog bloggen byta namn till Fröken Sunk hihi!