Cyklamen och nattfrost

Under lördagens besök på Flyinge Plantshop hittade jag en cyklamensort som jag aldrig har sett förut. Den har klockformade blommor, som nästan ser ut som rosa japanska lyktor. Jag hade egentligen redan köpt en "vanlig" vit cyklamen och ställt på köksbordet här hemma, men den här speciella varianten kunde jag bara inte motstå. Helt underbar, ju! Så nu har jag TVÅ krukor med cyklamen. Stackars mig, hihi!

Imorse var det dags att skrapa rutorna på bilen för första gången i höst. Det verkar dock som att de flesta dahliorna har klarat livhanken den här gången, men nu är det nog bara en tidsfråga innan de stryker med. Till helgen får jag börja plocka in lite grejer för vinterförvaring. Den sysslan är onekligen det allra tristaste med att ha trädgård. Särskilt när man behöver börja med att röja upp och göra plats i ladan först...

Grönrutigt

Det rutiga temat i köket har nu även flyttat in i gröna rummet. Redan för ett par veckor sedan hittade jag en grönrutig bordsduk på Mio, som jag slog till på. Jag har dock inte lagt på den förrän idag, för man kan ju lorta ner en duk i taget. Idag kom den iallafall på, och det blev riktigt trevligt. De gröna rutorna har en mörkare varmgrön nyans, som jag tycker mycket om. 

Jag fick dock klippa av duken en bit, för jag hade antingen sett fel eller tagit fel storlek. 350 centimeter på längden var ju lite att ta i. Fålla den avklippta kanten får jag göra en annan dag, men jag har iallafall vänt den sidan in mot fönstret så länge. Nu fick jag en stuvbit över, som jag kan göra något annat med. Kanske syr jag servetter den dagen jag ändå får fram symaskinen. (Med betoning på kanske...)

Jag klippte av några rosafluffiga hortensiakvistar i trädgården och satte i det gröna kruset på bordet. Kronbladen börjar bli bruna nu, men det är ju också vackert på sitt sätt. Som grillade marshmallows. Jag har en av makens födelsedagsbuketter kvar att hämta nere på byns finaste lilla blomsteraffär, men jag suger på den karamellen en vecka till. 

Helgen har gått så snabbt. Jag hade kunnat vara ledig en dag till, men nu är jag iallafall nybastad och saltskrubbad och kroppsligt redo för en ny arbetsvecka. Snart hälsar vi välkommen till oktober. Jag är faktiskt redo för det också. 

Trädgårdshjälp

En av våra goda vänner önskade sig trädgårdshjälp i 50-årspresent, så idag har jag och en annan vän uppfyllt hennes önskan. Födelsedagsbarnet (vars riktiga födelsedag egentligen var för länge sedan) tänkte sig i första hand en konsultation hemma i sin radhusträdgård i Åkarp, men vi bakade även in lunch och lite växtshopping på Flyinge Plantshop i presenten. Vi köpte en fjärilsbuske och ett gäng perenner, som vi sedan hjälpte till att plantera. Det blev en kul heldag tillsammans, och Flyinge är ju alltid väldans trevligt att besöka. Höstinspirationen var maximal. 

Imorgon väntar en helt oplanerad dag. Vi får väl se vad den bär med sig. En rejäl sovmorgon börjar jag nog iallafall med, följt av en frukostdejt med min nya mjölkskummare. Den är redan oumbärlig, hihi!

En dag på Bokmässan

Bokmässan var som vanligt en trevlig upplevelse. Förvisso intensiv och utmattande för alla sinnen, men inspirerande och intressant. Kulturkändisar, politiker och sportprofiler fanns det gott om att spana in, och en och annan astronaut också för den delen. (Minst två, iallafall.) De på bilden här nedanför hade jag gärna träffat, men de hade tyvärr inte möjlighet att komma. Men jag tror att de nog var där i anden, iallafall. 

Finast monter hade som vanligt Novellix, där det var lite som att gå in i en godisbutik: Man vill ha minst en av varje. Jag kan faktiskt inte tänka mig en bättre gåbortspresent än de där boxarna, som alla består av fyra små novellböcker på ett och samma tema. Vad sägs om att ta med "Paris, New York, London, Tokyo" till den reseintresserade? Eller "Swedish Classics" och "Swedish Crime" när man besöker eller får besök från utlandet? Eller "Vänskap" när ens kompisar fyller år? Eller "Låt det växa" till en trädgårdsnörd? Eller "Nobel-noveller" och "Julnoveller" till glöggbjudningarna i december? Variationen är oändlig. Vilken lysande affärsidé. Hade jag varit investerare i "Draknästet" och fått det här konceptet pitchat för mig, så hade jag slagit till direkt.

Fin display var det också i Ballograf-montern. Är man galen i pennor som jag, står man här länge och väl och dreglar. En av varje här också, tack. Fast igår kom jag bara hem med gratispennor. Det där är ju lite av en sport på bokmässan. Kollegorna och jag kör alltid på devisen "Flest pennor vid hemresa vinner." Jag vann dock inte i år. Det gjorde vår specialpedagog.

Det mest intressanta författarnamnet på plats under gårdagen tycker jag nog var Karin Smirnoff. Hennes Jana Kippo-trilogi har verkligen varit en ny frisk fläkt i svensk litteratur de senaste åren. Nu är hon aktuell med sin andra bok i "Millennium"-serien, där hon har tagit över stafettpinnen efter David Lagercrantz. De böckerna har jag dock inte läst, och jag är faktiskt inte så sugen på det heller. Jag älskade de tre första böckerna av Stieg Larsson, men jag förstår inte riktigt grejen med varför det ska produceras nya böcker med samma rollfigurer efter originalförfattarens död. Är det fråga om någon slags franchise? Skulle vi tycka det var lika okej om Camilla Läckberg (som förvisso är en duktig författare) hyrdes in för att skriva nya böcker om Pippi Långstrump? I think not...

Egentligen behöver man mer än en dag för att hinna med allt på Bokmässan, men efter nästan sju timmar var vi glada över att få hoppa in i vår minibuss och styra kosan söderut igen. Fast jag ser redan fram emot Bokmässan 2025. 

Dubbla turer till Göteborg

Det har regnat rejält i natt, så nu kan vi väl säga att hösten definitivt är här. Jag är kvällstrött och vill mest bara "boa" mig, vilket också tyder på att årstidsskiftet är ett faktum. Inom en snar framtid kommer man väl börja snegla på potentiellt julpynt, men där är jag faktiskt inte riktigt än. Jag kör på med lite grönturkosa toner så länge. 

Imorgon drar jag och ett gäng kollegor till Göteborg för besök på årets Bokmässa. Eller "Tokmässa", som vi har som rubrik för vår gemensamma Messenger-grupp. Det brukar ju vara helt crazy där, men vi kan vara rätt galna själva också, så det blir nog en bra balans. Om jag orkar peta in något blogginlägg när jag kommer hem imorgon kväll återstår att se, men annars får jag väl återkomma med en liten rapport på fredag. 

Maken och jag har ytterligare en göteborgstur inbokad senare i höst, men då blir det övernattning på hotell och tid för både shopping, sevärdheter och god mat. Jag kan inte minnas när jag "gjorde stan" i Göteborg senast. Det känns som att det var mer än 20 år sedan, för de gånger jag har varit där på senare år har det varit i samband med familjeträffar, konserter och bokmässor. Vi har inte bokat in någonting alls, mer än ett besök på en restaurang en av kvällarna. Finns det något kul jag borde se eller någon fin butik jag borde besöka? Jag har verkligen noll koll, så tips mottages med tacksamhet. 

Lyxkonsumtion

Jag kan egentligen inte tänka mig en onödigare kökspryl än en maskin som värmer och skummar mjölken till kaffet. Samtidigt har jag gått och drömt om en riktig mjölkskummare i flera år nu. Tänk att fixa till en krämigt skummig caffe latte på ett par sekunder på helgmorgnarna, utan att behöva stå och svära över mjölken som kokar över på spisen eller bränner fast i botten på kastrullen. Eller varför inte en kopp fluffig varm choklad en kylig vinterkväll? Bäst som jag låg och mumsade syltgrottor i sängen i söndags, upptäckte jag ett mail från en av de stora butikskedjorna med en rabattkod på 20% på Smeg-produkter. Det tog jag uppenbarligen som ett tecken, för vips så hade jag klickat hem mina drömmars mjölkskummare. En cremevit, så klart. Den kom redan idag, och den är så fin att jag flinar av lycka när jag tittar på den.

Onödig lyxkonsumtion? Jajamän. Guilty as charged. Men jag är inte ens i stånd att känna skam över det. Sponsrad av Smeg? Nä. Men om någon därifrån mot all förmodan skulle läsa det här, så får ni gärna skicka ett bidrag till fakturan, hihi! Eller åtminstone ett presentkort på mjölk. 

Höstens höjdpunkter

Ny vecka, nya tag. Och en ny dag med temperaturer på över 23 grader. Men höstrusket är visst på ingång, för det säger iallafall meteorologen på TV. På onsdag, närmare bestämt. Fast sen ett par dagar tillbaka tänder jag redan värmeljus om kvällarna, för nu är det mörkt ute redan runt 19-snåret. Och i trädgården börjar vildvinet som klättrar i päronträdet slå om till rött. En av höstens höjdpunkter, måste jag säga.

Den här veckan bjuder både på bokmässa i Göteborg och ett besök på Flyinge Plantshop. Ytterligare två av höstens höjdpunkter.

Finglas, loppisskåp och ärvd kista

I det bruna väggskåpet i gröna rummet har vi samlat våra "finglas". I skåpet finns en blandning av ärvt, fått, köpt och loppat. Vi har glas i några av de andra skåpen också, men här står de vi använder mer sällan. Jag menar, hur ofta använder man konjakskupor och likörglas? Här hemma är det iallafall försvinnande sällan. 

Igår serverade vi iallafall Pimms i de tunna fina grogglasen, som är arvegods från makens farföräldrar. Allt smakar godare när man dricker ur dem, inte minst iskall julmust på julen. När jag skulle sätta tillbaka dem idag, så insåg jag att flera av glasen i skåpet var i skriande stort behov av diskning. De hade liksom blivit frostade av imma och damm, så det var bara att plocka ut dem och bära bort dem till diskbaljan. Nu är de gnistrande rena och fina igen, och hyllorna har också blivit avtorkade.

På ett av hyllplanen står två champagnekorkar, som är ett minne från vår vigsel på Rådhuset i Lund 2013. Den lilla flaskan har jag grävt upp här hemma i trädgården. Den är nog inte så gammal, men jag låtsas att det är ett fynd från en arkeologisk utgrävning, hihi!

Lisa Larsons ljuvliga Pippi-figur får också bo i skåpet, för jag är så rädd att någon (förmodligen jag själv) ska slå omkull henne om hon står framme. Henne fick jag i födelsedagspresent när jag fyllde 40 år, och jag håller henne så kär. Det finns fortfarande ingen bokkaraktär jag älskar så mycket som som Pippi. Det fanns en lång period i min barndom då jag till och med identifierade mig så mycket med henne att jag kallade mig själv för Pippi i förnamn, när jag svarade i telefonen. Och jag har ju till och med fått ett handskrivet brev från självaste Astrid Lindgren, där hon adresserar mig som "Pippi". Det är så fint.  

Man kan tro att skåpet och kistan hör ihop, men det gör de faktiskt inte. Kistan kommer från makens farmors barndomshem i Jämtland, medan skåpet är ett 100-kronorsfynd från en annars allmänt sunkig källarloppis. Det är ofta på just sådana ställen man gör de allra bästa fynden, fast man brukar onekligen få besöka många sunkiga källarloppisar innan de väl dyker upp.

Idag har jag för övrigt en allmänt dekadent och slapp dag. Jag sov länge och låg sedan kvar i sängen och drack kaffe och åt syltgrottor med passionsfruktssylt till frukost. Det kan vara så att jag pillade i mig en överbliven pekannötsmazarin och en halv päronbiskvi till eftermiddagskaffet också. Ja, ni hör ju. Men jisses så skönt och välbehövligt det är med sådana dagar ibland. Bäst av allt är att den faktiskt inte är över än. Nu lägger jag mig på soffan och bläddrar i årets "bookazine" från tidningen Lantliv. Mys!

Bukett och afternoon tea

Igår gick jag till byns finaste lilla blomsteraffär och hämtade bukett nummer tre i min födelsedagskvartett. Den har en härlig känsla av höst och skördetid med solrosor, echinacea, perukbuske, grässtrå och blad som ser ut att vara som hämtade från ett majsfält. Lovely! Höga buketter blir extra fina i mitt gröna krus. Jag sätter ner en smalare glasvas i kruset, som hjälper buketten står stadigt. 

På eftermiddagen idag hade vi en kollega till maken med fru på besök. Vi bjöd på afternoon tea med nybakade scones, cucumber sandwiches och diverse godsaker. För att göra det extra brittiskt serverade vi också Pimms med fruktsoda, apelsin, gurka och jordgubbar. Det gröna våningsfatet är en gammal födelsedagspresent från mina väninnor i Malmö och lämpar sig utmärkt vid tillfällen som detta. Knallrosa marshmallows köpte jag enbart av estetiska skäl, men de var faktiskt riktigt goda. 

Det har varit riktigt varmt och skönt ute även idag, men efter en liten visning av trädgården satt vi faktiskt inomhus i gröna rummet och fikade. I skuggan är det trots allt ganska svalt, och dessutom var det ju så fina blommor på bordet, hihi!

Imorgon är det fri lek hela dagen. Iallafall fram tills det är dags för söndagsbastu. Jag hoppas nästan på sämre väder, för jag har mängder av tidningar som jag skulle vilja ligga och läsa. Jag är definitivt redo för riktig höst. 

Fredagstid i trädgården

Jag stängde mitt hemmakontor vid halv fyra och öppnade ytterdörren för första gången på hela dagen. Sommarvärmen vällde emot mig, och jag blev nästan lite paff. Så kan det gå när man har suttit inomhus en hel dag. Jag hoppade i shorts och badtofflor och drog fram gräsklipparen. Det är alltid lika tillfredsställande att se slutresultatet. Vår gräsmatta är inte direkt någon golfgreen, men känslan är ändå nästan lite så. 

Innan jag kunde börja klippa, fick jag lägga en god stund på att samla upp alla äpplen som har trillat ner från det gamla äppelträdet på baksidan. Det blev en hel korg full. Vad det är för sort vi har vet jag faktiskt inte, men de doftar alldeles ljuvligt. 

De senaste två veckorna har jag lämnat trädgården mer eller mindre åt sitt öde. Jag skvätter på lite vatten i krukorna mellan varven, men inte alls lika regelbundet och noggrant som jag gör under sommaren. En hel del sommarblommor har börjat vissna, och jag tömmer krukorna lite efter hand. På uteplatsen står det ett gäng som nog kan hänga med ett tag till, men det mesta ser lite smått trist ut. Så får det vara.

Mycket i rabatterna börjar också vissna ner, men några höstanemoner och höstastrar är iallafall på gång. Och de rosafluffiga hortensiabollarna i kvällssol kan man ju nästan inte se sig mätt på. 

Vi får lite fikabesök imorgon eftermiddag, men mer än så har vi inte planerat in den här helgen. Det ska bli skönt att bara få vara hemma. Småprojekt att dra i finns det alltid gott om, och det brukar dessutom vara riktigt avkopplande. Trevlig fredagkväll från Solhäll!

Lite torsdagsmålning

Det är fortfarande riktigt sensommarväder i Skåne. Det lär ju inte vara hur länge till som helst, så efter jobbet idag passade jag på att måla det tredje och sista lagret på fönstren på norrsidan. Skönt att få det projektet helt klart, innan höstrusket kommer. 

Lager nummer tre tog dock inte så lång tid, så jag passade även på att stryka på lite kokt linolja på verandadörrarna. Det tipset fick jag av målaren som renoverade verandan förra sommaren, och det är verkligen ett enkelt sätt att få tillbaka kulör och lyster som har mattats ner av sol, väder och vind. Linoljan tog dock slut, så jag fick snåla lite på slutet. Jag får väl köpa mer och köra på ett lager till i helgen. 

Småförkyld, shopping och smilgropar

Och vips, så var det mitt i veckan igen. Man sitter som vanligt helt förvirrad och undrar vart tiden tar vägen. Jag är småförkyld och har gått lite halvt på sparlåga hela veckan, men det rullar på ändå. Jag har flera distanskurser och kan ofta sitta på arbetsrummet och snora utan att smitta någon. Ja, förutom mina kollegor då, men de sitter på betryggande avstånd och vi har skärmar mellan skrivborden. Efter jobbet var det fint väder, och jag hade halvt om halvt tankar på att köra hem och måla på fönstret en sista gång, men jag åkte till byns fina damshop och spenderade lite pengar istället. Det får man göra utan omsvep, när man hittar jeans som man kommer i så här efter semestern. Första paret jag provade, till och med. 

En av kollegorna på jobbet hade en så rolig T-shirt på sig idag. "Mina lår är så glada att de till och med har smilgropar", stod det på den. Bakom den härliga texten står kroppsaktivisten Linda-Marie Nilsson (numera Assergård), som har öppnat en egen webbshop full med grejer som är både kul och träffsäkra på samma gång. (Googla så hittar ni.) Man blir nästan sugen på att shoppa lite till, när man ändå har spenderbyxorna på sig. 

Redo för 2025

Jag är digital på många sätt och vis, men när det gäller mina kalendervanor så är jag obotligt analog. Inget slår papper och penna på den fronten. Och inget slår känslan av en helt ny kalender. Tidigare bytte jag modell år från år, och ibland halvårsvis med för den delen, eftersom jag aldrig blev helt nöjd. Men sedan flera år tillbaka har jag hittat den ultimata modellen för mig: Moleskine daily planner i A5-storlek med hårda pärmar. Nu byter jag aldrig mer. Jag har haft en röd. Jag har haft en orange. Jag har haft en rosa. Jag har haft en gul. Årets kalender är grön, och idag kom min sedan länge beställda upplaga för 2025: En blå. 

På jobbet behöver jag rejält med skrivutrymme dagligen, så jag har valt en modell som har en sida för varje dag. Nog är det en alldeles speciell känsla att öppna pärmarna och mötas av helt oskrivna dagar. Undra vad sidan för den 4 maj 2025 kommer att fyllas med?

Fiskpennan, då? Den hittade jag i en souveniraffär på Lesbos i våras. Mina kollegor shoppade vackra grekiska kläder, väskor och skor. Jag köpte en penna som ser ut som en sardin, hihi! Jag är inte bara obotligt analog. Jag är obotligt barnslig också...

Att samla på stenar

Ända sedan jag var liten har jag varit en stensamlare. Som barn var det lite som att samla bokmärken. Jag och mina kompisar träffades och bytte stenar med varandra. Någon hade plockat vackra exemplar på Gotland, någon annan på en semester på Kreta. Själv tillbringade jag sommarloven hos mina far- och morföräldrar i Bergslagen och hade påsar fulla av blågrön slaggsten med mig hem. Jag minns att de verkligen var hårdvaluta i bytesbranschen. På vinden har jag delar av min samling kvar. 

I vuxen ålder fortsätter min kärlek till stenar. Jag blir lycklig varje gång jag gräver upp en bumling i trädgården, och jag plockar gärna sten med mig hem från resor. I skrivande stund ligger det ett gäng från vårens resa till Lesbos i ett trätråg i gröna rummet. De är lite grövre och gråare än de kritvita sammetslena stenarna man kan hitta på andra ställen längs Medelhavet, men de är inte desto mindre vackra. Jag tänker att de berättar en historia. Både min och andras. Det är ändå fint på något sätt. 

Kvällspromenad i Karlskrona

Jag fortsätter temat "tjusiga nattbilder" med en bild från gårdagens kvällspromenad längs kajen på Kungsbron i Karlskrona. På den här bloggen finns det redan otaliga foton på fyren Karlskrona nedre, som står ute på Stumholmen och som är min favoritbyggnad i hela "staun". Igår var det dock första gången jag fångade den på bild görandes sitt jobb: Att visa vägen in i hamninloppet. Nog är det nästan lite sagolikt. Som lyktstolpen i Narnia, som visar barnen i boken vägen hem till den vanliga världen.

Nu är jag hemma i "Glesbygd" igen. Ikväll äter jag ostkrokar och tittar på säsongspremiären av "Det sitter i väggarna". Det är sagolikt det också, fast på ett helt annat sätt. 

Norrsken i Skåne

Sent igår kväll såg vi på Facebook att folk här hemma i byn lade ut bilder på norrsken. Varken maken eller jag hade sett norrsken förut, och här nere i Skåne hör det ju verkligen inte till vanligheterna, så det ville vi naturligtvis inte missa. Vi släckte alla lampor i huset och tog oss ut på kökstrappan. Först såg vi inte någonting, men det var stjärnklart och lite kallt ute, och efter en stund noterade vi att det faktiskt var ett märkligt ljus på himlen. Ett tilltagande rosa ljusstråk lyste upp Karlavagnen, och när vi tittade upp mot himlen genom mobilkameran stod det klart att det verkligen var norrsken. Så läckert!

Fast lite antiklimax var det allt, för ljuset var inte alls lika starkt i verkligheten som på bild. Och jag hade ju faktiskt föreställt mig att norrsken skulle vara GRÖNT, hihi! Men nu har jag iallafall sett norrsken. 

Tidlösa

I en annars ganska ledsam rabatt på framsidan av huset blommar nu tidlösan för fullt. Jag blir lika överraskad varje år, för det känns som om det bara säger "poff" och så finns blommorna plötsligt där. Jag har läst att tidlösan både bildar sidolökar och sprider sig med frö, och det verkar stämma, för det blir bara fler och fler blommor med åren. Bladen kommer upp redan på våren, och i år var det så många att de nästan kvävde allt lågväxande i resten av rabatten, men jag lät dem hållas. Låter man bladen vissna ner i lugn och ro blir blomningen nämligen maximal, när den väl kommer. 

Jag har tidigare trott att höstkrokus och tidlösa är samma sak, men jag har fått lära mig att det är olika arter. Lättast ser man skillnaden på antalet pistiller: Tidlösan har sex pistiller, medan höstkrokusen bara har tre. 

För övrigt var det bara tre grader varmt, när jag körde till jobbet imorse. TRE grader! Det är tvära kast får man säga, för hur i allsin dar kan det gå från 28 grader till bara tre från söndag eftermiddag till onsdag morgon? Men jag sitter stilla i båten. Blir det kallt och sommarblommor och dahlior fryser sönder, så får det vara så. Que sera sera.

Tända ljus i mitt hus

Vips, så har det ju faktiskt blivit höst. Och med den har det (som varje år) kommit ett sug efter att "boa" sig. Pyssla, plocka, pynta, ändra om, tända ljus i mitt hus. Ikväll har jag proveldat ljusen i sommarens loppisljusstake, och jag har kommit fram till att den absolut är en keeper. Den är lagom krusidullig, och svart smide är ju tidlöst och passar in överallt. 

Ikväll fick jag äntligen ner lådan med höstkläder från vinden. De allra tjockaste tröjorna får vänta ett tag till, men det ska bli riktigt mysigt att få börja använda långbyxor och långärmade tröjor igen. Min klädställning på vinden med undanhängda jackor och finkläder hade vält omkull, så allt låg huller om buller, men det där orkar jag inte förbarma mig över ikväll. Något ska man väl ha att göra imorgon också. 

Kökssysslor och höstkänsla

Tisdagkväll i det lilla köket. Det har stekts fläsk med grönpepparsås till middag, och jag har jagat spinkiga sommarspindlar i takhörnen. Två lagom rafflande aktiviteter en vanlig vardagkväll i september. Tre år efter köksrenoveringen skrockar jag fortfarande högt av förtjusning över hur lätt det är att hålla det städat på diskbänken, när man har diskmaskin. Hur i allsin dar hann det gå 50 år av mitt liv, innan jag fick uppleva det? 

Idag är det för övrigt första gången som det har känts som höst på riktigt. Jag har haft både långärmat, blåjeans, strumpor och skor på mig. Mysigt ändå. Nu är jag färdig med högsommarvärmen och börjar längta efter att ta ner mina stickade tröjor från lådorna på vinden. Vad har jag ens för höstkläder? Man glömmer så lätt. Jag ska nog gå och ta ner en låda redan nu. 

Nymålade fönster och ful eternit

Imorse glömde jag faktiskt helt bort att titta, för på morgnarna är jag alldeles för disträ. Men när jag svängde in på uppfarten efter jobbet kunde jag konstatera att de nymålade fönstren ser väldigt mycket prydligare ut. Röd järnoxid är betydligt rödare röd än den brun-vinröda nyansen vi har haft som accentfärg på huset tidigare, men sedan verandadörrarna målades om i just röd järnoxid, så känns det självklart att våga mer färg även runt fönstren. Det är ju dessutom en försvinnande liten yta det handlar om. Än så länge är det bara här på norrsidan det är ommålat, men planen är naturligtvis att det ska bli samma runt alla fönster. 

Nu framgår det dock ännu tydligare hur gräslig ovandelen av huset är. Där putsen tar slut sitter det gamla eternitskivor, som inte har målats om på 15 år. Färgen har verkligen bleknat med åren, och nu är den mer i ton med ytan på skivad men fortfarande ostekt blodpudding, hihi! Under eterniten skymtar vi att det finns stående träbrädor, och kanske är det på det sättet vi borde återställa gavlarna den dagen det blir dags. Drömmen vore annars att putsa fasaden hela vägen upp. Detta är dock inte ett projekt som står högst upp på att-göra-listan, för vi har mer akuta saker att ta tag i först. Och säga vad man vill om eternit, men när den sitter på plats som den ska (vilket den trots allt gör), så fyller den onekligen sin funktion. 

När jag bläddrar i inredningstidningar kan jag ibland avundas folk som efter bara några år som husägare kan uppvisa smakfullt färdigrenoverade kåkar. Där ligger vi verkligen i lä, maken och jag. Jag kan inte ens säga att vi medvetet "skyndar långsamt" för att hinna "känna in huset". Det har bara blivit så att saker får lov att ta tid. Man ska ju hinna leva också. Och med ett hus är det ju lite som ett förhållande, där man lär sig att älska även skavanker och egenheter. Solhäll har fortfarande gott om de sistnämnda egenskaperna, men jag tänker ofta att det är just det som är charmen. Och den vill man ju faktiskt inte renovera bort. 

Målning, trädgårdsbukett och bastu

Jag hittade en gammal loppislåda med två fack, som stod bortglömd i källaren. Den var trären, men inte byggd av något vidare fint trä, så jag tog mig friheten att måla om den. Mest egentligen för att jag var sugen på att måla något. Jag blandade ihop en egen mix av grågrön och zinkvit linoljefärg, men jag tyckte att den blev för kall och hällde i en skvätt Hastingsgrå också. Vi får väl se om jag nöjer mig där. Jag vet inte ens vad jag ska ha lådan till än, men det där brukar ju lösa sig. 

Idag har jag också tagit mig an det sista omålade fönstret på norrsidan. Det var verkligen en sorglig syn med flagnande färg, alger och spindelnät. Man kan nästan tro att vi aldrig har målat om här tidigare, men det har vi faktiskt. Det är bara det att det var väldigt länge sedan... Och en norrsida är ju en norrsida. 

Ett gäng entimmespoddar senare (tre avsnitt av P3 dokumentär) var allt skrapat, slipat, målat och klart: Vit gräddton på fönsterbågarna och järnoxidröd (samma som på verandadörrarna) på karmen och plåten. Nog blev det skillnad, ändå? Jag passade på att måla det första fönstret en tredje gång, så det är helt klart nu. Iallafall utvändigt, för insidan har jag faktiskt inte tagit. Där är den gamla färgen helt okej, så det får faktiskt vara som det är tills vidare. 

Jag belönade dagens arbete med att plocka in en jättebukett från trädgården. Det finns ingen som helst estetisk tanke i det här arrangemanget. Jag har snarare kört på deviserna "man tager vad man haver" och "more is more", men det blev fint iallafall. 

Det låter ju helt galet i värmen, men vi har faktiskt söndagsbastat ikväll. Det var så himla skönt att få svettas ut slipdamm och svett och att få saltskrubba kroppen och befria den från döda hudceller. Nu är man redo för en ny arbetsvecka. Imorgon ska det kanske till och med komma lite regn. Det ser jag fram emot. 

Värme, vattning och päron

Jotack, det har varit ruskigt varmt idag. Så där dallrande att jag nästan har däckat helt och bara velat ligga i soffan med neddragna gardiner och stängda fönster och titta på true crime-dokumentärer på Netflix. Det har jag också gjort delar av dagen. Nu på kvällen har jag iallafall dragit ut slangen och stödvattnat mina relativt nyplanterade perenner i terrassrabatten ner mot snäckdammen. Det behövdes verkligen, för jorden var så torr att det bara dammade. Då får man vattna i omgångar, för jorden tar inte upp vattnet annars. Ett trick är att vattna med hård stråle mellan plantorna, så att vattnet kommer ner en bit i jorden. Det är nästan om att man masserar ner vattnet i jorden. 

Innan jag kunde vattna fick jag rensa bort mängder av mosiga och överjästa gråpäron på marken. Usch och fy, vad det där luktar. Inget man är det minsta sugen på att stoppa i munnen. Då är det trevligare med päronsplitt. En sådan får det alldeles bestämt bli nu. Jag mumsade i mig en ananassplitt tidigare idag, men i värmebölja finns det ju ingen som helst gräns för hur många glasspinnar man får äta. Tur för mig. 

Nu tar vi helg

Jamen hörrni, nu tar vi helg. Det blir uppenbarligen en varm sådan, så jag har sett till att inte boka in några aktiviteter alls, varken på lördag eller söndag. Det är höstmarknad här hemma i byn imorgon, så kanske dristar jag mig till en runda där efter frukost. För övrigt finns det många småprojekt att dra i här hemma, men man får väl se vad man orkar. 

Jag har iallafall sett till att bunkra frysen full av ananas- och päronsplitt, så att ligga i skuggan och äta glass är ju helt klart en lockande möjlighet. Happy Friday, allihopa everybody!

Värmerekord och ljuvliga trädgårdskvällar

Det råder högsommarvärme i Skåne. På min jobbort uppmättes det 28,8 grader igår, vilket var den varmaste septemberdagen på ett halvt sekel. Då är man för en gångs skull glad att man har en arbetsplats med en inomhustemperatur som alltsom oftast kräver en fleecetröja. Och nej, det är inget kylrum på Scan; det är en gammal fabrikslokal som numera är ombyggd till skolbyggnad. När man kliver ut genom ytterdörren vid hemgång, känns det lite som att kliva av ett charterplan i grekiska övärlden. Wooom! Värmen drabbar en verkligen. 

Kvällsrundorna i trädgården är den ljuvligaste stunden på dagen. Det blåser ofta upp lite framemot kvällen, och när solen börjar dala och dagen svalnar njuter jag i fulla drag. Sådana timmar hade gärna fått vara dubbelt så långa. Undra hur det blir att ha hemmakontor i stugvärmen imorgon. I värsta fall får jag gå ner och sätta mig i bastustugan, för där är det alltid svalt och skönt, så länge man håller dörr och fönster stängda. Ja, och om man låter bli att slå på bastuaggregatet då förstås...

Hibiskus och grön kruka

Peppar, peppar, men min lilla hibiskus lever och har hälsan. Den införskaffades förra hösten, och bara det faktum att den överlevde vintern kändes som en seger. Sedan dess har den bjudit mig på regelbunden blomning med stora vackra rosa blommor. Förvisso har varje enskild blomma väldigt kort livslängd, men det kommer nya hela tiden. Jag vet att man kan ha dem utomhus över sommaren, men min får leva sitt liv som krukväxt inomhus. "Rosen från Kina" kallades den va Carl von Linné, och det är ju inte en helt långsökt liknelse. 

Krukan den stod i började bli lite för liten, så ikväll har jag planterat om den med ny jord och i en större kruka. Hibiskus är allmänt känd för att vara kinkig när det gäller förändring, och den gillar egentligen inte att bli flyttad på så mycket. Jag hoppas att den trots allt förlikar sig med omplanteringen. Det lär jag ju bli varse vad det lider. Kanske har alla knoppar och blad trillat av när jag vaknar imorgon. 

Den gröna krukan är för övrigt ett gammalt auktionsfynd från 2019. Det är en Nittsjö-kruka med både nagg och lagad spricka, men den är vacker i all sin skruttighet. Jag ropade in den med ett udda eklövsfat från Gustavsberg, men det har hamnat i tallrikshyllan istället. Ett fat behövs dock, för krukan har hål i botten. Jag ska nog gå och rota fram något annat ur mina gömmor. Gröna fat är ju inte precis en bristvara i det här hushållet, hihi!

Pensel och sekatör

Det har varit en ljuvlig kväll i "Glesbygd". Jag åt en snabb macka till middag, och sedan drog jag på mig lite mer oömma kläder och traskade ut. Sovrumsfönstret fick ett nytt lager linoljefärg (andra rundan går alltid snabbare), och sen tog jag sekatören i näven och tog en sväng i trädgården. Jag får erkänna att jag har slarvat en hel del med att hålla efter alla sommarblommor de senaste veckorna. Speciellt dahlior och rosenskäror var i stort behov av ansning. Nu är de friserade och fina och orkar nog hänga med ett tag till. 

Till min förvåning såg jag att det hade kommit nya blommor på 'Rosenholm'-rosen. Förvisso bara på en enda gren, men det var ändå en glad överraskning. Rosen blommade egentligen över för nästan en månad sedan, och den har aldrig remonterat så lång tid efteråt förut. Törs man hålla tummarna för att det kommer fler blommor?

Skönt med lite utomhustid, när man har suttit inomhus hela dagen. Nu hoppar jag i nattsärken och stänger butiken för idag. Imorgon ska det visst bli 26 grader varmt, så det kanske kan bli lite kvällstid i trädgården då också. 

Hagtorn

Vi har en självsådd hagtornsbuske, som har stuckit iväg på höjden och blivit ett träd. Dess grenar växer ihop med kronan på ett av mirabellträden längst ner i trädgården. Tidigare tänkte vi att vi nog borde ta ner hagtornen, men med åren blir jag mer och mer säker på att vi absolut inte ska göra det. Jag älskar det där trädet. Tidigt på våren är grenarna översållade med vita små blommor, och nu på sensommaren är grenarna fulla av ljuvliga röda bär. 

Jag googlar och läser att hagtorn inte bara älskas av mig, utan av både småfåglar, fjärilar och andra insekter. Flera hundra arter lär vara mer eller mindre beroende av hagtorn, och på det sättet blir det världens bästa matstation för småfåglarna. Ju äldre trädet blir, desto bättre blir det för andra arter, och hagtorn kan tydligen uppnå en ålder av flera hundra år. Det gör onekligen beslutet om att låta trädet bli kvar ännu lättare, för biologisk mångfald vill man ju absolut gynna. 

Jag har faktist ett guldhänge föreställande ett hagtornsblad och ett bär i en kedja runt halsen. Det kommer från Flora Danica-kollektionen och var min morgongåva från maken när vi gifte oss. Ännu en anledning att behålla trädet. 

Hagtornsextrakt lär dessutom vara bra mot värmevallningar och klimakteriebesvär. Se där, en tredje anledning att behålla trädet, hihi!