Planer för framsida och uppfart

Ända sedan vi köpte Solhäll för snart 15 (!) år sedan, har vi haft som plan att vi så småningom skulle fixa till uppfarten. Det har aldrig direkt varit prio ett, men för varje annat projekt vi har avslutat har det ändå närmat sig toppen. De senaste åren har förbehållet varit att vi skulle vänta tills dess att fibergrävningen var helt klar, och det är den ju faktiskt nu. Därmed har vi inga fler ursäkter att vänta. I nuläget är den här ytan ganska bedrövlig med gräs, ogräs, grus och jord omvartannat. Vi skulle dessutom behöva dränera längs norrsidan, där markytan har sjunkit undan ganska rejält de senaste åren. Ska vi ändå ta hit en grävare, så passar det ju bra att slå två flugor i en smäll. 

För grävare behöver vi ta hit. Uppfarten är inte så bred, men väldigt lång från gatan och hela vägen ner till ladan. Vi skulle vilja lägga någon slags stenkant mot gräsmattan, och kanske även in mot syrénhäcken till vänster ur bild här nedanför, och sedan beställa hit ett stort lass grus i samma stil som det vi redan har på flera andra ställen i trädgården. Det får nog dock bli en något större fraktion, så att det inte fastnar i däcken.

  

Grusgången på framsidan får vara kvar, men när vi ändå är igång och gräver skulle jag vilja gräva bort en bit av gräsmattan. Idag når gräset ända fram till rabatterna, men jag tror det skulle bli finare om det istället var grus där. Hörnan där på glasverandan skulle nog också må bra av att slippa leran som stänker upp på den vita putsen när det regnar. 

Jag tänker mig bara grus på en liten bit av framsidan, som till exempel den fina halvcirkelformen hemma hos Jessica på @angadalen på bilden här nedanför. Så mysigt att kunna gå i grus från bilen fram till ingången på glasverandan och kanske till och med ställa en liten bänk eller en liten cafémöbel där på sidan. Och så plantera lite mysigt längs gången på framsidan.  

Bild lånad från @angadalen

En vettigare placering av sopkärlen närmare vägen står också på önskelistan. Nu står de ända nere vid ladan, och vi måste dra upp dem till vägen för tömning, men det vill vi helst slippa framöver. (Man får ju börja tänka på ålderdomen...)  Ja, som ni märker har drömmarna redan börjat dra iväg. Vi får väl ta hit någon som tittar på detta för att se vad som är görbart och inte. Och vad det kan tänkas kosta...

Snödroppar!

I helgen kom jag på att jag skulle leta snödroppar i trädgården. Eller leta och leta, - jag vet ju var de växer. Jag brukar nämligen flytta alla jag hittar till foten av det gamla päronträdet, och där blir tuvorna både större och större och fler och fler för varje år som går. Och visst finns de där i år också. Snart i full blom, utan att jag har hunnit fatta det. Vilket lyckopiller!

Ibland brukar jag gräva upp tuvorna och sätta dem i krukor med mossa, för att kunna ha dem på närmare håll medan de blommar. (Det är ju trots allt inte så ofta jag ligger på mage under päronträdet i februari-mars.) Sen gräver jag ner dem igen, när de har blommat över. Kanske gör jag så i år också.

Körsbärsrött och traktorgrönt

Jag har fått pippi på att äta körsbärsyoghurt till frukost på helgerna. Den där goda sorten med bär i botten på burken, som man rör upp med sked. (Osponsrat inlägg, men ni kan själva läsa produktnamnet på bilden.) Säkert proppfull med socker och annat elände, men ack så god. Jag tänker att jag lika gärna kan köpa frysta körsbär och ha i vanlig naturell yoghurt. Det ska jag nog prova. Jag är den enda jag känner som dricker Cherry Coke med välbehag. Körsbärssmak är min grej, helt enkelt. Paradisäpplena på bilden är för övrigt utklädda till just körsbär dagen till ära, om någon undrar vad de gör där. 

Maken var inbjuden som ordförande på ett föreningsårsmöte i eftermiddags och kom hem med vackra tulpaner som tack. Nästan körsbärsröda, minsann. Är det slump eller synkronism, månntro?

För övrigt har vi fått en ny vattenpump i källaren under helgen, för den gamla vägrade stänga av sig och pumpade smått ihjäl sig. Den nya pumpen är dock inte körsbärsröd, utan vackert John Dere-traktor-grön. Fröken Grön är ju naturligtvis inte bara glad över att ha en fullt fungerande vattenpump i huset igen, utan även över det faktum att den nya pumpen råkar vara grön. Slump eller synkronism? Som sagt. 

Pillerfikus

När jag var på Blomsterlandet förra helgen var det halva priset på flera stora krukväxter. Jag spontanköpte en pillerfikus, som förvisso inte var det tätaste exemplaret man har sett, men med hjälp av lite ny planteringsjord och vårens växtkraft, ska jag nog kunna få ordning på det. 

De små "pillren" är gulgröna små frukter, som dyker upp i bladens förgreningar. Inte ätliga, men fina. 

Jag har planterat om den i ny jord i en stor grön kruka, som jag hittade på varsågod-och-ta-en-kruka-hyllan på den lokala återvinningsstationen. Vem vill inte ha en sådan? Men tack för det till dig som inte ville ha den kvar längre, för nu får den bo hos mig. Och här passar den ju föga förvånande som en smäck. 

Pillerfikusen vill stå ljust, men inte i stark sol. Jag har placerat den på en pall vid sidan av fönstret på södersidan i ett läge som stämmer fint på den beskrivningen. Oscar II vakar över den. 

När jag ser bilden här ovanför inser jag att telefonjacket sitter kvar, trots att det har varit ur bruk i flera år. Kanske är det dags att försöka pilla ner det. Fast å andra sidan har vi inte ens tänkt på att det sitter där, så det känns inte direkt som något akut projekt. Å tredje sidan kan vi låtsas att det är en antikvitet, för det är det ju nästan redan. 

Återbesök, blötsnö, blommor och semlor

På förmiddagen idag kom "de feta duvorna" på återbesök. Fasanhonor tror vi fortfarande att det är. De spatserade runt bra länge i de nedre regionerna av trädgården, men sen insåg de plötligt att det fanns mat nedanför fågelstugan, så sen satt de där under spireabuskarna och mumsade bra länge. Inne i smatten stod jag och försökte få till en vettig bild genom den februarismutiga fönsterutan. Vi kan väl kalla det för filter.

Efter lunch började det snöa blötsnö. Suck... Dystert så det förslår. Jag muntrade upp mig själv med ett besök i byns finaste lilla blomsteraffär. Det blev en bukett med anemoner, klematis, vårglöd, blåbärsris och pistage. När jag kom hem räddade jag det som räddas kunde ur den gamla buketten, vilket var två vita ranunklar, en kvist krysantemum och några vita fresior. Det blev en härlig blandning, trots att det inte var tänkt att passa ihop från början. 

Anemoner, alltså. Man blir nästan hypnotiserad när man tittar in i den vackra lila mitten.

Till skid-VM på eftermiddagen krängde vi minisemlor igen. Mina med grädde och mandelmassa och makens med bara grädde. Och inget florsocker den här gången heller, men gott ändå. 

Ikväll tittar vi vidare på "The old man" på Disney Plus. En väldigt välgjord dramathriller med bra skådespelare som Jeff Bridges och John Lithgow. Ett tips, om ni inte har sett den. Glad fredag!

Rosa videkissar och konstiga fjäderfän

Nämen, ser ni! På mitt lilla salixträd i kruka, som står och gömmer sig för vintern intill planket vid bastustugan, har det plötsligt börjat ploppa ut ljuvliga små videkissar. Är inte det ett vårtecken, så säg? Som fluffig rosa sockervadd på pinne. Eller som puffiga små kaninsvansar. Man blir lycklig. 

För övrigt hade vi två fasanhonor som spankulerade i trädgården i eftermiddags. "Är det höns på rymmen? Eller extremt feta duvor?" undrade undertecknad. Tur man har en man som är biologilärare, haha! Fast jag såg ju iallafall att de inte var gråsparvar. 

Fiber, krysantemum och pizza

Hör och häpna, men idag har det faktiskt varit en snubbe från Malmö här och dragit in fiberkabeln i huset. Fast det betyder fortfarande inte att vi har tillgång till fiber. Först ska leverantören slå på någon switch i sin ände, och sen ska det väljas leverantör. Jag tror det som sagt när jag ser att det fungerar. Men nu har vi iallafall en lite mindre och en lite större vit dosa nertill på väggen bredvid TV-bänken i röda rummet, och därtill en rätt ful ledning en bit upp på väggen på utsidan. Inget kul att fota, direkt. Jag bjuder på lite blomsterfägring istället. Krysantemum, minsann. Hög tantvarning på det, eller? (As if I care...) Men färgen är ju så himla läcker. Blekt persiko-korall-laxrosa dyker visst upp igen. Man anar ett tema.

Ikväll blev det pizza till middag på plats på en av byns lokala pizzerior. (Numera finns det bara två, eftersom den tredje uppenbarligen hade kopplingar till både IS och något kriminellt gäng och revs av kommunen. Jodå, vi har drama i "Glesbygd" också.) Kan inte minnas när jag åt en pizza senast. Det var nog minst ett halvår sedan. Jag klämde i mig en hel alldeles på egen hand. Inte en brödsmula blev det kvar. Fast jag hade ju bara ätit Weight Watchers-soppa till lunch, så jag kände att jag hade utrymme att unna mig, hihi!

Bokrea och ytterligare en burk

Jag minns en tid då bokrean i februari var årets stora happening. Man kunde sitta veckor i förväg och bläddra i reklamkatalogerna från olika bokhandlar (eller boklådor, som det galet nog också kan heta i plural), jämföra priser och kryssa för vad man skulle köpa. Nuförtiden har det där med bokrea en gång året tappat sin känsla, för nu kan man köpa billiga böcker året runt. (Vilket jag också gör.) Efter jobbet idag körde jag iallafall inom den lilla bokaffären på min jobbort för att kolla utbudet. Jag kom hem med två mys-pys-deckare ur en serie av den brittiska författaren Richard Osman. Jag tolkar det som att de är lite småputtriga och skrivna med humor, och i dessa bistra tider kan man ju verkligen behöva få skratta lite. De är uppenbarligen väldigt populära i Storbritannien och har legat i topp på best-seller-listan där, och det ryktas också att Steven Spielberg har köpt filmrättigheterna. Och så är det ju så fina rävar på omslagen, hihi!

Ytterligare en träburk kom jag visst också hem med. Den hittade jag i blomsteraffären som ligger vägg i vägg med bokhandeln, och den är en mindre storlek av burken jag köpte i Älmhult förra veckan. Bra med två på nattduksbordet, tänker jag. Den första är nämligen redan full. 

Dvärgkrasse

Jag satt och slöscrollade på Instagram häromdagen och hamnade som så många gånger förr hos trädgårdsmästaren Victoria Skoglund. Hon har en av de vackraste trädgårdarna jag vet, och i inlägget som dök upp i mitt flöde visade hon fjolårets krukor med dvärgkrasse av en sort som heter 'Salmon Baby'. Blommorna har den där dämpat korall-aprikos-laxrosa fären som jag älskar på blommor i trädgården, och eftersom jag drabbades av akut ha-begär och dessutom älskar krasse, så klickade jag raskt hem två påsar. 

Bildkälla: Zetas

Med min härliga humanistmatematik tänkte jag att det var bäst att klicka hem något mer, för att rättfärdiga fraktavgiften. (Visst älskar man den typen av logik, hihi!) Jag klickade runt lite till och insåg att det finns mängder av fina krassesorter som jag aldrig har sett förut. Jag körde vidare på samma färgtema och beställde även två påsar 'Tip Top Apricot'. De är lite mer melerade med lila och rostfärgade ådringar på kronbladen. Nästan ännu finare!

Bildkälla: Zetas

För mig som är en lat-mans-odlare är frön som man kan direktså en gudagåva, och krasse hör ju till den kategorin. Attans alltså, vilka fina krukor det ska bli på Solhäll i sommar! Jag förutspår att de här krassesorterna blir nästa stora trädgårds-hajp efter 'La Belle Epoque'-tulpaner, 'Café au Lait'-dahlior och 'Mai Tai'-nejlikrot. Kom ihåg var ni läste det först.

Fönsterviva och pionstöd

Jag läste trädgårdstidningar hela förmiddagen och drabbades av akut trädgårdslängtan. Fast den kommer ju alltid som ett brev på posten så här års. Jag drog till Blomsterlandet i Hässleholm för att handla såjord och kom därifrån med lite annat smått och gott. En fönsterviva i grön kruka får stå på köksbordet. Jag tänker att vivan är som en snittblomma: Man får njuta så länge den varar. Och några gröna krukor hade jag ju absolut inte innan, hihi!. 

Jag gick ett varv på utomhusavdelningen, där det hade börjat fyllas på så smått med vårblommor och krukor. Snygga pionstöd har stått på min önskelista flera somrar i rad, och nu hittade jag plötsligt rostiga fina som jag slog till på. Inte jättebilliga, men man får väl se det som en långtidsinvestering. Förhoppningsvis håller de upp de tunga blommorna, och dessutom blir de superfina som dekoration i rabatten medan man väntar på att pionerna ska växa upp. Jag köpte tre stycken. 

Nu har vi just sett Hanna Öberg hålla undan för både Norge och Frankrike och vinna guld i skidskytte-VM. Sååå spännande! (Tänk att hon vann, fast jag tittade...) Strax väntar årets första (för mig) bastubad, vilket också är mitt första sedan i november, då klyddet med det där ryggsåret började. Huden känns fortfarande lite tunn och ömtålig där, men oj vad det ska bli skönt att få rena både kropp och själ efter en lång och tradig vinter. Ikväll ska jag fortsätta läsa trädgårdstidningar och smida planer för säsongen som kommer. Så ljuvligt det är ändå, att ha allt det härliga framför sig. 

A storm called Otto

Jodå tack, det har stormat riktigt rejält det senaste halvdygnet. Redan igår kväll blinkade det rejält i taklamporna, och pannan nere i källaren har larmat tre gånger, eftersom den har trott att det var strömavbrott. Jag har alltid lite svårt att somna när det stormar ute. Man ligger liksom bara och väntar på att det ska braka till någonstans utanför. Nu blev det tack och lov inte så. Bara lite lösa grejer som välte omkull på helt ofarliga ställen.  

Den gamla bänken ute på gräsmattan har vält framlänges, men den är lite låghalt och står ganska ostadigt även i vanliga fall. Vi sitter aldrig på den, men jag har ställt den där för att det ska bli något att fästa ögonen på i siktdjupet ner från uppfarten ner över vår långa gräsmatta på framsidan. 

I det gamla äppelträdet på baksidan sitter det en dam, som nog har fått rejält med fart på sin gunga i natt. Jag var faktiskt ute och övervägde att ta ner henne igår eftermiddag, men inte ens i sidled slog hon i stammen på trädet, så jag lät henne hänga kvar. Det gick bra, men hon hälsar att hon är lite yr i huvudet idag. 

På uteplatsen tyckte vi att vi hade förankrat presenningen över bordet ordentligt, med bordsbenen som tyngd på kortsidorna och stenklot och tunga krukor som tyngde ner på långsidorna. Här hittade vinden ändå in så att kloten rullade undan och presenningen åkte upp över bordet längs långsidan. Ingen skada skedd, dock. Vi får nog ta en mindre presenning nästa år, så att det inte blir så mycket lös yta över. 

I köksträdgården ligger det rejält med grenar, som har trillat ner från de höga träden på norrsidan. Växthuset har iallafall klarat sig fint, och det är ju huvudsaken. Nu har stormen bedarrat och vi kan ta helg i lugn och ro. En skön lördag önskar jag er alla!

I väntan på stormen Otto

Det händer att folk tror att det har hänt något, om det inte kommer ett dagligt blogginlägg. Som igår, till exempel. Men lugn, bara lugn. Ibland hoppar jag över för att känna att det är jag som äger bloggen och inte bloggen som äger mig. Dessutom var det ju på AW efter jobbet, och när tant kom hem vid 20.15 så orkade hon inte mer den dagen, hihi! Det var en mysig kväll iallafall. Så härligt att bara få sitta ett par timmar och flamsa med sina kollegor. För mycket flams blir det alltid, trots att hälften av oss dricker alkoholfritt. I love my colleagues. Vi är en salig blandning av typer, men vi har alltid roligt ihop.

På min lediga fredag har jag varit en snabbis på vårdcentralen, tankat bilen, handlat i mataffären, tvättat en maskin tvätt, ätit en varmkorv, tittat på två avsnitt av "Tunna blå linjen" (jag är på säsong 2 nu), druckit kaffe och ätit två minisemlor, samt handlat en ny helgbukett på byns finaste lilla blomsteraffär. Den här gången tog jag faktiskt en färdigbunden bukett, för hela kyldisken var full av ljuvliga sådana. Jag valde en i lite smutsiga pastellfärger med en puderrosa ros, vita rankunkler, gulbeige krysantemum, cremefärgad fresia, blåbärsris och lite grönt rufs.

På diskbänken i köket står det tre osköljda filmjölkspaket (hur gick det till?) som ett spår av arbetsveckan som gått. Kanske blir det dagens sista vettiga aktivitet att skölja ur dem, innan jag kurar ihop mig helt under en filt och låter helgen och stormen Otto ta över. För nu ska det visst bli rejält stormigt det kommande dygnet. Regnet har redan kommit, och tågtrafiken mellan Malmö och Göteborg är visst på väg att ställas in. Vi får nog hålla i hatten, med andra ord. 

Jag törs nästan inte säga det högt, men på onsdag i nästa vecka kommer de och kopplar in fiber här hemma. Jag tror det i och för sig inte förrän jag ser det, men ack så skönt det ska bli när det är klart. Inte minst för sinnesfridens och blodtryckets skull, för det där har ju varit ett irritationsmoment bra länge nu. Det för dessutom med sig att vi äntligen kan börja fundera på att göra något åt vår tråkiga uppfart. Ännu ett projekt på önskelistan. Står det rentav högst upp, kanske?

Möjlig meteorologisk vår

Från och med den 15 februari kan det bli vår, enligt meteorologerna. Ja, iallafall tekniskt sett, men då ska dygnsmedeltemperaturen vara över noll grader under sju dagar i rad, och där är vi inte riktigt än, iallafall inte här i nordöstra Skåne där jag bor. Men nog börjar man känna att våren närmar sig. Det är nästintill helt ljust när jag kör till jobbet på morgnarna nu, och fortfarande ljust när jag kommer hem. Det är otroligt vilken skillnad det gör för både kropp och själ med en ökad dos dagsljus. Sedan natten mellan lördag och söndag har vi inte heller någon snö kvar. Den smälte bort över en natt, och ingen är ledsen för det. Iallafall inte jag. Fast nog får man vara beredd på ett och annat bakslag innan våren är här på riktigt.

Imorgon är jag redan framme vid veckans sista arbetsdag. Den avslutar jag med AW i goda kollegors lag. Det är ett format att "gå på krogen" som passar mig förträffligt. Man bänkar sig vid 16:30 och är ofta hemma före 20:00. Det är ändå skönt att bli gammal, hihi!

Kram på alla hjärtans dag!

Jordgubbar, champagne, rosor, chokladpraliner och lyxiga restaurangbesök i all ära, men maken och jag har vår egen alla hjärtans dag-tradition: Lövbiff och pommes frites tillagat hemma i köket. Gärna med lite kryddsmör på. Det godaste man kunde servera och höjden av lyx på 70-talet, men så är vi ju båda barn av den tiden. Och tänk, det funkar lika fint på 2020-talet.

Kram på alla hjärtans dag till alla er godingar som tittar in här och hälsar på mig. Må ni också få lövbiff och pommes frites idag. 💖💙💚💛💜🤍🤎🧡

Trevlig designidé

När jag var på IKEA i fredags hade jag gott om tid att närstudera de uppmöblerade lägenheterna, provsitta soffor och vända och vrida på grejer. Rätt mysigt, faktiskt. (I vanliga fall har man ju kanske med sig en hungrig man som bara längtar efter korv med bröd, haha!) På ett ställe såg jag en designidé som jag mycket väl skulle kunna tänka mig att planka rakt av: Att måla ett valv i kontrasterande färg bakom en möbel. Riktigt läckert! Kanske är det så vi ska göra bakom sängen, när vi renoverar sovrummet? 

Nu ligger jag i startgroparna för en och en halv timmes körsång. Härligt! Sen blir det en intressekonflikt över huruvida jag ska se "Husdrömmar" när jag kommer hem, eller om jag ska klämma några avsnitt till på första säsongen av "Tunna blå linjen".  Igår såg jag nämligen till min fasa att den sistnämnda försvinner från SVT Play imorgon. Och jag som bara är på avsnitt sju! Jag får kanske köra ett nattmaraton, hihi!

Klar med karmstolen

Igår stod jag alltså ute på den för dagen av vårsol uppvärmda glasverandan och grejade med min gröna karmstol. På agendan stod att få på det nya tyget på sitsen och på fram- och baksidan av ryggstödet. Jag låtsades helt sonika att jag var med i "Salvage Hunters - The Restorers" (proffsen där är sååå himla duktiga!) och tog mig an uppgiften med gott självförtroende. Jag fick fixa och trixa lite grann, men några timmar och svordomar senare var jag klar. Resultatet blev faktiskt inte så pjåkigt, if I may say so myself. Det blev iallafall en fullt funktionsduglig möbel att sitta och dricka kaffe i ute på glasverandan. 

Jag började med stycket på baksidan av ryggstödet för att "träna" lite. Det var inte så svårt, för det var bara att mäta upp rutan och klippa till motsvarande stor bit av tyget. Här testade jag hela processen på en gång med fasthäftning av tyget (häftpistol is da shit) och dekorband ovanpå det. Som vanligt gjorde jag allt helt ovetenskapligt. Jag var duktig och mätte det fyrkantiga tyget, men i övrigt körde jag allt på ögonmått och gehör, för sån är jag, tralala.

Tyget på själva sitsen var onekligen lite pyssligt, eftersom den inte går att ta av. Jag lade hela tygstycket jag skulle använda över sitsen och klippte till det lite grovt på plats. Sen justerade jag, klippte lite mer, vek in tyget mot kanten nertill, drog tyget i spänn och häftade fast allteftersom. Hörnen var föga förvånande svårast att få till. Där finns det säkert något mycket smidigare sätt att gå tillväga, men jag vek in och klippte och gjorde om och grejade, och det blev faktiskt rätt bra till slut. 

Det gröna dekorbandet hittade jag på en välsorterad tygbutik på nätet. Där hittade jag också lite extra vadd att lägga ovanpå den gamla sitsen, som var lite gropig och "sticksig" att sitta på som den var, och tyglim att fästa bandet med längs kanterna. Det var faktiskt lätt som en plätt att få det att fästa, och limmet torkade på ingen tid alls. Som arbetsbord när jag klistrade hade jag mina egna lår, så mina leggings är inte så fina längre, hihi!

Stolen är faktiskt riktigt skön att sitta i. Jag tycker om de vackra spjälorna nertill på ryggstödet och vill helst ha dem synliga, men om man vill ha det extra skönt åt ryggen kan man lägga i en kudde. "Fint som snus", säger den lilla tygtanten från Vrigstad. (Efter fyra år på Solhäll har hon fortfarande inte berättat vad hon heter.)

Om ni vill titta tillbaka och se hur stolen såg ut när jag köpte den, så finns det bild på det i DET HÄR gamla blogginlägget från förra året. Till saken hör att jag faktiskt tyckte den var riktigt vacker redan då, men den passade inte in någonstans. Efter sin makeover är den iallafall grön och fin och passar som en smäck hemma hos Fröken Grön. Nu väntar jag bara på att de ska ringa från "Salvage Hunters - The Restorers" och erbjuda mig ett nytt jobb, hihi!

Vårväder, verandahäng och årets första semlor

Från snö och kyla till vårsol och värme över en natt. Idag har det varit 9 grader varmt i skuggan, och där solens strålar nådde hela vägen fram har det varit varmare än så. Ute på glasverandan kunde man plötsligt vistas för första gången i år. Över vintermånaderna fungerar det ju annars mest som kylskåp. Jag kom mig inte riktigt för att vårstäda än, men jag satte iallafall ut en låda med pärlhyacintlökar för att få lite vårkänsla. 

Det jag kom mig för istället för städning var att klä om min karmstol. Först tänkte jag bara prova lite, men sen kunde jag inte sluta, och några svordomar och x antal timmar senare var jag helt klar. Ni får en sneak preview idag, så får jag visa hela slutresultatet imorgon. Jag känner mig riktigt nöjd. 

Till eftermiddagskaffet snodde vi ihop ett helt gäng minisemlor på färdigköpta bullar och mandelmassa på burk. Något florsocker hade vi inte, men det är ju mest en kosmetisk sak. Maken är dessutom diabetiker, så han hoppade till och med över mandelmassan i sina semlor. För min del var det faktiskt årets första semla. Eller semlor i plural, för jag åt två. 

Trots solsken och vårväder blev det alltså en innedag för mig. Fast glasverandan känns ju lite utomhus ändå. Blir det vårväder imorgon också, månntro?

Fyra timmar i Älmhult

Maken var på ögonkliniken imorse och behövde chaufför till och från jobbet efter det. Därav hamnade jag i Älmhult i närmare fyra timmar, för det var ju liksom inte lönt att köra hem emellan. Förutom det mest uppenbara (IKEA, what else?) svängde jag förbi Kyrkbackens handelsträdgård, som jag annars bara besöker sommartid. Där finns minst lika mycket fint att titta på inomhus vintertid, och jag köpte både en grön glaslykta från Olsson&Jensen och en läcker träbytta med lock från Wikholm Form. Den sistnämnda ska jag ha på mitt nattduksbord, för den är stor nog att rymma allt sådant man vill ha nära till hands, men som man inte vill ska ligga synligt och skräpa. Typ handkräm, lypsyl och Gaviscon-tabletter. 

Även den mest svårflörtade kan bli förförd av fröpåsar. Fast jag egentligen redan hade bestämt att jag inte ska förså något i år, så kunde jag inte låta bli att plocka på mig ett par påsar. Det blev sommarrudbeckia 'Sahara', vallmo 'The Giant' och blomstermorot 'Dara'. På köpet fick jag en påse zinnia av sorten 'Glamour Girl'. Vallmon och blomstermoroten kan jag direktså när jorden är tillräckligt varmt, men sommarrudbeckian och zinnian får jag iallafall förså. Jag får bita ihop och bara göra det. 

Kungsängslilja står högt upp på min lista över älsklingsblommor. Kanske nästan allra högst upp, faktiskt. Vem kan motstå det här? Inte jag iallafall. 

På IKEA gick jag länge och väl, men toalettborsten jag köpte där tänker jag bespara er, hihi! Nu tänker jag hinna klämma ett avsnitt av "Den tunna blå linjen" på SVT Play, innan "På spåret" börjar. Jag har faktiskt samtliga avsnitt kvar av båda säsongerna, och får man tro halva Sverige så har jag något att se fram emot. Kanske detta kan bli en sådan där serie som man fullständigt frossar avsnitt efter avsnitt av. Jag är lite sugen på en sådan. 

TGIT

Thank God it's Thursday, som min far och jag säger vid den här tiden varje vecka. För på torsdag kväll börjar ju helgen. Förra veckan vid den här tiden låg jag i en hotellsäng och päste, men ikväll är jag minst lika glad över att få gå och lägga mig i min egen säng. "Borta bra, men hemma bäst" är definitivt en klyscha som aldrig blir för gammal. Förra helgens blommor är fortfarande fina, så de får hänga med ett par dagar till. Fast bilden fuskar jag med, för den tog jag i lördags.

Ikväll ruvar jag under dubbla filtar och tittar på "Antikrundan". Imorgon lutar det åt att det blir en liten tur till det stora varuhuset i Älmhult. Och där tog helgplanerna slut. Vi får väl se vad som händer i övrigt, men tiden brukar ju liksom fylla sig själv när man är ledig. 

Roomservice

Tummen upp och tusen tack till Hotel Mollberg i Helsingborg, som tar sig tid och skickar bortglömda saker till slarviga hotellgäster. Det kan vara så att någon vi alla känner glömde sin sprillans nya telefonladdare (en sådan där extra dyr och snabb, ni vet) under en vistelse för inte så länge sedan. Personen i fråga skyller på att sladden var vit och inte syntes ovanpå de vita sängkläderna. 

Idag kom det ett paket i dennes brevlåda och ordningen är numera återställd. Det kan man verkligen kalla roomservice. 

Kerstin och hennes vänner

Jag blir glad varje gång jag tittar i min väska. Där ligger nämligen Kerstin, som är en helt bedårande necessär från Isa Form. Kerstin har hängt med mig ett par år nu. Hon åker med till jobbet varje dag, och hon har bott på hotell i både London, Amsterdam och Helsingborg. Jag är så förälskad i henne. Hon är ju så oemotståndligt söt i sin prickiga klänning, sina röda läppar och sin generade uppsyn. På Isa Forms hemsida presenteras hon med den här levande beskrivningen: 

"Kerstin älskar blommor och blommor älskar henne. Hon drömmer om en trädgård full av dahlior och ett eget orangeri. Fråga Kerstin om råd; hon har alltid kloka tankar om det mesta. Men passa dig för att sätta på musik i närheten av Kerstin; hon kan inte låta bli att sjunga med. Och hon sjunger tyvärr både högt och alldeles förfärligt."

Duktig på att hålla reda på saker är hon också, min söta lilla Kerstin. En riktig liten ordningsman. Allt sådant som annars ligger löst i väskan samlar hon på ett förträffligt sätt, som en flaska handsprit, ett paket näsdukar, en tub Försvarets läppsalva, våtservetter, en halstablett, två mynt och ett uppmålat färgprov som visar nyansen på karmstolen på glasverandan. Ibland en och annan karamell också, men dem tror jag bestämt att hon äter upp när jag inte ser. 

Isabelle Norrman Sällström heter kvinnan som har skapat Kerstin. Vilken otroligt kreativ människa! Kerstin har nämligen fullt med kompisar också, vars ansikten finns på både necessärer, kuddar, prints, tygkassar och kökshanddukar. Var och en av dem har sin egen personlighet och sin egen historia. Jag är faktiskt lite sugen på att skaffa mig en Elsa-kasse också. Hon är damen med de röda glasögonen på bilden här nedanför, och hon beskrivs så här:  

"Elsa älskar pensionärslivet. Hon bakar de godaste kardemummabullarna och är en riktigt bra lyssnare. Ibland somnar hon emellertid mitt i en mening. Bakning är ju ganska utmattande. Elsa älskar Metallica. Metallica är livet, och hon var längst fram i publikhavet på Scandinavium -92. Varje fredagkväll bakar hon kolakakor till "Enter Sandman" och dricker en och annan bärs under tiden."

Bild lånad från: https://shop.isa.nu/

Dagens inlägg är helt osponsrat, men om ni inte har stiftat bekantskap med Kerstin, Elsa och alla deras vänner, så tycker jag att ni ska göra det. Tack Isabelle, för att du gör vardagssaker som man blir glad av!

Kryddor på köksbänken

Vårens första kryddplanta är införskaffad och placerad i köket: En stadig och fin rosmarin som doftar så gott, så gott. Jag stoppade ner den i min lilla spillkum med grönglacerad insida, som är den trevligaste krukan man kan ha. Egentligen hade jag tänkt stoppa små vårlökar i den och ställa på köksbordet, men nu får det vara så här ett tag istället. Det blev ganska mycket synlig jord, men det löste jag genom att rota fram en påse pinjebark från växthuset. Det blev så fint att jag lade pinjebark i var och varannan blomkruka, när jag ändå var i farten. Mer pinjebark åt folket!

När vi ändå är inne på temat kryddor, så köpte jag lite nya olje- och vinägerflaskor på Søstrene Grene, när vi var i Kristianstad för några veckor sedan. Där hade de också små flaskor med flytande kryddor, som såg trevliga ut och också fick följa med hem. Den med vitlök har vi nästan redan gjort slut på. Riktigt god i tacofärsen till fredagsmyset.

Det ser alltid så härligt ut i andras kök, där grejer som används dagligdags i matlagningen står framme på en bricka på arbetsbänken, men till syvende och sist känns det mest stökigt att ha det så i mitt eget kök. Det brukar alltid sluta med att grejerna åker in i skafferiet eller ner i någon låda. Fast det är ju å andra sidan inte så ofta man har tryffelolja i pulvermoset, hihi!